Utan anf?rare

The Project Gutenberg EBook of Utan anf?rare, by Ave This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net
Title: Utan anf?rare Fem svenskors fjellvandring i Norge
Author: Ave
Release Date: May 7, 2005 [EBook #15783]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UTAN ANF?RARE ***

Produced by Martin ?gren, Torbj?rn Alm and PG Distributed Proofreaders

UTAN ANF?RARE
Fem svenskors fjellvandring i Norge
SKILDRAD
AF
AVE
PHILIP LINDSTEDTS F?RLAG, LUND, 1885.

INNEH?LL:
I. F?rberedelser sid. 5 II. Om bord p? ?Z¨¦phyr? 9 III. Ejdsvold 15 IV. P? Mj?sen 17 V. Lillehammer 22 VI. P? vandring 25 VII. Till fjells 32 VIII. P? s?trarne 36 IX. P? vidder och s?trar 43 X. Husvilla 61 XI. P? ?tert?g 70 XII. I fiskarhyddan 77 XIII. P? v?g till Espedalsvattnet 83 XIV. Fr?n Espedalsvattnet till Gudbrandsdalen 94 XV. I Valders med Ambrosius (bihang) 112 XVI. Far v?l Norge! 147

Inledning.
I en tid, d? skrifsjuka rasar v?rre ?n koleran i Spanien, sv?rare ?n pianomusik bland oss svenskar, och grymmare ?n den h?rjande europeiska kassaf?rsnillningen, ?r det f?r hvarje moralisk f?rfattare en pligt att gifva l?saren ett antagligt sk?l f?r det han--f?rf. ?n vidare utsprider farsoten.
Ett s?dant sk?l har jag, med mina fyra kamraters hjelp, efter ifrigt s?kande funnit, och d? vi besett det p? alla sidor, vridit och v?ndt det, v?rre ?n v?ra finare kr?gare v?nda den nya kungliga f?rordningen om st?ngda v?rdshusd?rrar, erh?ll den funna f?rev?ndningen--nej _sk?let_ var det ju--f?ljande form.
Vi skola utgifva en bok, som kan blifva ett bidrag till k?nnedom om norska folket; aflifvar den gamla sagan om, att det ?r omenskligt dyrt att resa i Norge, och slutligen ingifver ?m?nga landsm?n af b?da k?nen? lust och mod till att st?rka kropp och sj?l med fjellvandringar i detta af svenskar s? f?ga k?nda broderland.
D? vi nu en g?ng voro komna i en h?ghv?lfd folkv?nlig tankeg?ng, besl?ts det tillika att vi skulle lemna vissa detaljerade upplysningar till praktisk nytta f?r v?rt eget k?n, hvilket vi k?nde oss st? n?rmast, efter som vi ej hade n?gon manlig person i v?rt s?llskap. Derf?r vill jag be alla manlige l?sare, som m?jligen r?ka f? tag i boken, att _l?sa inledningen_, och s? hoppa ?fver alla ?f?rberedelser? ?nda tills han ser rubriken: _Mj?sen_.
Ett ytterligare st?d f?r denna min uppmaning har jag i det omd?me, som f?lts af en aktad manlig kritiker, hvilken l?st manuskriptet. Han sade mig nemligen, att m?n ej hysa n?got synnerligt intresse f?r damtoiletter och dess sm? hemligheter, d. v. s., han sade, att m?n ej bry sig om att _l?sa_ om s?dant. Se, derf?r har jag p? mina och kamraternas v?gnar gifvit denna lilla vink i inledningen, f?r att l?ta alla v?ra l?sare f?rst?, att ju l?ngre de komma in i boken, ju roligare blir den. Man b?r g?ra hvad man kan f?r att uppmuntra sin n?sta till ih?rdighet.
Malm?, i skilsmessans stund, 21 augusti 1885.
Alla fem reskamraterna genom
AVE.

F?rberedelser.
Aldrig har en jordisk verld, s?gs det, varit v?rre splittrad ?n v?r nuvarande, som ?r br?ddfull af alla slags f?reningar, utom m?jligen de ?ktenskapliga, hvadan dessa senare s? mycket oftare beskrifvas b?de p? kors och tv?rs af v?ra moderne diktare. Men mig vetterligt har ?nnu ingen hittat p? att f?rklara, s?nderdela och ?ter sinka i hop det sakf?rh?llande, att v?r tids qvinnor ha en stark fallenhet f?r, att, till trots f?r den gamla naturlagen om motsatta k?ns dragning, sammanklumpa sig inom sitt eget, eller ock rent af sammangadda sig liksom bi utanf?r den ?fverfylda kupan under sv?rmningstiden. Naturligtvis kan ingen beg?ra att jag skall dissekera detta nutidsfenomen, ty jag har i v?ra likst?llighetsdagar samma r?ttighet som m?nga aˇę v?ra skriftst?llare och f?rel?sare, att smita ut fr?n en vetenskaplig sv?righet, med f?rklaring att ?h?r ej ?r r?tta platsen? f?r dess anbringande, samt att jag endast velat p?peka den m?rkliga omst?ndigheten, att 5 svenskor sl?to sig tillsammans f?r att, utan annat beskydd ?n himlens (som ?nnu r?knas till maskulinum) g?ra en fotresa i det m?rkliga land, hvars fjell ju skola ?fverlefva verldens f?rst?ring.
Sedan fyra af oss p? en profvandring i Danmark ?fvertygat hvarandra om, att ingen af oss tagit ?mmare intryck af skomakares spetsigheter, uppgjordes vilkoren f?r den blifvande fotresan i Norge. A: ett osvikligt godt lynne; b: hvardera en rensel, hvars inneh?ll ej fick ?fverstiga en tyngd af 15 sk?lp.; c: fritt val mellan ett paraply och en k?pp, som icke skyddar mot regn; d: hvardera 100 kr., antingen i fickan eller i en liten vaxduksp?se, buren som amulett p? ett osynligt band kring halsen d? vi lemna Kristiania; e: alla manliga individer uteslutes fr?n v?rt s?llskap; ett undantag g?res endast f?r _yrkesf?rare_, i fall s?dana ej kunna undvikas. Till dessa vilkor lade jag ett f?r egen r?kning: N?r b?ckar, floder, str?mmar och elfvar genomvadas, skall den minst vimmelkantiga delen af s?llskapets ungdom hjelpa Ave ?fver.
Ingen af oss fem kamrater hade f?rr gjort n?gon fotresa i Norge; en sjette person, en qvinna naturligtvis, hade utstakat den hufvudsakliga resplanen p? en specialkarta ?fver Kristians amt.
En?r ingen af oss hade hjerta att g?ra Tegn¨¦r till en op?litlig diktare, blefvo beslut och handling ett hos oss fem qvinnor, och v?r f?rvandling till turister skedde n?got hastigare ?n vi sedan kunnat ?nska, i det dr?gten, som best?mdes f?r ett fyra veckors vandringslif, endast bestod af v?ra vanliga hvardagskostymer, kompletterade med tr?dg?rdshattar och hemsydda vaxduksrenslar. Ett undantag i renselv?g bildade dock v?r femte reskamrat, en medicine kandidat, ocks? en qvinna, n?got som ej f?r gl?mmas, d? jag senare talar om allas v?rt intima f?rh?llande till kandidaten under alla faror och lefnadsbehof.
Medan jag ?r i taget, kan jag lika s? gerna med ens presentera hela s?llskapet:
Kandidaten (som just h?ller p? att skapa sig ett _namn_), 29 ?r, f?rsedd med helsa, matlust, energi och en f?rdigk?pt rensel, hvars inneh?ll lyckligtvis aldrig i sin helhet blef utforskadt, fast vi mer ?n anade, att diverse benbrottsliga f?rem?l doldes under ett lager af hela, hvita linneplagg och flere par kul?rta ullstrumpor. En f?ltflaska med en st?ndigt klingande b?garformig hufva h?ngde ?fver kandidatens ena skuldra; en sjal och en svart gummikappa, resdr?gtens reservtrupp, l?go hopvikna under renseln, och ett par i ?Dagens Nyheter? invecklade k?ngor, f?sta i ett sn?re vid kandidatens lifrem, f?rde en n?got bak?tv?nd sv?fvande tillvaro under v?ra vandringar. L?gga vi nu till denna utstyrsel en hatt, som enligt en af reskamraternas p?st?ende ibland drogs s? l?ngt ner f?r ?ronen, att kandidaten ej kunde se, samt ett paraply, s? ha vi den kamraten i ordning. S? kommer:
Ellen (i h?gtidligare ?gonblick anf?rtrodde hon oss, att man af n?gon henne of?rklarlig orsak under hennes tidigaste barndom ber?fvat henne de namn hon lagligen erh?llit i dopet och p?tvingat henne detta), hon ?r beg?fvad med 24 ?r samt en pr?ktig, fast h?rfl?ta p? nacken; ett ypperligt lokalsinne, hemsydd rensel, gr? ressjal, artistiskt sl?ngd ?fver h?ft och skuldra, reskartan i ena handen, paraplyet i andra, s?ngst?mma i br?stet, nickelb?gare i fickan och n?got af tidens g?ngsport i f?tterna. Hon ?r s?llskapets v?gvisare, troget underst?dd af:
Heggen, 24 ?r gammal, stockholmska liksom Ellen och som hon utrustad med gr? gummikappa, ortsinne och hemsydd rensel, men prydd med en randig ressjal ?fver skuldran, kompass vid lifb?ltet, snabba f?tter, torroligt lynne och ett dopnamn, som blott begagnades i svalare stunder. Vidare:
Hertha, 27 ?r, representerande den n?dv?ndiga elegansen; enligt allm?nt p?st?ende ikl?dd en dr?gt, som fullkomligt gick i f?rg med hennes ?gon, f?r ?frigt hemsydd rensel, buren i plaidrem p? sidan, handskar och stor uppsluppenhet jemte torra kjolkanter under alla v?der och f?rh?llanden samt under vandringarna hyllande valspr?ket: Festina lente.
Och s? kommer undertecknad, 53 ?r, om man ej vill r?kna mig det till godo, att jag ?r f?dd de sista dagarne i december i thet ?ret 1832. God fotg?ngerska, utom n?r det g?ller att g? ?fver str?mmar och deras gelikar, hatare af stor packning i allm?nhet och af den hemgjorde renseln i synnerhet; f?r ?frigt prydd med f?ltflaska i gr?nt sn?re ?fver ena skuldran, r?d ressjal ?fver den andra samt innehafvare af en st?ng tv?lpl?ster, som aldrig efterfr?gades, och af den v?rdighet, som s?llskapet m?jligen kunde beh?fva visa p? de norska g?stgifvareg?rdarne.

II.
Om bord p? ?Z¨¦phyr.?
Detta hyggliga turists?llskap, f?r tillf?llet if?rdt mindre anskr?mliga dr?gter, gick den 18 juli 1885 om bord p? ?ngaren Z¨¦phyr i Helsingborgs hamn. Att tala vidlyftigare om denna resas f?rsta afdelning skulle endast bli en enst?mmig lofs?ng ?fver Z¨¦phyr, denne gud bland alla svenska ?ngare, och att sjunga Z¨¦phyrs lof kunde fresta till att s?tta dess kapten i b?de f?rsta och sista versen, och det var ju ?fverenskommet att vi under fyra veckors tid ej skulle l?tsa om, att h?r finnes andra herrar p? jorden ?n qvinnorna.
G?teborg gret strida floder vid v?r ankomst dit. Om det var gl?dje- eller sorget?rar ?fver denna nya f?rening af qvinliga krafter, som ?mnade g? sin egen v?g ?fver fjellen, veta vi ej, men vi f?rstodo, att den sm?log genom t?rarne, d? vi, utan att akta stadens f?rn?mt tr?kiga s?ndagsutseende, witzade den rakt upp i ansigtet, och det med egna medel ?nd?.
P? eftermiddagen anf?rtrodde vi oss ?nyo ?t Z¨¦phyrs vingar, det vill s?ga, ?t dess f?rtr?fflige propeller, samt idkade s?llskapslif med ?tande och drickande, som sed ?r n?r man befinner sig i festst?mning annorst?des ?n i kyrkan, tills natten f?ll p?, icke tungt eller p? n?got f?rkrossande s?tt, utan helt om?rkligt f?r andra ?n ett par ok?nda kr?kpulver, hvilka g?fvo ifr?n sig en del af deras inneh?ll emellan sk?ren. Alla passagerarne (utom en hurtig sk?nska, medlem af en norsk turistklubb, och som i Kristiania v?ntades af en varm middag p? best?mdt klockslag samt af en ingalunda kallskuren qvinlig kamrat) tillb?do dock i tysthet kaptenen, som l?t Z¨¦phyr och oss hvila n?gra nattliga timmar i en hamn n?gonst?des i de f?r mig och flere medresande ok?nda nejderna kring Lysekil. Ty d? bara den f?rargliga vaggningen upph?rde, kom s?llskapslifvets ande ?fver oss med f?rdubblad styrka, liksom ?fver Simson, d? han tog taket ner ?fver de festande filist¨¦erna. F?rsatt i en filisterhatande st?mning, uppt?ckte Ellen en kropp, som f?rr hade lyst bland fixstjernorna p? Stockholms teaterhorizont. Uppt?ckten meddelades ?t passande subjekter, af hvilka s?ngaren, ty teaterhimlakroppen var en s?dan, pressades tills han gratis l?t oss h?ra toner, som eljes kosta minst 1,50 kr. per timme, med pauser och musiknummer. En vaggvisa afslutade ironiskt den improviserade konserten, och uppfylda af gl?dje, musik samt en ypperlig aftonm?ltid, gingo vi till kojs, n?jda in i sj?len med hela verlden, hvilken jag, sanningen att s?ga, tror att vi gl?mde s? snart vi v?l lemnat G?ta-elf bakom oss.
Det var ej himlens vilja, att vi f?ljande dag skulle f? se den ber?mda Kristianiafjorden i sin glans, fast?n en norsk h?german ifrigt lade sig ut f?r oss hos Jupiter Pluvius, hvilken som bekant regerar i dimman. Men d? det ej lyckades f?r v?r konservativt hygglige norske reskamrat att inverka p? de l?gre luftlagerns ?kompakte majoritet?, hvilken bortskymde utsigten, gick han, d? vi kommit i land, ifr?n oss med l?fte att f?ljande dag komma igen med sin fru och dotter. Och med dem kom solen fram ur skyarne, efter det vi, nio i s?llskap, f?rst f?tt en grundlig skur ?fver oss innan vi n?dde St. Hanshaugen, fr?n hvilken alla resande, liksom fotograferna, taga utsigten ?fver Kristiania.
Sedan gjorde vi v?r flit f?r att beundra Carl Johansgade, Carl Johans staty, kungliga slottet, nationalmus¨¦et m. m., hvilket temligen lyckades oss, ehuru vi voro bedr?fligt blottade p? den r?tta slotts-, mus¨¦- och statyst?mningen, men deremot bet?nkligt upplagda f?r n?got som jag skulle kunna kalla pojkstreck, om det ej vore att ge pojkarnes odygd rang framf?r flickornas. Icke ens ?synen af det stora uppgr?fda tusen?riga vikingaskeppet, med den deri begrafne vikingens ben, nu exponerade i glasl?dor, kunde st?mma v?ra k?nslor i n?gon h?gtidligare tonart, ?nd? vi tagit med oss tv? lefvande ?ngb?tskaptener, som ett slags jemf?rande ?sk?dningsmateriel. Men hur fornhistorisk man ?n m? vara anlagd, gifves det stunder, synnerligast efter en middag med champagne, d? det ej det ringaste ang?r en hur tusen?riga vikingar blefvo begrafna, men man k?per naturligtvis en fotografi af grafskeppet f?r att g?ra studier hemma.
Bland de ting som skulle medf?ras i renslarne voro ?fven en del sm?saker, hvilka nu skulle k?pas i Kristiania, och s? trafvade vi alla fem f?rst till en bokhandel. ?F?r jag be om ?tta 10-?res frim?rken!?--?Och jag om sex brefkort!? ?Jag vill be om en tern brefpapper!?--?Jag vill ha tre brefkort och fyra frim?rken?--S? der lj?d det fr?n en efter en af s?llskapet under nedk?mpad skrattlust, d? hvar och en betalte sin reqvisition med femmor och tior, som vi ville ha vexlade, och d? vi s? efter dessa storartade vexelaff?rer skramlade i hop till reslektyr, visade det sig sp?r till, att svensk turistmunterhet kan vara smittosam f?r norska bokhandlare.
Samma uppt?g f?rnyades i ett par tre bodar, der vi k?pte f?r n?gra ?re och betalte med svenska tiokronosedlar. Slutligen bar det af till ett apotek: ?F? vi be om insektpulver!?
?Vi ha p?sar ¨¤ 10 ?re, skall det vara en s?dan??
?_En_?? utbrast Ellen indignerad, ?Heggen och jag ha k?pt f?r 50 ?re.?
Allm?n skrattexplosion, ?nd? apotekarne kunde ha sk?l att antaga oss f?r att vara n?gra arma f?rf?ljda varelser utan nattro och s?mn.
Nu trodde vi oss vara rustade till vandringen och gingo om bord p? Z¨¦phyr, der vi hade v?r bostad och kost under tiden, packade der v?ra renslar och fingo dem v?gda. D? visade det sig, att vi alla l?ngt ?fverskridit den best?mda ?fverenskommelsen, att renseln blott p? sin h?jd skulle v?ga 15 sk?lp., ty ingen skulle ha lof till att pusta under sin b?rda.
Hvad var nu att g?ra? Renslarne t?mdes och dess inneh?ll underkastades en h?nsynsl?s granskning, och till blifvande qvinliga turisters ledning och uppbyggelse l?ter jag alla persedlarne i min rensel defilera:
Ett ombyte linne af l?ttaste slag, tv? par strumpor, ett par tunna skor, en nattr?ja, kam, borstar, tv?l, skosm?rja, en handduk, tre n?sdukar, ett stearinljus, en t?ndsticksask, ett sk?lp. fin chokolad, ett sk?lp. engelsk kakes, ett sk?lp. maccaroni, 1/2 sk?lp. kaffe af Neiiendams i bleckdosa, en liten burk k?ttextrakt samt n?got fint salt. Vidare: en sked, en knif, ett par reservremmar f?r renseln, n?got segelgarn samt en flat bleckflaska, fyld med aseptin. Detta var, undantagande aseptinen, det ungef?rliga inneh?llet, i alla renslarne, hvilket dock kandidaten f?r sin del till?kt med citronpulver, vasilin och diverse enkla medikamenter, till hvilka vi tv? ?fven r?knade konjaken p? v?ra f?ltflaskor. Dessa saker jemte regnkappa och sjal v?gde dock mycket ?fver 15 sk?lp.
Men kunde vi undvara en enda af de nu uppr?knade sakerna, d? vi ?mnade oss p? fjellvandring med bostad p? s?trarne? Svaret blef ett enst?mmigt nej, men lika ense voro vi deri, att renslarne voro f?r tunga f?r v?ra ovana skuldror, ryggar eller h?fter, hur vi b?st kunde b?ra dem. Hvad var att g?ra? Sjelfva kaptenen s?g r?dvill ut, der han stod och v?gde Heggens svarte rensel p? sina h?nder. Om det nu var en snilleblixt, som slog igenom det konstrikt inlagda taket p? Z¨¦phyrs konversationssalong ned i v?ra brydda hjernor, eller det blott var ?synen af en af kandidatens inventi?sa fickor, som alstrade den egendomliga tanken, vet visst ingen af oss, men i detta ?gonblick var en bakv?g funnen ur sv?righeten.
?R?ddad! af Charlotte Edgren?, ropade en i ?fverd?dig st?mma.
?Nej, af turnyrspektaklet,? f?rklarade en annan, gl?msk af regeln, att ?det passande? aldrig f?r vara fr?nvarande der en karl ?r n?rvarande. Lyckligtvis s?g v?r kapten s? oskyldig ut, att vi ej t?nkte oss m?jligheten af att han sett vissa sm?, i r?dt ornerade cirkusbyggnader i manufakturhandlarnes f?nster, och vi hoppas, att han aldrig f?rr ?n f?ljande morgon hyst n?gra l?sa baktankar, d? han sett moderna qvinnofigurer p? ryggen.
Emellertid stod regeln, att delad b?rda ?r ljuf att b?ra, klar f?r oss alla fem, och d? ingen af oss hade annat val, ?n att dela den med tillhjelp af ofvann?mda mod, besl?to vi att p? tre veckor anl?gga det och under tiden adla det till resv?ska, n?got som antydde v?ra mordiska afsigter mot vidundret, ty i v?ra dagar m?ste det vara en mycket stark st?llning, som skall f?rm? uppb?ra nytt adelskap. Nu bar det af i land f?r att k?pa god, fast domestik, och var saken f?r allvarsam att n?gon ens skulle kunnat dr?mma om, att vi f?r en stund sedan raglat ut ur en bod, der fyra af oss vexlat svenska tior under f?rev?ndning att k?pa tio f?stn?lar. D? voro vi fulla af skratt ?fver ingenting, nu kastade redan skuggan af turnyren ett modernt pessimistiskt m?rker ?fver v?r v?g ?hem? till Z¨¦phyr.
H?r t?ndes nu ljusen i kronan, och den lilla fina d?ckssalongen f?rvandlades till ett mellanting af systuga och skomakareverkstad, ty kaptenens f?rel?sning om nyttan af oljeduksdamasker hade gjort s?dant intryck p? tv? af hans fem ?h?rare, att de besl?to f?lja hans r?d. Jag vill ej p?st?, att alla ?ngb?tskaptener borde bli f?rel?sare eller att alla f?rel?sare borde bli kaptener, men jag anser mig b?ra p?peka den ovanligt lysande frukten af en svensk f?rel?sning.
Medan v?ra sj?lar upp ?fver ?ronen voro f?rdjupade i v?ra p?sar, hvilka d?ptes till torn-uren, gl?mde vi att Z¨¦phyr hyste ?nnu en nattg?st, en ?lskv?rd stockholmare--jag vill samla gl?dande kol p? hans hufvud!--som nu falskeligen l?g vaken bakom sin damastgardin. F?ljande morgon m?tte han oss skrattande, s? t?rarne perlade ned f?r hans n?sa, och lofvade att han i ett resebref till en stockholmstidning skulle g?ra v?ra torn-ur riksbekanta. Vi hade tyv?rr ej haft tid att taga patent p? uppfinningen, derf?r kunna vi ej taga ut st?mning mot mannen, fast han l?r ha gjort allvar af sin hotelse, hvadan det blott ?terst?r mig att bekr?fta, att det ?r oss han beskrifvit. Och dock sj?ngo vi s? muntert:
?N?r du vil p? fj?ldesti og skal nisten sn?re, l?g s? ikke mere i end du last kan f?re. Drag ej med dig dalens tvang i de gr?nne lider, skyl dem i en frejdig sang ned ad fj?ldets sider!?
Men vi sj?ngo ej om hur mycket vi lagt i p?sarne.
Efter resfrukosten st?lde v?r kapten det s?, att vi alla fem _h?ndelsvis_ m?ste defilera f?rbi honom. Han nj?t tyst vid ?synen af v?ra moderna figurer, men n?r den sista i raden gick f?rbi honom, hviskade han till henne: ?S?g Ave, att hon alltid b?r beh?lla denna moderna--h?llning, hon ser rent af stolt ut p? ryggen?. Der var ock en annan kapten, en gammal bekant och nu v?r tillf?llige reskamrat, han bara teg och stirrade, synbarligen utan att begripa hur vi kunnat bli s? omskapade p? n?gra f? timmar.
T?get till Ejdsvold gick vid niotiden, derf?r blef der ej tid till l?nga naturhistoriska begrundanden innan vi sutto instufvade i en kup¨¦ och mottogo v?ra v?nners faderliga f?rmaningar och far v?l. S? st?ngdes--icke sl?ngdes, som hos oss--kup¨¦d?rren igen och vi uthvisslades fr?n Kristiania.

III.
Ejdsvold.
Denna plats borde ha kunnat uppv?cka v?rt slumrande historiska intresse under f?rden p? jernbanan dit, om ej naturen g?tt ?fver bokl?rdomen och drifvit oss till idel naturbetraktelser.
Vi voro dock samvetsgranna nog att f?rh?ra hvarandra sm?tt i ?Odhners stora? samt ?i sjette delen?, sid. 58, af Teoferon S?ve, och f?rvissades om, att en af oss felfritt kunde l?sa upp strofen: ?R?ckande hvarandra h?nderna, bildade de en stor br?drakedja, hvarp? de under ropet: Enige och trofaste intill dess Dovre faller! under djup r?relse ?tskiljdes.? Detta var mer ?n nog, ty vi ville ej t?nka p? dagspolitiken, men vi ?nskade innerligt, att h?gern och venstern m?tte lefva s? pass enige, att Dovre kunde st? medan vi vandrade i Norge.
Jag erinrade mig i tysthet att jag l?st n?got om, att ?p? Ejdsvold stander en sagahal, som gemmer fredede minder?, och jag hoppades ett ?gonblick att vi kanske der kunde f? se ofvann?mda br?drakedja, men tiden var s? knapp att jag gl?mde hela h?rligheten f?r att i kort galopp s?tta efter mina reskamrater ned till ?ngfartyget ?Skidbladner?, som skulle f?ra oss och en framv?llande turiststr?m till turiststaden Lillehammer.

IV.
P? Mj?sen.
Det ?r nu ?fver tio ?r sedan jag talade med ett par personer, som i skolm?tesangel?genheter rest fr?n Helsingborg till H?nefors och Kroklefven, och d? fick jag veta, att i den trakten fans fjell s? h?ga, att ?sk?darne f?llo p? kn? i skjutsk?rrorna, gr?tande af stolthet ?fver att v?r herre kunnat skapat n?got s? storartadt.
Visserligen har jag aldrig hoppats f? ?fvervara ett nordiskt skolm?te och att rymma en s?dan k?nsla som denna, ?fven om det g?lde att undervisa sjelfva hin onde i norsk geografi, men jag tog dock ett s?dant intryck af denna beskrifning, att jag ?nda till den 21 juli 1885 hyste en orimligt h?g f?rest?llning om skapelsens bergsryggar kring Kristiania. Och af ett f?rskt bref fr?n en v?n i Jylland hade jag skapat mig en bild af Mj?sen ungef?r s? h?r: En bottenl?s djup vattenfyld afgrund emellan tv? o?fversk?dliga fjellryggar, nakna som den dag de kommo till verlden, och emellan dem skulle Skidbladner fara i zig-zag, likt en dagsl?nda, p? det turisterna ej skulle ha besv?r att v?nda p? hufvudet under f?rden.
Jag vet ej hvilka f?rest?llningar mina fyra kamrater hyste, ty de ha alla l?st en omensklig hop geografi i skolan, derf?r ha de ingen r?ttighet att visa n?gon slags naturf?rv?ning, men jag misst?nker, att _fj?llen_ f?llo fr?n deras ?gon der de i hvinande bl?st sutto i rad p? det h?ga d?cket, tittande styft p? dessa obeskrifligt v?lkl?dda berg, som ? b?da sidor innefatta Norges st?rsta insj?. Hvad mig sjelf betr?ffar, s? h?ll jag st?nd p? d?ck en timmes tid, k?mpande tappert med bl?sten om r?ttighet till min hatt och kappa, nedtystade mina omilda k?nslor mot b?de svenska och danska superlativer, samt bj?d till att finna mig i denna leende sk?nhet i rik sommardr?gt, som erbj?ds mig i st?llet f?r den nakna, som jag sjelf, med tillhjelp af sk?nskt skolfolk, skapat mig.
Skidbladner tycktes denna dag vara sammansatt af idel vind, hvar man ?n uppeh?ll sig f?r att f? en anblick af landskapet. D?cket gaf en f?rest?llning om f?rsta parkett i en skypump, matsalongen om fondlogen i ett skydrag och akterrummet der utanf?r om galleriet p? en hvirfvelvind. ?terstod nu att f?rs?ka den underjordiska damsalongen, men der s?g jag inga andra ryggar, ?n de som tillh?rde ett par engelskor, och de voro kl?dda i matrosblusar, medan partiet nedanf?r h?jde sig till en bergskamp, bekl?dd med ?amagerkjolar.?
Gl?mmande min egen nya bakbyggnad, rusade jag bort fr?n denna syn; aseptinflaskan, som skulle ge den tillb?rlig form, st?tte emot d?rrposten till matsalen; eljes tror jag att jag blifvit af tv?rdraget buren h?gt ?fver tyska, franska, engelska, danska och norska turister, hvilka kantade salens v?ggar, i st?llet f?r att med ?stolt h?llning? n?dgas skrida dem f?rbi.
I denna stund fattade jag skogsnufvans fruktan f?r att bli sedd p? ryggen, ty det kan v?l knappast vara ot?ckare att ha ett baktr?g under kjolen, ?n ett utbygge, som lifligt p?minner om en bakugn p? en gammal sk?nsk stugl?nga. Jag s?kte nu, lik en husvill eremitkr?fta, skydd f?r min svaga sida hos mina fyra kamrater. Dessa buro ?torn-uren? med godt samvete och ?ppen blick, men s? hade heller ingen af dem skrifvit ovett mot detta mode-monster. Mitt f?rnuft sade mig h?gt och tydligt, att man m?ste vara en stor f?rfattarinna och bo i hufvudstaden, f?r att sjelf med godt samvete kunna deltaga i de galenskaper man skarpast gisslat.
Skidbladner fortsatte obekymrad sin zig-zagsf?rd, nu och d? stoppande f?r att aflemna eller mottaga passagerare. Intresset f?r de vackra bergsryggarne b?rjade synbart slappas hos alla turisterna, utom hos en engelska, som tagit plats midt i akterns skarpaste tv?rdrag, f?rst?rkt medelst halft tilldragna linneskynken. H?r satt hon med ett pligttroget leende p? de bl?frusna l?pparne, med en diger skrifbok p? kn?et, blyertspennan mellan skriffingrarne och det ena ?gat p? den venstra bergskedjan, det andra i boken, skrifvande v?rre ?n en bykorrespondent f?r en ny landsortstidning. Och jag k?nde ett s?dant medlidande med qvinnan, att jag en g?ng ?nskade Skidbladner, likt sin gamle namne, Frejs skepp, kunnat vikas i hop och stoppas i kaptenens v?stficka, s? den arma skriftst?llarinnan kunnat f? ?tnjuta ett ?gonblicks lugn.
Men i st?llet dukades middagsbordet, och d? det ej l?r brukas att bli sj?sjuk f?r det bl?sten sliter en i h?ret och kl?derna, blefvo borden hastigt upptagna af hungriga ?europeer?, till hvilka vi ocks? r?knade oss. Och vi ?to, icke som man ?ter i ungdomens v?r, utan som man intager en god m?ltid ¨¤ 2 kr., n?r man ej vet om der g?r en vecka eller tv? innan man n?sta g?ng sitter vid ett dukadt middagsbord.
Den ?tta timmars l?nga f?rden fr?n Ejdsvold till Lillehammer tycktes inverka s?rdeles upplyftande p? turisternas ben; en oafbruten rad af kn?byxkl?dda fortkomstledam?ter, med och utan kjolar, syntes nemligen under hela f?rden klifva upp och ned p? d?ckets halsbrytande trappa. ?n skulle en rad upp, f?r att se n?got som stod i resehandboken, men som vi redan passerat under det de l?ste beskrifningen derom; ?n skulle en annan rad upp och titta p? de passagerare, som b?tar och landg?ngar aflemnade till oss. Man kunde ju ej vara s?ker p?, att der bland dem ej fans n?gon bekant.
Jag vill sannerligen ej r?da n?gon europeisk rymmare att afvika in?t Norge, ty der ?r numera allt f?r fullt af andra turister och ?dyrskue? vid alla stationer.
Vi fem voro dock fullkomligt ?fvertygade om, att v?rt inkognito skyddade oss fr?n hvarje tilltal och f?rh?r af medresande; men ?man skall ej prisa dagen f?rr?n solen g?tt ned.?
?Nej, ?' ni h?r!? lj?d det pl?tsligt midt emellan oss och akterns--Skidbladners f?rst?s--hvirfvelvindar. Och genast grepos tv? af v?ra kamrater samt underkastades en noggrann ransakning, hvilken slutades med ett korsf?rh?r. Af detta senare framgick, att dessa nya turister reste med ett st?rre s?llskap hattaskar och koffertar, i hvilka senare slumrade utringade ballif, afsedda f?r helsans styrkande under ett mycket h?ghalsadt sanatorielif i vinterkappor, p? en grankl?dd bergsluttning, hvilken de resande nu t?nkte utbyta mot det ?nnu kallare Gausdals sanatorium, som ligger p? ett h?gfjell i jemnh?jd med tr?dgr?nsen.
Fortfar l?karevetenskapen att g? i denna h?ga rigtning, hoppas jag att en g?ng f? ?terse b?de dessa tillf?lliga reskamrater och mina fyra ordinarie, kl?dda i fiskbl?sor, p? ett sanatorium, anlagdt af v?r egen kandidat p? yttersta spetsen af nordpolen.
Dessa modiga sanatorie-troende tyckte dock efter slutadt f?rh?r, att vi fem vandrare voro ena v?rre d?dsf?raktande v?ghalsar, som, utan manligt beskydd, v?gade oss upp p? ?de fjellstigar emellan f?bodar och s?trar.
?Ni kunna ju r?ka ut f?r vilda djur!? menade de.
V?ra tv? kamrater l?to h?ra ett diftongfritt ?! i tviflande tonart.
?Vi ha ju insektpulver i renslarne?, mumlade jag lugnande, men v?gade ej h?gt tr?sta de bekymrade resen?rerna, ty vi voro ej presenterade f?r hvarandra. Som man vet, kan endast en allvarsam d?dsfara, eller i brist deraf sj?sjuka, tandv?rk eller h?ftig vrede urs?kta ett samtal emellan tv? svenskar, som ej st?llt borgen for att de ?ro oskadliga f?r samh?llet.

V.
Lillehammer.
F?ljande turiststr?mmen, som fl?t fr?n sj?n Mj?sen och Skidbladner, stodo vi fem undrande och sp?rjande p? stranden, ty ingenst?des s?go vi n?gon stad, och vi skulle kanske betviflat dess tillvaro, om ej flere vagnar med ett f?rekommande s?tt vittnat om, att v?rdshus med omt?nksamma v?rdar m?ste finnas h?r i nejden. Vi stannade vid en vagn, b?rande namnet ?Victoria?, hvilket numera ?r en gemensam egendom f?r prinsessor, hotell, variet¨¦teatrar och victoriaullgarn. H?r fingo vi plats till v?ra tv? handkoffertar, hvilka vi beslutat skicka till Skj?ggestad i Gudbrandsdalen, dit vi sjelfve i sinom tid t?nkte komma f?r att hvila ut n?gra dagar och afsluta f?rsta delen af v?ra vandringar.
Till hotellet ?Victoria? beg?fvo vi oss sjelfve till fots, ty genom att f?lja efter vagnarne uppt?ckte vi snart staden. Men detta hotell var s? proppfullt af kostymerade manliga turister samt af resande damer, hvars turnyrer till den grad ?fverskuggade v?ra ?torn-ur?, att vi blygsamt gingo bakl?nges ut om d?rren sedan vi f?tt veta att betjeningen ej visste om der voro flera rum lediga. Vi k?nde nemligen ej ?nnu, att ?Eg veit ikke? betydde lika litet som v?rt ??dmjuka tjenare?.
En reflekterande helsingborgare hade efter v?r profvandring i Danmark yttrat, att n?r Ave anf?rde ett ress?llskap i Danmark, undgick detta ej bekantskapen med de danska folkh?gskolorna. Karlen hade till den grad r?tt att han gerna kunnat tillagt: Akta er att hon ej i bakhand har en resplan, som f?r er alla fem i n?gon af de norska. Sagatun vid Hamar passerade vi dock, utan att jag f?rm?dde mera, ?n att fr?n Skidbladner s?nda en suck dit p? bl?stens vingar; men nu, d? vi stodo husvilla utanf?r Victoria, ryckte jag f?rsigtigt fram med min reservplan.
?Om mina ?rade kamrater till?ta, skall jag s?ka upp en h?r boende bekant, som s?kert skall gifva oss anvisning p? en hygglig bostad?, f?reslog jag listeligen.
F?rslaget antogs omisst?nksamt och jag kilade af f?r att s?ka upp v?nnen Ole Skar, och af honom fick jag anvisning p? Johannesens hotell; ?folkh?gskolefolk brukar bo der, s? ni f?r det bra?, sade han. Och bra fingo vi det i de af renlighet skinande rummen och i v?ra tre s?ngar, i hvilka det ej blef kandidatens lott att sofva allena. I Norge tycktes tv?manss?ngen vara en h?gt v?rderad m?bel.
Det skall ju vara s? orimligt dyrt att resa i Norge; jag skall samvetsgrant lemna uppgift p? alla v?ra utgifter f?r kost och logi under hela resan, s? kan den ?rade l?sarinnan sjelf d?ma.
Te med ett v?ldigt fat sm?rg?sar med k?tt, ost och korf till aftonm?ltid, och till kaffet f?ljande morgon en lika stor portion jemte hvetebr?d, samt dessutom minst ett dussin sm?rg?sar till vandringskost. F?r allt detta, logi inber?knadt, betalte vi per hufvud 1,30 kr., (s?ger en krona och trettio ?re) samt frakt f?r kofferterna fr?n Lillehammer till Skj?ggestad 50 ?re.
Man riskerar ej att g? vilse i stadens enda gata, och d? vi s?go forsen rusa fram der, d?mde vi af dess uppr?rda tillst?nd, vigtiga br?dska och skummande v?ltalighet, att den genomg?tt diverse fall fr?n h?jderna ofvanf?r det egentliga samh?llet. V?gledda af d?net, liksom en ?rad allm?nhet af en rasande rabulistisk ?ledare?, kommo vi p? ?tskilliga afv?gar, innan vi i den ljusa sommarqv?llen kunde med egna ?gon se de i reshandboken omtalade vattenfallen. Att vi med en dylik ledning kom p? galen sida om saken, var temligen naturligt, och att vi fingo b?de kl?ttra och krypa innan vi kommo till den r?tta synpunkten, l?g ?fven i sakens natur, d. v. s. i den natur, som omgifver fallen och som utg?res af skog och klippor. Men p? alla v?ra slingrande stigar doftade Linn?a borealis; m?nen log ett nygl?nsande leende ?fver sk?nskornas f?rsta f?rs?k i h?gre bergsstigningskonst, stjernorna st?tte hvarandra p? armb?garne och sk?lfde af skrattlust ?fver v?r f?rtjusning, medan v?r egen munterhet smittade fallen s? de sprutade oss midt i ansigtet.
Qv?llen var s? ljus, att vi p? god tro tog den f?r norsk skymning samt blefvo n?got mera h?gtidliga d?, kandidaten, som var den ene af de tv?, hvilka innehade ur p? f?rden, f?rkunnade att klockan n?rmade sig 11 och erinrade oss, att vi f?ljande dag skulle g?ra v?r f?rsta marsch med full packning. Fr?jdande oss i medvetandet, att hyggliga helsingborgare sedan kl. 9 haft qv?llsskymning och nu l?go midt i deras h?sts?mn, medan vi gingo vakna p? ljusa sommarh?jder, int?gade vi ?ter i v?rt trefliga logi.

VI.
P? vandring.
Efter morgonkaffet med de rundliga sm?rg?sarne bes?kte vi alla Ole Skar f?r att tacka honom och f? n?rmare underr?ttelse om v?gen in?t Vestra Gausdal, och efter att i hans trefliga hem ytterligare ha styrkt krafterna med s?t mj?lk och bakelser, satte vi oss i g?ng, ledsagade af honom ett stycke p? v?gen.
Snart marscherade vi dock ensamma vi fem, med renslarne p? ryggen; och v?r f?rsta uppt?ckt var, att vi skulle liknat ett slags kringvandrande ?konstn?rss?llskap?, om vi bara haft en apa med oss. Denna brist hoppades vi dock i n?dfall kunna afhjelpa genom att sjelfve ?g?ra gubbar? ?t de nyfiknaste bland de tv?fotingar som kunde m?ta oss. Vi gingo dock ett bra stycke p? den solbestr?lade landsv?gen utan att m?ta andra tv?benta varelser ?n kr?kor, och de veko h?fligt ur v?gen f?r oss, samt ett par inf?dda qvinnor, som vi till?to att titta trindt p? oss i ers?ttning f?r de upplysningar vi beg?rde af dem. F?rst d? vi kommo p? bron, som ?fver Gausa-elfven f?rhjelpte oss in i Vestra Gausdal, m?tte vi en varelse, hvars ben h?ngde p? hvar sin sida af en den t?nkbart smalaste kappsl?de, satt emellan tv? hjul, stora som qvarnhjul--n?got mindre. Vi fingo sedan veta, att denna sammans?ttning af sl?de och hjul kallas karriol, helt s?kert en h?rledning fr?n begreppet karrier, en sak som ju f?r m?ngen g?r i sittande galopp p? de mest besynnerliga s?ten. Den varelse, som h?r kom guppande mot oss, dragen af en liten gul h?st, igenk?ndes redan p? afst?nd som ett karlfolk och betecknades snart n?rmare som en ?ldre officer. Hvilka grymt allvarsamma ?gubbar? han skulle f?; rigtiga turistsnobbsgubbar, med bl? glas?gon, i fall han understode sig att sp?nna knektblickar i v?ra tornistrar--nej torn-ur var det--eller m?nstra v?r ?friga packning.
Ett tu, ett tu, raka ryggar, jemna steg, i tv? led och Hertha som bef?l f?r eftertruppen, hvilken bestod af henne sjelf, och s?--sm?log karriolmannen s? godt mot f?rsta ledet och gjorde honn?r med handen f?r b?de detta och andra ledet samt eftertruppsbef?let, och hans blick sade s? tydligt, som manliga blickar kunna tala till intelligenta qvinnor:
?R?tt s?, I jenter! S?dant ger frisk h?g och nya krafter.?
Och vi g?mde v?ra str?nga ansigten och sk?nkte honom fem str?lande leenden midt i solhettan.
En bandhund, som sluppit kedjan, en sm?rtj?rneh?st, som v?ltrar sig med alla fyra i v?dret p? kl?fverf?ltet, eller en fluga, som lefvande sluppit ur gr?ddsk?len, kunna ej hysa en renare fr?jd eller visa en uppsluppnare gl?dje ?n vi, der vi gingo tryckte under b?rdan af v?r packning och den stekande hettan i dalen. Vi voro:
Fria fr?n modeskr?p, fria fr?n allt slags _sl?p_, stadssnack och br?k. Fjerran fr?n s?llskapstv?ng, n?jenas bing-li-b?ng, klander och tr?k!
Och vi jublade ut v?r frihetslust, icke i rop p? republiken, likst?llighetsf?reningen, de ?sanna systrarna? i Stockholm eller skr?ddaren Palm, utan i flerst?mmiga skratt, som v?ckte bergens eko, der de togo sig en middagslur i granskogarne.
En skogsb?ck lockade oss sjelfve till hvila och till n?rmare bekantskap med det medf?rda matf?rr?det. Der slogs l?ger och der utvecklades lif--f?r att torka efter svettbadet--och der lefdes s?, att hade n?gon hygglig menniska kommit der f?rbi, hade hon stannat och--deltagit i v?r m?ltid och sk?ljt ned den med det friska k?llvattnet, blandadt i v?ra b?gare med det antal droppar ur f?ltflaskan, som f?reskrefs af medicine kandidaten.
Efter ett par timmars rast, f?r att undg? den v?rsta solhettan, marscherade vi vidare; dagens m?l var Vonheims folkh?gskola, som ligger alldeles invid v?r v?g, och dit vi fr?n Lillehammer hade tv? mil. M? nu ingen misst?nka mig f?r att listeligen ha tummat resplanen till f?rm?n f?r min och ett par af kamraternas folkh?gskolek?rlek; det var ju en ren h?ndelse, att vi funno hotell Viktoria opassande f?r v?r utrustning; att min ende bekante i den staden ?r bror till n?mde skolas f?rest?ndare, och att jag hade ett bref fr?n den f?rre att aflemna till den senare.
Under de sista kilometerna--i Norge r?kna alla menniskor v?gl?ngden i kilometer, n?r de ej r?kna den i timmar--sporde vi en ung bondkarl: ?Vil de sige os, om vi ere p? rette vejen til Vonheim??
?Ha-ua?--Ja s? _v?gen_, jo den g?r bent frem?, svarade han sedan vi ?fversatt v?r danska p? svenska.
?M? vi s? bede dem om lidt vand?, envisades vi, som lefde i den oskyldiga barnatron, att hela norska folket f?rst?r den danska dialekt, som landets universitet utgifver f?r norska och som st?derna kalla modersm?let.
?Ua?? lj?d det ?ter fr?n de manlige l?pparne. ?Na da vatten! ?r du norska, du??
F?r v?ra ofilologiska ?ron lj?do bygdem?len helt svenskt och l?ngt kraftigare, klangfullare och uttrycksfullare ?n norskdanskan; men vi ha ingen talan i m?lbrytningarna.
De spr?k?fningar, vi under v?gen h?llit med flere personer af allmogeklassen, l?rde oss dock inse n?dv?ndigheten af den fr?n h?gersidan f?rk?ttrade nya regerings?tg?rden att gifva statsanslag ?t n?mde folkh?gskola, f?r att ett femtiotal seminariebildade folkskoll?rare der m? kunna l?ra sig att grammatikaliskt behandla modersm?let, s?dant det talas och f?rst?s af allmogen. Detta kan man kalla att fylla en l?nge k?nd lucka i ett folks bildning.
Med ett femfaldigt hurra! efter r?d och l?genhet, helsade vi Norges rena flagga, som vajade ?fver en vacker granskog till venster i dalg?ngen, och snart helsades vi, som gamla v?nner helsas, i den vackra folkh?gskolan.
Omsorgen att skaffa oss husrum ?fver natten var f?r v?r g?stfrie v?rd ett icke ringa besv?r, ty alla tv?- och enmanss?ngar p? skolan och de n?rmaste g?rdarne voro upptagna; i den f?rra af l?rare och l?rarinnor (skolans nuvarande elever), de senare af sommarg?ster fr?n alla tre br?dralanden samt af st?nkdroppar fr?n den stora nordiska skolm?tesfloden i Kristiania, hvilken redan b?rjat rulla p? jernv?g och b?lja per ?ngb?t mot Norges klippor. ?ndtligen lyckades det dock v?r v?rds personliga bem?danden att f? oss inhysta p? tv? skilda st?llen; v?ra tv? v?gvisande kamrater f?rsvunna f?rst i ett ?ngmejeri och vi tre andra lotsades af v?r outtr?ttlige v?rd en half timmes v?g l?ngre bort till en g?rd, der vi instoppades i ett ofantligt rum, medelst linnev?ggar afdeladt i tre pauluner, med livar sin sparlakans-s?ng, s? hvit, ren och till den grad anst?ndig, att dess ben och f?tter skyldes af breda garneringar. V?ra samveten slogo oss d? vi jemf?rde dem med v?ra korta kjolar. Vi sofvo h?r allt hvad vi f?rm?dde till kl. 7, drucko sedan en f?rsvarlig portion mj?lk och fingo s? en muntlig r?kning, lydande p? 1,50 kr., allts? 50 ?re per hufvud.
I skolan v?ntade oss sedan kaffe och frukost och derefter f?redrag, som ?fven bevistades af de kringboende och kringresande g?sterna. Och hvem kan r? f?r sina b?jelser eller hjelpa att man tr?ffar n?ra bekanta till de v?nner, man mest v?rderar? F?ljderna af dylika of?rutsedda omst?ndigheter ?ro ober?kneliga, h?r ledde de dock endast till en ?fverg?ende skilsmessa emellan oss fem kamrater, i det Ellen och Heggen redan p? eftermiddagen axlade sina renslar och omgjordade sina l?nder med de band som reglerade torn-uren, samt med kompass och karta drogo till s?ters ?over til de h?je fjelde?, medan vi tre andra stannade qvar p? Vonheim till f?ljande dags eftermiddag.
Ett litet stycke fr?n Vonheim, p? h?gra dalsluttningen, ligger Aulstad, Bj?rnstjerne Bj?rnsons vackra g?rd, och der ofvanf?r och p? samma egor ?Solbakken?; icke Synn?ves, utan den norske diktaren Kristoffer Jansons g?rd. Denne senare ?r s? ?de och tom som den pessimistiska verlds?sk?dningen, rutten och fallf?rdig som den, oaktadt b?da h?ra till den nya tidens byggnadskonst. Egaren ?r med sin familj utvandrad till Amerika, m?bler och bohag ?ro ?fven utvandrade; ingen vill k?pa det ?nnu till det yttre s? vackra huset, d? grunden ej kan g? med i k?pet. Icke ens det h?rliga l?get, icke solglans och skogsdoft kunde f?rjaga det sorgliga intryck, man fick af ett bes?k p? den en g?ng s? lifliga ?Solbakken?, som, Bj?rnson till ?ra, uppkallats efter hans kanske mest poetiska ber?ttelse.
Aulstad, Bj?rnsons g?rd, sk?tes af hans sv?ger, och rummen h?lles i ungef?r samma skick, som om husbondefolket vore hemma. Bland skaldens efterlemnade kuriosa och nippsaker s?g jag det horn, som en del stridbara helsingborgare gifvit honom. ?synen deraf gladde mig mycket, ty jag ins?g, att ingen n?gorlunda stor norrbagge kunde falla p? den tanken att st?nga i hjel unionen med ett s?dant litet leksakshorn.
Genom v?nners bemedling fingo vi tre n?sta natt herberge i en mycket h?gt bel?gen g?rd p? h?gra bergs?sen. Det blef temligen sent innan vi lemnade Vonheim--det kan finnas en folkupplysning, som f?rm?r en att gl?mma b?de tiden och dess m?rker--; v?r egentlige v?rd f?ljde oss ett stycke upp?t ?i stigningarne? och sade besked om g?rden. Men att h?lla tankarne f?stade vid en g?rd, d? man f?r f?rsta g?ngen s?g detta tjusande landskap i aftonbelysning, voro vi f?r _h?gt uppe_ till att kunna, och s? ryckte vi efter en temligen l?ng vandring in i en st?rre bondg?rd. F?rstugud?rren stod ?ppen, d?rrarne till rummen likas?. ?Det ?r h?r man v?ntar oss?, sade vi tv?rs?kert och klefvo p?. ?God afton!?--intet svar. ?G? in i n?sta rum, s? stanna vi h?r i salen!? ordinerade kandidaten, puffande mig fram?t i denna ok?nda verld, der m?nen lyste p? ett stumt v?ltaligt v?lst?nd. Jag f?ljde f?reskriften och ?ppnade en d?rr--??r h?r n?gon??--?Nej?, svarade nattens tystnad.
Uppt?cktsf?rden gick vidare tills jag slutligen klef ?fver tr?skeln till ett rum, der jag f?rs?ksvis helsade ?god qv?ll!? p? en tv?manss?ng, i hvilken tv? personer, antagligen ett k?tt, helt lugnt reste sig i sittande st?llning och svarade: ?God qv?ll!?
??r detta g?rden Berge??--?G?ren Berge? Naj da, langt ifra!? Och s? lade de ?ter ned sina hufvuden, utan att det minsta bry sina hjernor med att utforska hvad det var f?r folk, som g?tt in genom deras d?rrar. Lycklige gausdalare, det var ej sista g?ngen vi funno eder sofvande i edra boningar utan en tanke p?, att mindre hyggliga menniskor ?n vi ?ro, annorst?des i verlden till och med frestas af st?ngda d?rrar och dyrkfria kassask?p!
Berge l?g icke ?langt ifra?, men dock ett stycke v?g, och h?r v?ntade man oss med den vanliga f?rfriskningen: mj?lk och bakelser, f?r att ej tala om tre ypperliga s?ngar.
Vi hade om aftonen ej sett n?gon utom husmodern och tv? danska sommarg?ster, bekanta till oss; men jag vill ej derf?r besv?ra n?gon med att d?ma om v?r ?fverraskning, n?r vi om morgonen ?ppnade d?rren till matrummet f?r att best?lla frukost och funno ett bords?llskap af sexton ¨¤ aderton damer, skandinaviska sommarg?ster, af hvilka en del dagligen afh?rde ett eller tv? f?redrag i folkh?gskolan. Detta var att hemta frisk, st?rkande luft f?r b?de kropp och sj?l.
Vid denna tidpunkt af v?r resa togo vi alltid med upps?t och ?fverl?ggning s? mycket k?tt och skinka till oss som vi kunde, ty det anade oss, att vi p? s?trarne endast skulle f? njuta af lefvande djurs n?rvaro. Men den grundliga frukosten jemte aftonvarden och logi kostade oss dock ej mera ?n 1,33 kr. per qvinna. (Jag har ju lofvat att afl?gga noggrann r?kenskap.)
Vid femtiden denna heta, soliga eftermiddag lemnade vi Vonheim, f?ljda en bit p? v?gen af v?r v?rd, och minnet af hans g?stfrihet och hjertlighet mot oss f?ljer oss ?nnu.
Solen stod icke mycket h?gt ?fver fjellryggarne n?r vi efter en temligen rask marsch, ?p? det j?vne?, stodo vid foten af det fjell, som vi skulle bestiga f?r att tr?ffa v?ra kamrater.

VII.
Till fjells!
?Ska ni till fjells, ni?? sporde oss m?tande landtfolk i en ton, som om de ej f?rm?dde t?nka sig, att fria, f?rnuftiga varelser kunde stanna i dalarne under den norska sommartiden, d? sjelfva n?tkreaturen s?ges rymma upp till ?vidderna?, om der ej passas v?l p? dem. ?Ha vi l?ngt upp till s?trarne?, fr?gade vi en m?tande qvinna, just som vi stodo vid foten af fjellet. ?Nej da! Tre timmars v?g; kunde ha lust f?lja er, jag?, lydde hennes ord i ?fvers?ttning.
F?r f?rsta g?ngen blef det mig klart, att sjelfva klangen, rytmen och utropen i norska spr?ket ljuder starkt nekande, ja rent af opponerande mot det man anf?r.--Kanske det bara ?r denna egenhet man har att tacka f?r de sm? missf?rst?nden br?dralanden emellan, ty, som bekant, lyder h?gsvenskan mest jakande, ?fven i nekande satser.
?Undrer os just hvad vi f? at se ?ver de h?je fjelde!? t?nkte vi och klefvo tappert upp?t p? s?terv?gen, som h?r var bred och tydlig, men brant, s? att vi snart fl?mtade, som efter den vildaste galoppad; dock k?nde vi oss betydligt h?jda ?fver dylika flacka anstr?ngningar, ty d? vi s?go oss tillbaka, reste der sig en ny fjelldekoration ?fver den som vi beundrat nere i dalen. Kandidaten f?rh?rde sig om v?r hjertverksamhet, fann den vara efter omst?ndigheterna god, och s? klefvo vi ?ter p? en stund emellan gran och bj?rk, doftande Linn?a, pyrolaarter och en hel m?ngd skogs- och ?ngsblommor, som redan f?re midsommar ha utblommat i Sk?ne. Detta var ju f?r oss en ny v?r. Varma voro vi b?de f?r oss sjelfva och f?r fjellnaturen, men vi t?rstade blott efter att n? upp, ty i detta v?lsignade land dansa b?ckar ned fr?n fjellens remnor, sk?ra g?ngstigar, st?rta ned vid landsv?gen i r?nnor och hoar, breda sig som fina sl?jor ut ?fver stupande afsatser, s? att om man i Norge dricker spritvaror ?r det ej vattnets skull, det veta vi af fyra veckors erfarenhet.
D? vi arbetat oss upp?t en timmes tid och af rent psykologiska orsaker lifligt beklagat v?ra f?reg?ngne kamraters anstr?ngningar, i st?llet f?r att tala om v?ra egna, m?tte vi tv? flickor. ?Ha vi l?ngt ?nnu upp till s?trarne??
?Nej da! Tre timmar. ?' ni l?ngt borta ifr?n??
Kandidaten har tagit s? pass m?nga examina, att hon ej nu tyckte om n?rg?ngna fr?gor, och vi tv? andra ha ingen f?rk?rlek f?r ett utbildadt examensv?sen, s? svaret blef f?rst ett fl?mtande ja; men en blick in i de oskyldiga barnens vid?ppna ?gon bevekte ett par l?ppar till att utsl?ppa den upplysningen, att vi voro svenskor.
?Nej da!? ropade den ?ldsta flickan i starkt nekande ton. ?D? skall jag helsa, att tv? svenska jenter v?nta er p? K?rnlis?tern och att ni ska ligga p? Karlstadss?tern midt emot.?
Lofvad vare den sk?nska, som der spred en gnista svensk kunskap bland tv? norska barn och en tom ?matnist?, ty utan den kunskapen hade s?kert de norska jenterne ej gifvit oss n?gon s?dan i utbyte. Vi besl?to trest?mmigt att aldrig f?rh?lla landets inf?dda barn n?gon kunskapssmula och att aldrig bli dem svaret skyldig, ?fven om de sporde efter v?r ?lder eller om vi voro f?rlofvade.
Och s? knekade vi ?nyo upp?t, s?go grantoppar efter grantoppar dyka upp framf?r oss likt allvarliga uppgifter p? lefnadsv?gen; och s?go vi oss tillbaka, l?g der nya, allt mer och mer afl?gsna fjell likt gamla minnen, nu omgifna af en ny glans. Tre timmar hade vi nu str?fvat, och ?nnu hade skogen n?stan samma utseende, allts? ?nnu l?ngt, l?ngt upp till fjellvidderna!
Vi badade ej i svett, ty det ?r nog temligen s?llsynt att man f?r dylika bad, men ?fver den del af ryggen, der renseln hvilade, voro v?ra kl?dningslif i ett tillst?nd, som v?l f?r kallas genomv?tt, och v?ra respektive varelser stodo i ett f?rh?llande till v?ra n?rmaste kl?der, hvilket kan betecknas som efterh?ngsenhet fr?n dessa senares sida, fast solen ej mera var synlig eller k?nbar i aftonstunden. Tr?den blefvo sm?ningom glesare, vresigare och l?gre. Vi hade under hela v?rt upp?tstr?fvande stannat vid hvarje ?rt, hvarje blomma, som f?ref?ll oss obekant; h?r m?tte oss f?r f?rsta g?ngen en krypande seg buske, med sm? m?rkgr?na, blanka och skarptaggiga blad: ?Dvergbj?rk!? lj?d den stora uppt?ckten, och sm? qvistar deraf f?rvarades; vi anade icke d? hur n?ra vi senare skulle g?ra bekantskap med hans vidt utgrenade syskonskara.
Utom jenterne och en maklig turist, med f?rare och kl?fsadlad h?st, hade vi ej m?tt n?gon menniska p? fjellstigen; nu h?rde vi steg samt hjulrassel bakom oss, och snart str?fvade en liten gul h?st och en bl?kl?dd ?gut? f?rbi oss med en packk?rra, p? hvilken senare vi fingo l?gga v?ra renslar. Och nu kunde vi ocks? taga lektioner i bergstigning. Vi hade hittills g?tt fort, s? l?ngt andedr?gt och kn? till?to, och s? stannat en stund; h?sten var klokare. Han gick vid pass tio minuter eller snarare vissa steg, stannade s? ett par minuter och fl?mtade; gutten f?ljde efter k?rran med l?nga steg, hvilade n?r h?sten hvilade, gick n?r han satte sig i g?ng, och s? gjorde nu ?fven vi, till stor besparing af b?de tid och krafter. Men vi hade dock sl?sat s? starkt med den f?rra, att n?r vi nu kommo upp p? de o?ndliga vidderna med blommande ?ngar, myrmarker, med o?fversk?dliga f?lt, bevuxna med den krypande enen, s?lgen och dvergbj?rken, l?g allt insvept i en ljus sommarnatts bl?nande skymning, och de gr? s?terhusen s?go ut som klippblock.
?Der till h?ger bo tv? svenska jenter, till venster ska ni bo?, sade gutten, som hade hemma p? en annan s?ter der uppe.
Hvar hade v?r tr?tthet tagit v?gen? Den var som bortbl?st h?r uppe i den l?tta luften. Vi kunde ej t?nka oss m?jligheten af att s?ka n? v?r bostad f?rr?n vi helsat p? v?ra tv? kamrater. De voro uppe och v?ntade oss, omtalade att de str?fvat hiskligt vid sin fjellstigning under solhettan, men de hade ocks? st?rkt sitt mod att beklaga oss, som skulle komma efter. Hvilken sk?n samklang i fem qvinnosj?lar! Kom nu n?gon och s?g, att h?r blott finnes den rena oblandade sjelfviskheten till p? jordens runda klot!

VIII.
P? s?trarne.
V?ra kamrater tycktes ha st?llt det hemtrefligt f?r sig i s?terstugan. Renslarne voro upph?ngda, kaffedosan skymtades i f?nsterkarmen, dr?gterna s?go helt lediga ut i m?rkret, och lynnena str?lade af inv?rtes ljus. ?Kom i h?g, att der skall finnas en t?lts?ng g?md p? er s?ter, kl?m fram den bara!? lj?d deras sista f?rmaning, ledsagad af ett klingande skratt fr?n ?budejans? ungdomliga br?st, och s? vadade vi genom en daggdrypande ?ng, kl?ngde ?fver tv? h?ga stafg?rden och klefvo ?ndtligen in i v?r s?terstuga.
?Vi f? ju ligga h?r??
?Eg veit ikke eg!?
Om vi ej redan kommit till den andliga mognad, d? man k?nner att de mest allm?nna tales?tt ?ro lika tomma som de n?tter en ekorre gnagat, s? skulle vi ha trott, att v?ra tv? unga budejor samma qv?ll fr?n skyarne dumpit ned i s?tern, ty p? alla v?ra fr?gor fingo vi samma svar: ?Eg veit ikke eg.? Men oaktadt de sade sig ej veta, om de hade s?t mj?lk, sm?r och br?d, s? kommo dessa ting ?nd? i sinom tid p? bordet. B?let t?ndes p? spiseln, tv?ttvatten anvisades och s?ngen afstods ?t oss; dock m?ste vi begagna en f?rskr?cklig hop f?rbistradt tal innan den f?rr?dde t?lts?ngen drogs ur sin dolda tillvaro.
Kandidaten hade fattat ett energiskt beslut att sofva allena denna natt, unders?kte derf?r noga t?lts?ngen, fann att den led af bet?nklig slapphet i hela stommen jemte stor svaghet i sjelfva f?tterna, ordinerade tr?stockar till utv?rtes st?d och gaf den dessutom en del massage p? underredet, ?fver hvilket hon sedan bredde en f?rskinnsf?ll, v?l bestr?dd med insektpulver, samt lade derp? ett omslag af ressjalar. Den andre s?ngen, fyld med h? upp till br?dden, erbj?d en lika fast och p?litlig hvilopunkt som ett klippblock. Medan vi sysslade med b?ddarne tog b?let p? spisen sig till att flamma allt mer och mer lustigt, s? der blef en betydlig harmoni emellan dess knastrande och v?ra undertryckta skratt ?fver budejornas rent handfallna f?rv?ning. De hade nog aldrig f?rr emottagit bes?k af resande qvinnor. Och d? vi b?rjade tv?tta oss, flyttade de sig n?rmare och iakttogo oss s? noga, som om deras sj?lars eviga v?lf?rd berott p? en r?tt k?nnedom om en s?dan f?rr?ttning. Med en tyst v?ltalig kritik ?fver allt fjesk, sl?ngde de sig slutligen b?da utan alla f?rberedelser p? den h?rde tr?b?nken, men v?cktes till ny f?rv?ning af mig, som egnade dem n?gra moderliga omsorger i form af en kappa och ett par kjolar, och s? gingo vi alla till hvila, om icke just till ro, i s?mnens mycket omskrifne armar. Snart drogo budejorna timmerstockar, s? dessas fr?nder i v?ggen gapade af skr?ck och sl?ppte l?nga m?nstr?lar samt sm? vindpustar in i stugan, som dessutom klart upplystes af b?let p? spiseln.
D? jag endast skrifver f?r dem, som ej k?nna mera af det norska s?terlifvet ?n ?S?terjentens s?ndagsmorgen? f?r fiol eller piano, samt Bj?rnsons enst?mmigt ber?mde bondhistorier, vill jag n?rmare beskrifva en s?ter, ty jag antydde ju i inledningen, att detta verk g?r anspr?k p? att r?knas bland nyare tidens filantropiska skrifter.
En s?ter best?r af tv? eller tre tr?hus, stuga och ?fj?s? (kostall) i form af en sk?nsk pigkista, p? kistfot, med sluttande lock. Enda skilnaden ?r, att s?terns hus ?ro en del st?rre, att dess v?ggar ?ro fjellgr?, d? kistans vanligen ?ro bl? eller gr?na, men locket eller taket ?r gr?sgr?nt samt stundom prydt med en eller tv? getter, som der beta naturliga blommor. Kistan och s?terns stuga skilja sig ?fven deri, att den senare har f?nster och att man ej beh?fver lyfta af taket f?r att komma i ber?ring med inneh?llet, ty der finnes tv? halfd?rrar, som kunna ?ppnas; eljes ?r likheten s? i ?gonfallande som den kan vara emellan tv? s?dana f?rem?l, d? man bet?nker den ofantliga str?cka af tilltagande kultur som ligger emellan en norsk fjells?ter och en sk?nsk bl?m?lad pigkista.
Tr?der man fr?n ?tunet? (g?rdsplanen) in i s?terns f?rstuga, m?tes ?gat der af en del tomma mj?lkk?rl af tr?; till venster ?r mj?lkrummet inh?ljdt i ett egyptiskt m?rker, men med stillast?ende sj?ar af mj?lk och en gr?dde, hvartill inget land har maken, om man ocks? jemf?rde den med gr?dden p? de st?rsta samh?llsh?jder, och s? berg af ost i alla former, och f?rtr?fflig ?r den, om man eljes kan l?ra sig att ?ta ost i denna dess lyckliga, unga och f?rska ?lder.
Till h?ger finnes stugan (och f?r tillf?llet vi), till h?ger i denna ett golffast bord och b?nkar, som i en vanlig fornnordisk rygg?sstuga; l?ngre uppe en s?ng och under gafvelf?nstret en b?nk. Vid andra l?ngv?ggen har den store l?ge spish?llen en framst?ende plats under skorstenspipan, i hvilken vinden bl?ser p? lur, s? att r?k och gnistor dansa ut?t golfvet. Vid h?llens sidor ?ro r?rliga stolpar med v?ldiga jernkrokar, p? hvilka de stora ystkittlarne h?nga, nu kalla och likgiltiga v?nda fr?n elden, medan en jernkrok midt ?fver b?let nyss befriades fr?n en mindre gryta, det enda kokk?rl med hush?llsmin som kan uppt?ckas, om man undantager kaffekitteln p? hyllan ?fver d?rren. Tr?skedar och f?llknifvar sitta instuckna emellan v?ggarnes timmerstockar; n?gra kaffekoppar och tallrikar s?llskapa kaffeqvarnen p? en sidohylla. I st?rre s?trar finnes s?ngst?llen p? b?da sidor om spish?llen, och p? en af dessa s?ngars tak ?r det vanligen gj?tergutens (vallgossens) ljufva lott att hvila. H?r fans inga dylika pauluner och ingen gut heller.
Vi hade ej legat l?nge f?rr?n den s?ng i hvilken kandidaten t?ltade betedde sig som om han varit stupfull eller v?dligt s?llhetsdrucken.
??r Tj?derska pulvret magtl?st, kamrat??--
?Nej, det ?r hela s?ngen, som kraflar af med mig, oaktadt de usla benen hans?.
Och s? blef der en l?ng brottning emellan den och kandidaten; brasan till?t nu oss andra tv? ej att se klart i saken, s? det blef aldrig bevisadt, att kandidaten slogs i backen, men visst ?r, att s?ngen f?rst fick sig en ?rundhjuling? och sedan sl?ngdes bort mot d?rren medan kandidaten beh?ll hans f?ll och innand?me som ett segerbyte, hvilket hon sedan rufvade ?fver p? bara golfvet tills dag blef ljus.
Under allt detta sofvo budejorna som det mest f?rh?rdade samvete, men mindre tyst ?n ett s?dant; sofvo s?, att v?ckarurets skr?n kl. 6 icke framkallade den ringaste r?relse under det lager af veckadt ylletyg, som jag bredt ut ?fver jenternes l?tt draperade gestalter. Nu bj?d mig mitt vakna samvete att ruska lif i dem, ty korna r?made ot?ligt i fj?set och getterna inst?mde i frihetsropen med de sistn?mde talarne.
Vi sporde kandidaten, om hon af nattens erfarenhet, f?r egen r?kning, kunde sluta till, att det ?r de mjuka s?ngarne som g?ra det nuvarande kultursl?gtet, s?rdeles m?nnen, s? s?mnl?sa af sig, att m?nga af dem hellre f?redraga h?rda krogb?nkar och dito golf framf?r att ligga t. ex. i t?lts?ngar, men fingo ej annat svar ?n ett sakta qvidande, hvilket vi uttydde som en nyvunnen ?mhetsk?nsla f?r alla dem som s?ka hvila p? h?rda plankor.
V?ra budejor f?raktade f?r egen del kaffe, men f?rvarade dock en kaffekittel, som ett minne af en tidigt ?fvervunnen svaghet. Vi h?ngde kitteln ?fver spiselelden, pressade budejorna s? de f?rstodo att vi ?nskade frukost af hvad huset f?rm?dde.
Du ?fladbr?d?, du sk?ra, du smakfria kost, du gr?hvita, papperstunna kaka, p? l?ppen du f?ll som p? ros faller frost; vi tvingades att l?ta oss det smaka! Du tronar i husen fr?n urminnes dar och ?rad du ?r i hela landet, f?r norrm?n, du ?r och f?rblifver hvad du var, men sk?ningen sig ?nskar ?Noget andet.?
Men annat br?d stod ej att f? hvarken h?r eller p? de andra s?trar vi bes?kte, ej heller i bondg?rdarne, om vi undantager ett bl?surt oting af limpa, kallad ugnsbr?d, samt en variation af fladbr?det, bakadt af ?rtmj?l eller en blandning af korn och potatis. N?r vi s? till detta br?d, s? sk?rt och tunnt, att jag ej kan beskrifva det utan att det faller i s?nder, fingo sm?r sk?lpundsvis och fet gr?dde sk?lvis, tyckte vi att det var liksom ett mustigt h?n mot tre varelser, hvilka aldrig ?tit sm?rg?s utan att ?tminstone ha ett underlag af tunt svenskt kn?ckbr?d, hvilket, i jemf?relse med det norska fladbr?det, f?rh?ller sig som en kontraktsprost till en ambulerande folkskolel?rare. Jag bj?d ?delmodigt p? kakes (uttalas _k?x_, men b?r ej f?rvexlas med moralkaka), ty jag ?nskade f? min rensel n?got l?ttad; derf?r str?ckte sig min gifmildhet ?fven till de stumt blickande budejorna.
Det var s?ndag, och kanske det var derf?re de sutto s? n?ra hvarandra or?rliga p? tv?rb?nken och ?sk?dade mitt arbete. Behofvet af att bland oss utn?mna en tv?tterska hade nemligen redan gjort sig g?llande, och d? jag var den ifrigaste bland de fyra s?kanden och dessutom hade kandidatens f?rord, hvilket f?ll tungt i valurnan, d? hon sjelf var egarinna af en ask gr?n s?pa, samt lofvade att bitr?da mig vid sk?ljningen borta vid b?cken. Om n?gon skulle taga anst?t af v?rt sabbatsbrott, h?nvisa vi till den gamla ?l?ngf?rklaringen?, hvari der talas om n?dfallsarbete, och s? jemf?ra detta ?stycke? med s?trarnes f?rskinnsf?llar och r?k.
V?ra tv? kamrater str?lade i kapp med s?ndagssolen och oss; de ?lskade fladbr?d och mesost, hade en god s?ng; en ung vacker, ?lskv?rd budeja, som l?ste Bj?rnson och Wergeland, bakade gr?ddvofflor, r?dde ?fver en torkad f?rbog samt ett tjog fjorgamla potatis. Vid dessa budskap samlade vi i hop renslar och tv?ttadt linne, sporde v?ra unga or?rliga v?rdinnor, hvad vi voro skyldiga, och se, de uppl?to b?da sin mun, talade och sade:
?Eg veit ikke eg?.
Dock efter att ha uttr?ttat b?de sig sjelfve och oss med detta svar, visste de, att en resande brukade betala 50 ?re f?r slika f?rdelar som vi ?tnjutit. Vi skramlade i hop summan i s? m?nga silfvermynt ?resystemet till?ter, ty det var ju ett klingande pris, och som ett s?dant blef det ?fven framburet. Och s? flyttade vi alla tre bort till v?ra tv? kamrater; delade med dem potatisen och f?rk?ttsstrimlorna samt afslutade middagen med heta gr?ddvofflor och eget kaffe. V?r ?lskv?rda v?rdinna behandlade oss som k?ra g?ster, log och rodnade d? vi talade om liqviden; derf?r skall ocks? denna bli en liten hemlighet emellan henne och oss.
D? vi p? eftermiddagen lemnade hennes s?ter, vexlade vi visitkort, och vi medf?rde s?lunda ett synligt minne af en rigtigt ?lsklig s?terjente.

IX.
P? vidder och s?trar.
V?r resplan f?reskref vandring ?fver vidder och fjell fr?n s?ter till s?ter upp till Espedalsvattnet, som ligger 2,000 fot ?fver hafvet; b?tskjuts ?fver detta till foten af Rutenfjell, hvilket bestiges, hvarefter vandringen g?r p? andra s?terv?gar ?fver till Ringebo eller r?ttare Sj?ggestad i Gudbrandsdalen, dit vi skickat v?ra handkoffertar. Fr?n denna hvilopunkt skulle senare delen af vandringsstr?ten utstakas. Men det ?r icke hvarje h?gtg?ende plan, som f?rverkligas s? som man t?nkt sig den.
Nu bar det emellertid af p? s?terstigen ?fver de om?tliga vidderna, ?fver or?kneliga mer och mindre uttorkade b?ckar, ?fver gungande myrmark, ?fvergrodd med nu blommande hjortronsrankor, med ?ngdunstofsar och krypande s?lg. V?ra tv? v?gvisande kamrater i ett starkt framskjutet led och med en fart, s? att vattnet sqvatt kring foten.
?B?r det??
?Spring bara till innan det brister!? lj?d r?det, som f?ljdes till den grad, att m?ngen tufva sk?lfde eller ock rent kr?p ner i dyn. Komna ?ter p? fast mark, spredo sig v?gvisarne ?t hvar sitt h?ll, f?r att s?ka upp s?terstigen, hvilken derefter kontrollerades af karta och kompass mycket noggrannare ?n br?nvinet i vissa svenska br?nnerier, samvetsgrannare ?n offentliga r?kenskaper f?re en revisorsmiddag, och s? klefvo vi tryggt p? igenom en- och dvergbj?rksf?lt, ?fver hvilka skogsgeranier och en m?ngd andra sommarblommor pr?lade i liflig f?rgprakt.
Det tjenar ej till n?got att f?rklara allas v?r of?rm?ga att med enstaka eller f?renade pennor s?ka beskrifva natursceneriet der ofvan tr?dgr?nsen, ty ingen menniska har bedt oss f?rs?ka n?got s?dant. Men jag kan svara f?r oss alla fem, att om vi v?gade hoppas att vi dermed kunde meddela v?rt bleksotiga sl?gte en ringa, icke _f?rsvinnande_, del af lifsluften h?r uppe, af de frig?rande utsigterna och af v?r egen jublande lifslust och sommarfr?jd, s? skulle vi till och med f?rs?kt, att blifva realistiska naturpoeter midt p? en f?v?g med f?rska sp?r efter kor. En h?gre grad af mensklig sjelff?rsakelse kan v?l ingen beg?ra.
H?gre och h?gre emellan de nakna fjelltopparne gick vandringen, l?tt som en dans, och vi voro alla ense derom, att om vi ej haft renslar och annan packning, som h?llit oss fast vid jorden, hade vi s?kert hoppat v?rre ?n m?nfolket (vi menade de varelser som bo p? planeten m?nen och ej de som ha m?ne i planeten) innan de l?rde f?rs?g detta himlaklot med en n?dig luftkrets. Ja, der funnos de bland oss, som, d? blicken nu f?r f?rsta g?ngen m?ttes med toppen af ett af Jotunheims sn?fjell; h?nrycktes ?nda till gr?nsen af den upph?jda tystnadens omr?de. Och detta ?r visst ?nnu s?llsynt bland qvinnor och ot?nkbart bland m?n.
?Mera i nordvest; g?ngstigen har f?rlorat sig h?r i hvitmossan!? ropade f?rtruppen, och eftertruppen svarade med ropet:
?Se sn?, sn?, der borta i de n?rmaste fjellryggarnes remnor!?
Sn?! och solen gassade fr?n en skyfri himmel, fj?rilar gycklade med blommor, och myggsv?rmar visade oss en s? n?rg?ngen uppm?rksamhet, att vi k?nde oss fasligt stuckna.
Redan nu hade vi flere g?nger skiftesvis beklagat oss ?fver den f?rste dameskr?ddaren Adams f?rtviflade id¨¦ att sy kjortel ?t sin hustru, och vi hade i djupet af myrmarkerna harmats ?fver mannens efterh?ngsna f?rk?rlek f?r detta plagg genom hela kulturhistorien. Och d? vi kraflade upp?t n?gon h?rd, brant fjellsida, v?djade vi till den och likst?llighetsfr?gan, om tiden ej nu vore inne f?r att befria ?tminstone ensligt sinnade vandrerskor fr?n ett plagg, som i s? h?g grad f?rsv?rade v?rt fram?tskridande. D? terr?ngen emellan en uttorkad str?ms rullstenar och ett klippstr?dt dvergbj?rksf?lt nu erbj?d tillf?lle till en mera samlad marschordning med dito tankeg?ng, uppgjorde vi f?rslag till en ny bekl?dnad f?r qvinliga turister.
Qvinlig ylleskjorta. (R?ster ur hopen: ?Den gnager! T?nk p? f?rf?llarne!?)
R?tt silke d?, eller i brist deraf linne (?H?r, h?r!?)
M?rka, vida yllebenkl?der, bundna vid kn?et. (En ?ldre st?mma: ?Kanske n?got l?ngre och sn?fvare.?)
Turkiska byxor d?, kn?ppta vid fotleden, f?r de ?ldre. (?Nej, nej ingenting turkiskt!?)
En l?tt m?rk underkjol med lifstycke. (En r?st: ?Med kr?kspark eller taggar i kanten.?)
En sl?t mjuk kjol, r?ckande till halfva vaden (Fyra r?ster: ?Vackra ben?) samt kofta.
M?rka strumpor och h?ga mjuka sn?rk?ngor med tjocka sulor (Fem r?ster: ?Och plats f?r t?r och liktornar.?)
Kring hals och armar kul?rta remsor. (Kandidaten: ?I renseln en liten sidenhalsduk samt en magg?rdel af ylle.?)
Stora hattar. (Enst?mmigt: ?Som sitta p? hufvudet och ?fven skydda den blottade nacken.?)
Turistparaply med starkt skaft eller ock en stark k?pp med ett godt handtag.
Rensel, som faller v?l till ryggen och sitter stadigt. (Allm?nna opinionen: ?Inga hemmasydda vaxduksv?skor!? Kandidaten: ?Med breda b?rremmar.?)
Gummikappa och oljeduksdamasker.
En l?ng mjuk resplaid af m?rk f?rg, hvilken ?fven kan begagnas som t?cke. (Enh?lligare st?mmor vid ett stridare vadst?lle: ?Plaiden b?r i ena kanten f?rses med dragskodd, s? att den p? befolkade orter ?fven kan tjenstg?ra som l?ngre ?fverkjol.?)
Komna p? andra sidan b?cken besl?ts det, att f?rslaget, tillika med renslarnes inneh?ll, skulle framl?ggas till v?ra svenska medsystrars ben?gna p?seende i det m?rkliga verk, som borde blifva frukten af v?ra gemensamma anstr?ngningar.
Ytterligare lifvade genom hoppet att kunna g?ra en dylik insats i kulturarbetet, anl?nde vi i skymningen till Liumss?tern och v?lkomnades der af en get, som v?nligt nickade till oss fr?n fj?sets gr?sbevuxna tak, medan f?ren stampade tunets lera, och grisarne fr?n b?de h?ger och venster s?kte tr?nga sig fram genom grinden. En m?rklig tafla, full af lif med en viss politisk anstrykning.
Budejan, en ?ldre fetlagd jente, hade nyss mj?lkat, s? vi kunde v?lja emellan spenvarm mj?lk, dito kall s?t med ett h?pnadsv?ckande gr?ddlager, bl?sur dito (som ?r en nationalf?rfriskning) samt getmj?lk. Vidare valdes emellan mysort (mesost), f?rsk ost, upplagd med sked likt sm?r, kokt ost och getost; sm?r och fladbr?d of?r?nderligt samma of?renliga f?do?mnen.
Denna s?terstuga hade tv? s?ngar, st?ende midtf?r hvarandra, lika h?rdt packade med h?, som tvenne politiska motkandidater med goda f?resatser och l?ften, och p? en stilla fr?ga, om hvar vi fingo ligga, svarade budejan: ?Gj?tergutten och ni kunna ligga h?r! jag finner v?l en annan plats?.
_Tv?_ s?ngar och fem personer, sex med gutten! En vemodig st?mning bem?gtigade sig allas sinnen, och jag besl?t att ligga p? golfvet, om budejan kunde uppdrifva en h?tapp i det str?fria fj?sets hemligaste g?mma. D? lj?d en mycket ungdomlig uppsvensk st?mma genom den tilltagande skymningen:
?Det ?r v?l ej orimligt beg?rdt, att Ave, som ?r ?ldst och visast bland oss, ?tager sig gutten!?
Och s? f?ljde en sinnesr?relse, som r?jde sig i starka skakningar i v?ra egna stofthyddor samt i s?terns gistna f?nsterramar.
Nu intr?dde budejan med en bundt h? i ett lakan, och detta f?rsatte oss i allvarlig st?mning, ty om ?n en befj?drad sk?nk g?s deri kunnat ha redt sig ett ensamt n?ste, s? f?rslog det f?ga f?r mig, om jag ville skydda mig fr?n golfvets h?rdhet samt undg? n?rmare bekantskap med en f?rf?lls lifliga inbyggare.
Kandidaten bed?fvade dock dessa med en dosis af Tj?ders, och s? redde jag mig en b?dd vid spiseln. De fyra andra kamraterna intogo de tv? s?ngarne; budejan lade ett nytt b?l p? spiseln och gick; l?gan slog upp klar och flammande, och vid dess sken s?go vi gutten intr?da i stugan. Fem par qvinnoblickar hvilade undrande och sp?rjande p? honom, brasans knastrande d?fvade enstaka fnissningar och belyste med ett fladdrande os?kert sken hvita t?nder, som beto vildt i mjuka ressj?lar. Gutten satte sig p? l?ngb?nken, spejade med flyktig blick bort ?fver b?ddarne; de upph?ngda kl?dningarna f?ngade hans uppm?rksamhet, och han tycktes grubbla starkt ?fver meningen med dess draperier, dock utan att kunna l?sa g?tan. Flyttade han s? blicken till v?ra ?ppet gapande renslar, och hans st?llning liknade en kycklings, som djupsinnigt betraktar det ?ggskal, som varit hans vagga. T?nkte pojken m?jligen tillreda sig ett hufvudg?rd af dem? V?ra tankar sl?to ring kring chokoladen. Kanske fick han bud derom p? tankel?sningens v?g, ty han sl?ngde hastigt af sig v?sten och ullstrumporna, kaflade upp benkl?derna, som om han skulle vada, grep sin gule halmhatt och tryckte den fast p? hufvudet, tog golfvet tv?rs ?fver stugan ?i ett byx?, och hoppade upp p? s?ngkanten, der v?ra tv? v?gvisande kamrater l?go. Vi s?go dem sl? armarne kring hvarandra--flickorna f?rst?s--vridande sig i tyst skratt, s?go gutten, vig som en apa, ?ntra upp f?r den ena s?ngstolpen och f?rsvinna i en slags koj ?fver v?ra kamraters s?ng. En femfaldig suck af l?ttnad, ?nnu n?gra spridda fnissningar, och elden fr?n den husliga h?rden och m?nstr?larne fr?n f?nstret gycklade ensamma i den tysta s?terstugan.
I daggryningen lj?d budejans r?st genom d?rren: ?Tobias! Tobias!? och mina ?gon, som allena voro vakna, var det f?runnadt att se denne v?r rumskamrat ?ntra ned fr?n sitt upph?jda l?ger; hatten hade han p?, benkl?derna voro ?nnu uppkaflade. Kanske han alltid pl?gade att gj?te eller vada i dr?mmen.
Sedan budejan mj?lkat och sl?ppt ut boskapen ur fj?set, kom hon in och sporde, om vi ville ha kaffe.--Jo, jag skulle lemna b?nor. Nog tyckte jag mig taga till en bra portion, men hon s?g p? den med samma min som en stor konstn?r betraktar fuskarens f?rs?k.
?Skall det h?r bli kaffe??
?Ja-a.?
?S?dant kaffe bruka vi ej i Norge.?
Jag sk?mdes starkt p? Sverges v?gnar, men inte kunde jag tillst? ett st?rre folks underl?gsenhet gentemot ett mindre i fr?ga om n?got, som gick ut p? styrka; fast vi sedan alla fem inf?r hvarandra erk?nde, att det norska kaffet ?r minst dubbelt s? starkt som det svenska. Man kan naturligtvis kalla det f?rra skadligt, s? bevaras ?nd? v?r ?fverl?gsenhet.
Efter frukosten och liqviden bar det ?ter af p? s?terstig mot Lids?trarne, en hel dagsmarsch, sade kartan. Hvilken luft, hvilket sceneri p? denna morgonvandring! Till venster ett brant fjell med glittrande sm? b?ckar nedf?r stupet, till h?ger Dockvattnet och en slingrande, knappt m?rkbar stig genom bj?rk- och grandungar, skuggande en rik blomsterverld, som tycktes le ?t de spridda sn?fl?ckarne i fjellskrefvorna. Vid middagstiden hunno vi till en liten g?rd, kallad Tjernverket; h?r hade vi beslutat att ?ta middag, ty der borde vi kunna f? fisk och--s?lla hopp!--potatis.
G?rden var f?r tillf?llet temligen befolkad; vi s?go stadskl?dda manspersoner r?ra sig p? tunet och vid sj?br?dden, d? vi klefvo ned?t i en l?ng rad; eftertruppen knappast synlig, d? f?rtruppen helsade p? bondhustrun. N?gra l?nga ynglingar med skolklassm?rken i pannan sysslade med fiskeredskap, men fingo vid v?r ?syn ett anfall af v?r st?ndiga skrattlust, hvilket jagade dem bort mot fj?set; men en ?ldre herre s?g p? oss med ?rliga afsigter att st? emot smittan och visa sig som en bildad man med ett finare sm?leende. H?r fingo vi f?r f?rsta g?ngen g?ra bekantskap med den vackra norska forellen, fjell?rret, men dr?mmen om potatis uppfyldes ej; det gamla f?rr?det var nu slut hos b?nderna, och den nya sk?rden stod knappt i blomning. Hade icke fisken l?tit sig f?nga, s? skulle vi ?fven h?r f?tt den vanliga s?terkosten. Nu sl?ts dock v?r m?ltid och middagshvila med chokolad och norskt kaffe fr?n Brasilien.
Tv? af de mest mogne skolynglingarne br?to upp samtidigt med oss, och gl?mmande alla v?ra f?resatser, upptogo vi b?de dem och deras engelska fiskest?nger i v?rt s?llskap s?--l?ngt v?gen r?ckte. Denna, en vanlig s?terstig, delade sig dock snart i tv?, och vi skiljdes helt varma fr?n ynglingarne, men hur vi gingo, kommo vi vid en b?jning af stigen ?ter bredvid dem.
?Ni g? nog vilse!? ropade vi, tv?rs?kert antagande att s?dant ligger ynglingar i blodet.
_?N?gon_ af oss g?r det?, svarades, och s? m?rkv?rdig var fjellnaturen, att vi nu stodo i en samlad grupp, spanande p? karta och mark efter hvar sin v?g, men funno blott jemnl?pande vandringsstigar.
Det ?r ?dets vilja, t?nkte vi och f?ljde v?ra manlige f?rare tills vi slutligen alla sju ej mera visste hvar vi befunno oss. Det bekymrade oss dock f?ga, ty vi stodo d? midt ibland en flock menniskov?nliga kor, och p? en afl?gsen h?jd, p? andra sidan om frodiga inh?gnade ?ngar, l?g en st?rre s?ter, dit tv? af kamraterna gingo f?r att bespeja nejden.
Efter en l?ngre v?ntan hissade de framryckningssignal; vi kl?ttrade ?fver diverse g?rden, vadade genom det h?ga, redan daggiga gr?set och f?ljde efter till s?tern. H?r lemnade v?ra ynglingar oss, sedan de f?rst ?fvertygat sig sjelfve och oss, att vi voro dragna ur v?r r?tta kosa genom att f?lja dem. Reflektionerna gjorde sig sjelfve och besparade s?lunda oss ett obehagligt arbete inom det psykologiska omr?det.
S?tern hette Aulstad och sades tillh?ra Bj?rnson, fast han, som s?terguten upplyste, aldrig hade bes?kt den under de ?r han, gutten, sk?tt den. H?r var nemligen ingen budeja, utan karlen sk?tte, med gj?terguttens hjelp, hela mj?lkhush?llningen. Ehuru vi nyss haft ol?genhet af manligt s?llskap, skulle vi dock gerna velat stanna h?r till f?ljande dag, ty kartan visade, att vi hade l?ngt till Lids?trarne, men gutten tycktes vara mindre h?gad f?r en s?dan inqvartering och erbj?d oss en v?gvisare. Hans vetgirighet f?rledde honom dock till att g?ra lika m?nga fr?gor om oss, som vi gjorde om nejden, och d? han h?rde att vi voro svenskor--detta h?r dock ej den norska allmogen p? spr?ket--bad han oss skrifva v?ra namn p? f?rstuguv?ggens ljusa timmerstockar, ?s? att Bj?rnson kunde se dem, om han kom dit?.
Vi ritade och han l?ste, och n?r han stafvat sig igenom titeln: med. kandidat, v?nde han sig om och sade: ?Hvar ?r han d???
?H?r st?r _hon_?, svarade jag presenterande. Och karlen slog samman sina mjuka mejerin?fvar s? det sade klask! och med utropet: ?Nej da!? tycktes han vilja p? det h?ftigaste bestrida sanningen af min uppgift. Nu var han dock ej l?ngre ovillig mot tanken att hysa oss; troligen tyckte han, att han funnit ett slags f?rkl?de i kandidaten. Men han ville ej s?ga det f?rsta afg?rande ordet; vi ej heller, och s? skildes vi samt togo en annan f?ljeslagare p? v?r stig.--S? g?r det ofta till i denna verlden, till f?ga nytta f?r f?rden.
V?rre mensklig varelse till att skala ?fver alla hinder, ?n denne gj?tergut, s?g jag aldrig. Och efter honom r?nde, vadade, plumsade och kraflade vi i spridd ordning, uppf?r och nedf?r, utan rast, utan ro. H?r utbreder sig en starkt sluttande k?rraktig mark, bevuxen med fjellbj?rk, ett tjockt lager mossa och krypv?xter. En murken gren brister under foten, jag l?gger mig med ofrivillig hast, stiger upp--ingen har sett miss?det--, s?tter af igen ned f?r branten, ber?fvas ?ter fotf?stet, ?ker nedf?r p? egen sommarsl?de, f?rm?r ej styra r?tt emellan tr?dr?tterna, stjelper ?t sidan och faller ?fver mitt paraply, hvilket begagnades som styrpinne. Detta var slutet p? den f?rsta af de fem paraplyer, som vi egde d? vi lemnade Kristiania. Skymningen s?nkte sig emellan fjellen, gutten f?rsvann deri, och d? vi hunno upp honom, sade han oss far v?l, menande att nu kunde vi hjelpa oss lika bra utan honom. Till tecken p? mitt erk?nnande af hans fullkomliga gagnl?shet som v?gvisare, sk?nkte jag honom b?da styckena af mitt f?rolyckade paraply, sedan han emottagit den egenliga betalningen f?r sina ?rliga bem?danden, att ?msom f? v?rt skodon v?l fyldt af dy och ?msom af klart rinnande vatten.
F?rr?diskt lemnade i ?demarken af detta falska ynglings-?mne, g?lde det att h?lla oss i f?sp?ren, om vi skulle hoppas att h?r, p? en stig, som ej var upptagen p? kartan, finna Lids?trarne. Kompassen visade oss, hvilken rigtning vi skulle g?, och under tillrop: ?S?terv?g!--Otydligt sp?r! God s?terv?g!? delg?fvo vi hvarandra v?ra uppt?ckter och kommo ?ndtligen efter mycket letande samt under tilltagande regn fram till m?let.
Det var sent p? aftonen, den n?rmaste s?tern var st?ngd, och icke ens en gris, dessa eljes s? f?rekommande varelser, m?tte oss h?r vid grinden. Under rop: ?Budeja! budeja!? gjorde vi anstalter till att storma stugan. V?r energi v?ckte lif der inne, d?rren gled upp, en l?ng karl visade sitt hufvud och tillk?nnagaf, att h?r ej var n?gon budeja; han f?restod sjelf sin s?ter.--Det var allts? om honom en gumma talat, d? vi p? f?rmiddagen rastade i hennes s?ter och drucko mj?lk. Han st?lde sig nemligen till att granska hvar och en af oss, pekade s? p? Heggen och sade: ?Du skall ha s?tergutten du, f?r du ?r den minsta?. Denna dag var det v?rt ?de att r?ka ut f?r medlemmar af ett k?n, som vi beslutat att undvika s? l?nge vi voro p? vandring. Det fans dock ej nu n?got val, utom fr?n han sida, ty han kunde f?r tillf?llet ej hysa mer ?n tv? af oss, d? han hade tv? ?sm?jenter? till hjelp. Vi tre f?sade in v?r f?rtrupp och gingo till n?sta s?ter.
?fven h?r var st?ngdt, och en f?hund sk?lde rent radikalt p? oss, utan taga sk?l och reson. Hertha och kandidaten skyggade; de voro ovana de, men den f?rra sade till mig: ?Du bryr dig ju aldrig om f?hundsgl?fs, g? f?re och v?ck folket!? Jag var s? h?flig mot hunden att han sk?mdes och viftade med svansen, s? som jag alltid sett hans gelikar g?ra n?r hyggligt folk ser dem in i ?gonen, och s? hjelpte kreaturet mig p? sitt s?tt att ?v?cka folket.?
Hvem som ?ppnade f?r oss kunde vi ej se i m?rkret, men i stugan l?go alla till s?ngs, d? vi kommo in. Vi friskade upp elden p? h?rden och s?go oss omkring. I en s?ng vid ena sidan om spiseln skymtade en ny upplaga af Tobias; utanf?r honom l?g en gr?sk?ggig gubbe, af ?rev?rdigt utseende, och i den andra s?ngen hvilade budejan hos en liten flicka. Ingen tycktes ha lust att stiga upp.
?F? vi stanna h?r i natt??
?Stanna!? kom det i nekande ton. ?Ja da.?
?Hvar f? vi ligga??
?Eg veit ikke eg?, tr?stade oss budejan g?spande.
Nu grepo vi till det vanliga medlet f?r att upptina obekant v?rdfolk: Vi redogjorde f?r v?ra personer, v?r vandring och v?rt m?l. Och n?r jag s? p? f?rs?k n?rmade mig gubbens s?ng, reste han sig och sade v?lvilligt:
?Du kan f? ligga hos guten h?r, du; han har hvarken lopper eller laus.?
Jag besvarade dock anbudet med det f?rslag, att budejan borde flytta sig med sitt barn bort till Tobias n:r 2, s? kunde vi tre kamrater ligga i hennes s?ng, ett f?rslag som af alla godk?ndes och antogos. Derefter satte budejan fram den vanliga s?term?ltiden, vi h?ngde upp v?ra v?ta kl?der samt drogo p? oss torra strumpor, och jag tog fram mina reservskor, der jag satt p? s?ngkanten.
Hittills hade budejan med tyst undran tittat p? v?ra toilettsbestyr, men skorna gjorde henne ?ngslig: ?Skall du ligga med skorna, du?? utbrast hon, och jag hade kunnat haft lust att dansa ?hallingen? med henne, s? rolig s?g hon ut i sin h?pna st?llning.
Gubben t?nde sin pipa och vardt spr?ksam, medan tekitteln kokade ?fver elden; i det s?mndruckna grinande barnets hand stack Hertha ett stycke kakes, n?got som tv?rt gjorde lillan stum af fasa; men grensle p? en stol vid spiseln, med armarne p? stolkarmen och ryggen v?nd mot elden, satt Tobias den andre med or?rlig trygghet och iakttog alla v?ra f?rehafvanden. D? vi alla druckit te, gick budejan med sin flicka till s?ngs, gubben lade sig p? en f?ll p? l?ngb?nken och vi v?ntade endast p? att gutten skulle sk?nka oss n?gon mindre uppm?rksamhet, s? ville vi tre st?lla oss p? kant i budejans s?ng, men f?rst d? elden slocknade f?rsvann han f?r v?ra blickar. D? vi en stund f?rest?lt packad sill, och Hertha h?ll p? att glida in i ljufva dr?mmar och jag ut ?fver den skarpa s?ngkanten, ?terf?rdes vi till den h?rda verklighet af kandidaten, som nu l?g p? kn? midt emellan oss, r?rande i sin rensel.
?Tyst bara!? hviskade hon, som om hon velat varna oss f?r att v?cka sofvande fiender, ?insektpulvret beh?fs.? Och s? pudrade hon in b?de oss och s?ngen, som om hon varit i f?rd att nedl?gga kryddsill, innan hon ?ter st?lde sig sjelf p? kant emellan oss.
V?ra nysningar med ?tf?ljande fnissningar v?ckte den p? b?nken snarkande gr?h?rsmannen; han reste sig, skakade p? sig, t?nde sin pipa och lade sig ner igen f?r att med filosofiskt lugn r?ka in oss och den gryende dagen.
S? snart gubben, budejan och gutten lemnat deras b?ddar samt stugan, ans?g jag mig ej l?ngre ha n?gon moralisk skyldighet att h?lla mig fast p? s?ngens tr?kant, utan f?rflyttade jag mig ned p? golfvet, lyckligtvis med f?tterna f?re, s? att s?ngkamraterna ej g?fvo annat tecken till att de m?rkte sveket, ?n en djup suck af l?ttnad och v?lbehag, samt trillade s? ett halft hvarf omkring p? h?ets ?kompakte majoritet? och kastade mig rakt i s?mnens armar.
Morgonen var v?t och gr? och liknade v?rt skodon, som i nedslagen st?llning tiggde v?rme vid brasan; kandidaten var, liksom jag, f?rsedd med reservskor, men v?r tredje s?ngkamrat hade blott en ask fin skosm?rja med sig. N?r hon nu slog upp sitt ?ga mot den ?ngande kaffekitteln, h?rde hon kandidatens str?nga f?reskrift: ?Du blir liggande hela dagen!?
?Det ?r _h?rdt_!? suckade den d?mda, ruskande i hufvudg?rdens h?rdvallsh?. ?Jag k?nner mig s? frisk, att jag ej gerna kan vara sjuk?.
?Dina k?nger ?ro dyv?ta och du underst?r dig ej till att g? p? i ullsockorna!?
?Jag har ju endast bomullsstrumpor,? inv?nde den treskande, men tystades ?gonblickligen med en kopp kaffe, tv? kakes samt med hotelse om en fladbr?dssm?rg?s med mesost. Detta gjorde henne undergifven.
Men d? jag, efter att en stund ha varit ute f?r att studera v?derleken samt s?tergrisarnes s?llskapsvana, hvilken ej till?t dem att l?ta en g?st och fr?mling g? allena, ?terv?nde till stugan, hade kandidaten redan, med tillhjelp af en yllemagg?rdel och tv? ?Stockholms Dagblad? f?rvandlat Herthas ena fot till ett oformligt bylte, och en grof handduk jemte ett par, mig tillh?rande nummer af en Helsingborgstidning, tillgrepos f?r att vanskapa den andra foten medan offrets ?gon uttryckte en n?stan vild triumf.
?Jag tyckte det var synd om henne; dessutom m?ste hon ut ur r?ken h?r?, urs?ktade sig kandidaten. Och s? gick Hertha ut f?r att taga sig en f?rmiddagspromenad, ?tf?ljd af sin l?kare, som dels h?ll vaksamt ?ga med byltena p? hennes f?tter, dels med grisarne, hvilka hon dessutom ?konverserade? med tillhjelp af en st?rre k?pp. Dessa dagars brist p? k?ttmat hade hos oss alla v?ckt vissa sv?fvande anslag mot s?tergrisar i allm?nhet, och det fans mer ?n en bland oss som undrade, om der aldrig--skedde n?gon ?olycksh?ndelse med d?dlig utg?ng?, bland dem, och nu angreps Hertha af en rent oemotst?ndlig lust att sparka i hjel ett af dessa s?llskapsdjur; hon p?stod, att denna k?ttsliga lust h?rr?rde sig fr?n hennes m?rkliga fotbekl?dnad.
F?r att ej gripas af samma lust, bad jag budejan om lof att f? besigtiga hennes k?tt, det insaltade naturligtvis, och d? kom hon in med en stor tr?bunke, inneh?llande n?gra stycken ?blegfedt? fl?sk, en afgnagad stor, torr oxskank och en bit af en m?rk knagglig k?pp, som uppgafs vara ?f?rp?lse?. All lust till n?stans k?tt f?rsvann ?gonblickligen vid den synen; det besl?ts att s?terkosten skulle upphjelpas med maccaroni och chokolad. Emellertid betr?dde vi s?terfolket ?tande n?got ur en stekpanna, och detta hade en bet?nklig likhet med f?rskt, uppstekt kalfk?tt. Herthas forskningsifver ledde till det resultat, att hon efter en stunds hemlighetsfullt sysslande vid spiseln ?fverraskade oss med att frams?tta en tallrik stek, hvilkens ?syn jagade blodet fr?n kandidatens friska kinder, och det var om?jligt att f? henne till att f?rt?ra n?got af den v?l anr?ttade k?ttmaten. Hon hade nemligen--kanske med latinets tillhjelp--f?rst?tt en f?r oss obegriplig antydan, att tv? genom benbrott f?rolyckade elgkalfvar blifvit funna, slagtade och delade emellan de n?rmast bel?gne s?trarne. Vi b?rjade frukta att f? ?terse v?r andel af elgkalfven som ?Gjengangere?.
Regnet f?ll fint och t?t hela dagen; v?ra kamrater kommo p? bes?k, kl?dda i sin v?rds sn?rskor, hvilka, tillika med deras ber?ttelser, tydligt visade oss att de lefde p? stor fot i hans s?ter samt att han var en ?kta gentleman bland s?tergutter. Han hade nemligen icke allenast afst?tt sin s?ng ?t dem, utan han hade ?fven f?rsett dem med rena lakan--vi hade hjelpt oss med v?ra handdukar och sjalar--samt ?fven lemnat kamraterna med sm?jenterne i ost?rd besittning af hela stugan, tills de f?rra om morgonen voro kl?dda, d? han uppvaktade dem med frukost och sedan med en middag, som f?ref?ll oss alla rent af ?fverd?dig. Vi misst?nkte, att karlen egde bildning, och d? vi h?rde att han var innehafvare af en kaffebricka, en bordduk, gafflar samt ett bordst?ll, inneh?llande bland annat peppar, stego misstankarne till full visshet.
Hertha, som nu gick n?stan fritt och obehindrad omkring i stugan p? sina fotbylten, s? l?ngt ett utbredt yllet?cke r?ckte, fick l?fte om sm?jenternes s?ng hos denne underbare gut, och dervid blef hon sjelf s? menniskov?nligt st?md, att hon genast k?rde en bit chokolad i budejebarnets tyst gapande mun, utan att den stumma flickungen hvarken bj?d till att f?rsvara sig eller sv?lja detta munf?rr?d. Den lilla undgick dock n?gra sv?rare f?ljder af Herthas gifmildhet, s? denna med godt samvete drog p? sig k?ngerna, tog sin rensel och f?ljde med de tv? kamraterna bort till den g?stv?nlige s?terguttens hem.
Under denna regniga dag hade vi i tillf?lle att studera s?terlifvet p? h?gfjellen, fjerran fr?n bygderna, kanske flera mil fr?n egarnes g?rdar och med inga andra samf?rdsmedel ?n ?apostlah?star? och kl?fsadlade ?norrbaggar?
Gubben och gj?tergutten kommo tidigt hem, den f?rre fr?n n?got slags skogsarbete i fjellbj?rksregionen nedanf?re oss, den senare med boskapen, och i skymningen voro vi alla sex rumkamrater samlade vid den flammande brasen, som dock stundom r?kte i kapp med gubben. Tobias den andre satt i sin betydligt trasiga dr?gt p? sin f?rra plats och i sin gamla st?llning vid elden, ?ngande fuktighet under en stum gl?dande nyfikenhet. Kandidaten ?stod f?r? medan jag f?rflyttade mig fr?n s?ngkanten l?ngre upp i h?b?dden; hennes beslut var, att antingen inv?nta brasans slocknade eller guttens h?danf?rd fr?n stolen bort till budejan och barnet i den andra s?ngen. Vi hade alla fem h?gtidligt lofvat hvarandra, att om vi funno menniskor, hos hvilka icke sederna voro utk?rda af ?anst?ndigheten?, der skulle vi ej ?ppna d?rren f?r denna skenheliga slarfva.
Men den arma kandidaten hade ingenting att st?lla emellan sig och guttens vid?ppna ?gon, ty mitt f?rslag, att vi skulle skiftas till denna gerning, f?rkastades utan pr?fning. Gubben l?g redan p? b?nken, insvept i f?rf?ll och tobaksr?k, och d? nu denna senare i v?ldiga skyar drog bort ?fver v?rt l?ger samt bildade en molnstod emellan oss och gutten, tog kandidaten ett raskt steg, klef upp i s?ngen och beredde sig till att f?rsvinna.
Men, o ve! Tobias den andre str?ckte ut sin hand mot h?rdens slocknande eldbr?nder, dessa sprutto till af skr?ck och s?nde ett flammande sken ut i stugan, och der stod nu kandidaten i bl?--l?t mig s?ga, gymnastikdr?gt, omgifven af en gul str?lglans, en obemantlad Svea, mindre h?g, betydligt mindre allvarsam, och i st?llet f?r ett argt, gapande lejon l?g jag storskrattande vid statyens f?tter.
Hvem har v?l tid till ?fverfl?dig s?mn under en dylik ferief?rd? Icke jag ?tminstone, derf?r fann jag det fullkomligt i stil med hela omgifningen, att gubben vaknade klockan 3 och b?rjade r?ka samt fortfor dermed tills han fann det vara tid att t?nda p? brasan i spiseln. Det var en pr?ktig gubbe, oaktadt han s?kert var lika genompyrd af d?lig, usel tobak, som v?r svenska bokmarknad af ?fvers?ttningsliteratur, och jag f?rvarar med tacksamhet den vandringsstaf han skar mig af god fjellbj?rk.
Det regnade p? morgonen och var betydligt v?tt p? g?ngstigarne, men v?dret blef b?ttre upp?t dagen. Vi besl?to att forts?tta vandringen sedan vi alla ?tit middag hos den stillsamme, men klokt blickande s?tergutten, som otvifvelaktigt var k?nd som ett godt parti i bygden. Det ?r temligen troligt, att den f?rr omtalade gumman, som sk?nkte honom ?t den minsta jenten bland oss, trodde att vi, lockade af hans stora rykte, dragit fr?n Sverge endast f?r att fria till honom. Han sjelf gaf dock inga ?anledningar?, utan sk?tte sitt hush?ll med s?dan stilla ?rbarhet, att vi fingo liksom en profetisk inblick i framtidssamh?llet, d? m?nnen bli hush?llare, och den synen var rigtigt vacker.
Vi qvinnor gingo emellertid ut att s?ka r?tta v?gstr?ten medan mannen kokade middagen, och d? vi funno, ?att jorden var torr?, fastst?ldes uppbrottet till klockan 2 eftermiddagen och att dagsmarschen endast skulle str?cka sig till R?fsj?arne, en knapp fjellmil, hvarest der skulle finnas en bebodd fiskarhydda.

X.
Husvilla.
Glada och tacksamma skildes vi fr?n v?rt sn?lla v?rdfolk p? Lids?trarne och fortsatte v?r muntra vandring i klart solsken, v?gledda af kompass och karta, alltjemt med bl?nkande sn?fjell i f?rgrunden och p? n?ra h?ll sm?rre sn?fl?ckar i fjellskrefvorna. Vi gingo sakta, ty sceneriet f?ngslade oss; lommen skrek i sj?arne, forellen hoppade h?gt ?fver vattenytan, och ripor, troligen smittade af v?r muntra sinnesst?mning, fl?go upp ur buskarne och inst?mde i v?rt skratt; intet hus, ingen menniska, ingenting af verldslifvets ?flan syntes h?r uppe p? de om?tliga fjellvidderna.
R?fsj?arne l?go i solglans f?r v?ra blickar, men vi spejade f?rg?fves efter fiskarhyddan. Vi oroades ej der?fver, ty vi s?go h?volmar p? ett n?s emellan sj?arne, trodde att huset l?g bakom en bergsknalle och m?rkte att vi under s?kandet efter s?terstigen, som f?rlorat sig i ett k?rr, kommit f?r mycket till h?ger fr?n sj?arne samt visste att man endast p? n?ra h?ll kan skilja en gr? norsk fjellstuga fr?n en bergsh?ll.
Denna dag lade kamraterna en ny pligt p? mitt samvete; nemligen att offentligg?ra v?r tankl?shet, att ej ha medtagit en kikare, och jag tillsades att varmt uppmana andra turister att ej gl?mma en dylik n?dv?ndighetsartikel.
Vi stannade och h?llo r?d, ty det var en antagen lag, att alla skulle dela lika ansvar f?r kommande ?fventyr. ?rftlighets- och ansvarighetssystemet hade vi lemnat i beh?rig v?rd hos dess respektive pappor och mammor, med hvilka vi ej r?knade n?rmare fr?ndskap. Klockan var nu 5, v?dret h?rligt; skulle vi s?ka upp fiskarhyddan eller g? till den ? kartan utm?rkta Nordboden, dit, vi ej kunde ha l?ngre ?n en fjellmil? Vi besl?to oss enst?mmigt f?r det senare. Och s? gingo vi p?, endast v?gledda af karta och kompass, ty s?terstigar voro der nog af, men de f?rlorade sig best?ndigt i myrmarker, hvilka vi klefvo igenom med en kraft, s? det h?rdes som d? ett ringf?rlofvadt par sitter i ett soffh?rn vid skymningsbrasan och ger de n?rmare sl?gtingarne ett tydligt begrepp om hur det l?ter, n?r man drar foten ur v?t dy. Ja, likheten var s? f?rvillande att jag flere g?nger v?nde mig om, f?r att se om kamraterna kysstes. Kartan sade oss, att vi skulle ?fver en elf, g?lde nu att finna den i sitt stilla halftorra lopp.
Upp p? en klippa f?r att speja! Nej, ?nnu syntes den ej i den angifna rigtningen, men till venster om oss l?go ett par bodar, hvilka vi, enligt kartans utsago, kunde antaga f?r f?bodar, och dit k?nde vi ?nnu ingen dragning; allts? bara vidare, f?r att s?ka den utstakade s?terstigen!
Vi formerade nu en spridd j?garkedja, och genom tillrop af: ?Sp?r! Sp?r! Tydlig s?terv?g! Otydlig v?g! Ingen v?g!? meddelade vi hvarandra v?ra uppt?ckter och gingo fram?t i v?rre kroklinier, ?n den v?rste vinkeladvokat kan utfundera, f?r att n? m?let: Nordboden.
Redan vid denna tidpunkt och medan solen ?nnu syntes ?fver fjelltopparne, hade kandidaten en profetisk syn och uttalade mystiska ord om sn?fjell, sedda i den dubbla belysningen fr?n m?nens skifva och ett nattligt b?l. Men vi trodde, att synen endast var ett foster af hennes nyf?dda ?fventyrslust, n?rd af minnet af den bl?gula str?lgloria, i hvilken hon f?reg?ende afton visat sig p? s?tern.
V?r zigzagsvandring, f?r att s?ka v?g genom k?rr, en- och dvergbj?rksf?lt, genom hvilka senare vi marscherade bums p?, ty buskarne gingo ej h?gre ?n till kn?et, och urfjell pl?ga b?ra vanlig menniskotyngd, f?rde oss till den vackraste lilla fjellsj?. F?rtjusningen ?fver denna syn lade sig dock snart, n?r vi p? v?gvisarnes miner s?go, att sj?n ej stod upptagen p? v?r resplan, och nu m?ste vi uttala den, en l?ngre stund tillbakah?llna fr?gan: ?Hvar befinna vi oss egentligen??
I r?tt rigtning p? v?r utstakade v?g till Espedalsvattnet; derom ?fvertygade vi oss alla, men hvar fans d? Nordboden? Hade vi g?tt f?rbi den, eller kunde vi ej se den f?rr?n vi kommit ?fver den elf, som _m?ste_ finnas h?r i n?rheten?
N?r jag nu nedskrifver detta, k?nner jag en ?ngslan, som _d?_ var fjerran fr?n mitt sinne och ?fven fr?n kamraternas; vi kunde ju i v?rsta fall v?nda om till R?fsj?arne, v?gledda af fjellryggarne, himlen var klar och luften der uppe--ja, den inneh?ller ett ?mne, som jag tror skulle kunna omskapa en liggh?na till en fjellripa; starkare bild vill jag ej begagna n?r jag talar om ett land, med hvilket vi ej b?ra sl?ss.
Vi bestego en med fjellbj?rk sparsamt bevuxen h?jd f?r att speja; vi s?go elfven och valde fr?n v?r h?ga st?ndpunkt en ?fverg?ng, men vi voro nu s? erfarna att vi visste, att de f?rem?l, som i den klara fjelluften syntes helt n?ra, kr?fde timmars marsch f?r att uppn?. Men ?ingen r?dder h?r!? Bara nedf?r sluttningen, genom ny myrmark och fram till elfven!
Denna var bred, men vattnet var l?gt, fast det fl?t med strid str?m nedf?r stora stenblock; h?r och der hvirflande omkring dem p? ett ?fverd?digt s?tt. Nu. ?r det s? fatt med mina f?tter, att de i n?rmare ber?ring med rinnande vatten alltid vilja g? till botten med saken. Detta hade jag i all tysthet, d? ingen af kamraterna bevakade mina ?fverg?ngsperioder, redan gjort ett par g?nger, och nu s?g jag att vi alla m?ste g? till bottnen af denna elff?ra.
Solen var nu nere, det bl?ste kallt i rigtning fr?n sn?fjellen, s? icke ens kandidaten, som eljes sv?rmade f?r bad vid hvarje vattendrag, k?nde n?got st?rre behof af fotvatten. Men ?nd? stodo vi snart vid elfvens br?dd, med strumpor och skor fastbundna vid renslame, samt ytterst beslutna att hjelpa v?ra kjolar hyggligt ?fver vadet. Det finnes tillst?nd h?r i lifvet, d? man n?dgas taga ?fven en slapp mensklig bekl?dnad under armarne, om man vill ha sitt p? det torra.
Hade man nu bara kunnat vada p? vanligt sk?nskt s?tt, skulle det aldrig bekymrat mig, men h?r g?lde det att kl?ttra fr?n det ena ?fverspolade stenblocket till det andra, f?rsigtigt pejlande djupen emellan dem med k?ppar och paraplyer. Det skulle visserligen tagit f?r l?ng tid att dr?nka sig h?r, men i en handv?ndning kunde vi fastnat eller brutit armar och ben af oss, och det ?nskade icke ens kandidaten, fast hon hade bindlar i sin rensel. V?gvisarne gingo som vanligt f?rst; med kraft och energi balanserande p? de block, halare ?n ?lskinn och falskare ?n k?rleksvisans menniskotungor.
Jag s?g den tappra Ellen g?ra ett felsteg, slinta p? en slemmig kullersten (icke kullerstol), f?kta vildt med ena armen, taga fart och ligga--valbeh?llen p? hinsidan elfven. Jag flyttade min ?ngsliga blick ?t h?ger, s?g Heggen upprepa kamratens r?relser, s?g henne n?ra vid m?let, s?g strandbrinken brista i p?litlighet, och hennes ena fot plumsa ned i vattnet.
Vi bedja l?saren p?minna sig, att detta skedde minst sex veckor f?re svanjagten p? Ekolsund, der prinsen af Wales gjorde ett liknande hopp och, enligt alla tidningars enst?mmiga utsago, blef v?t om ena foten. S? att om n?gon efterh?rmning af fakta f?religger, ?r det ej fr?n _v?r_ sida.
En stund stod kandidaten i djupa tankar bredvid mig och v?r mest eleganta kamrat, nu bet?nkligt barfotad, och s? stred ?fven kandidaten med h?nder och f?tter emot alla m?tande hinder och var ?fver. Och nu manades vi tv? starkt till efterf?ljd, mindre af v?ra samvetens, ?n kamraternas st?mmor, och jag begaf mig ut, kom ?fver en sten, raglade fram ?fver tv?, sp?nde t?rna i den tredje, den vickade till, det hala kr?ket, och jag satte mig p? dess granne med f?tterna redl?st h?ngande p? ena sidan och en l?ng rad kappfransar i halfkrets flytande omkring stenblocket. Synen m?ste ha varit af tvetydig art, ty tre personer p? ena stranden skakades af skratt, jag af k?ld och kamraten p? andra stranden af h?ftig f?rskr?ckelse, som gaf sig luft i bevekande b?ner, att jag skulle v?nda om till henne.
Vid denna r?st, den v?lbekanta, jag v?nde om bland klippblock branta och gick tillbaka tum f?r tum.-- Ja, k?rlek, du g?r menskan dum!
?terf?renade sprungo nu Hertha och jag barfotade fram och ?ter bland s?lg och dvergbj?rk, s?kande ett b?ttre vadst?lle och f?rest?llande ett parti af den bekanta naturtaflan: ?H?ns med ankungar?, tills modl?shetens vingl?se ande fick s?dan magt med oss, att vi b?rjade tala om att stanna der vi voro, medan de andra drogo till Nordboden f?r att hemta brobyggare.
?Ave!? ropade d? kandidaten, ?du vet ju att der gifves ett s?tt att komma ?fver om det g?ller.?
Ja, jag visste detta, jag hade nyss haft en aning om det kalla i detta s?tt att f?rdas, och jag gjorde en antydan om, att jag ej, i likhet med henne, var simmagister. D?, i en blink, stod hon, lindrigast sagdt, okl?dd' ute i elfven. ?M?t mig! S?, nu p? n?sta sten! St?d dig p? k?ppen! Hit med din packning!? ordinerade hon och stod p? tv? f?tter och en hand i den hvirflande str?mf?ran, tills jag med ett dugtigt grepp kring hennes nacke kraflat mig s? l?ngt fram att jag, med tillhjelp af Heggens paraply, kunde af henne sjelf dragas upp p? det torra.
Medan kandidaten s?lunda arbetade med mig, f?ktade Ellen med Hertha: ?Kom strax!? kommenderade den f?rra, likt en annan Lorelei vridande vattnet ur sitt l?nga nedfallna h?r. ?Du vill v?l ej att kandidaten skall ta d?den af k?ld f?r din skull? Ut med dig bara, s? skall jag ta emot dig h?r! N?!?
Och midt i elfven och min egen okufliga skrattlust h?rde jag Hertha ?mkeligen bedja: ?K?ra Ellen, tala bara ej s? h?rdt till mig! Jag skall komma, men narra mig ej till att skratta!?
I n?sta ?gonblick var ?fven hon ?fver utan att ens hafva v?tt f?llen p? n?got af de plagg, som f?r oss andra r?kat f?r n?ra vattenytan. Och nu kom Ellen med handduk och Heggen med konjaksflaskan; der blef en frottering och ett sk?lande, ett skrattande och ett sk?mtande, s? vi k?nde oss s? varma som nybakade studenter.
Nu m?ste v?l s?terv?gen finnas! ?nnu var det ljust nog till att urskilja sp?ren, och s? lj?do ?ter ropen: ?V?g! Skodd h?st! M?nga h?star!? emellan oss; men ?synen af manliga fotsp?r satte oss i en h?nryckning, som framkallade ett slags bildadt indiantjut: ?Mansklack!? ?fver hela linien. Ett par g?nger tyckte vi oss, i den tilltagande skymningen, se r?rliga f?rem?l p? afl?gsna bergssluttningar, och vi inbillade oss att det var boskap, som gick till Nordboden, hvilken vi trodde vara en s?ter, och vi styrktes i denna tro, dels af de trampade stigar, vi funno h?r och der, dels af ljudet fr?n pinglande sk?llor. Men ingen menniskoboning syntes, ehuru vi p? en sank mark funno afhuggna bj?rkar jemte en stor slipsten med sin sv?ngst?ng.
Pl?tsligt upph?rde hvarje sp?r till s?terstig, men ljuden af sk?llor kommo n?rmare. Ellen f?re, vi andra efter upp p? en h?jd; vi trodde oss se s?tern, d? en flock h?star galopperade f?rbi, skr?mda af v?ra rop. Det var de, som buro sk?llorna, och den f?rmenta s?tern var ett v?ldigt klippstycke. Vi letade oss tillbaka till den senast funne s?terstigen och besl?to nu att h?lla oss i dess n?rhet tills det blef dager, ty nu var klockan 11 och vi fruktade att g? ned oss i n?gon k?rrmark, d? m?nljuset ej till?t oss att skilja s?lgens gr? buskar fr?n ?ngsullens hvita vippor.
?Sade jag inte, att vi kommo att stanna p? fjellen i natt!? utbrast kandidaten i en ton, som f?rr?dde att hon f?r tillf?llet ej ?nskade sig n?got b?ttre. ?Nu g? vi fram och ?ter p? s?terv?gen--?
?Och filosofera?, f?reslog en annan st?mma.
Vi studerade ljusbrytningarne p? sn?fjellen, skuggorna i d?lderna, skyarne p? himlen, funno allt ganska godt, men t?nkte att en bit mat skulle varit ?nnu b?ttre; dock derom talade ingen. Ett stort f?lt, bevuxet med enris, l?g i v?r v?g, och h?r kr?po vi ned, f?r att hvila en stund i enrum med paraplyerna, som skydd mot den iskalla bl?sten.
?Billigt berberge, h?rliga utsigter!? anm?rkte Hertha, ?ppnade s? renseln och d?k upp, prydd i en handduk p? hufvudet under hatten. Heggen tyckte att det kl?dde och f?rekom snart sjelf med en handdukssnibb p? hvardera skuldran. Kandidaten ordinerade f?r mitt oskyldiga hufvud samma magg?rdel, som p? s?tern tjent Hertha till fotbekl?dnad, men hon upplyste mig om, att den sedan var tv?ttad. Kandidatens yttre undergick ingen f?r?ndring, men det inre af hennes rensel vittnade dock om ?tskilliga omst?rtningar till f?rm?n f?r hennes bekl?dnad. Ellen sysslade l?nge bakom en st?rre enruska, men d? hon ?ter visade sig, imponerade hon starkt p? oss andre genom en st?rre hvit halsduk, hvars knut hade en omissk?nnelig likhet med de allra som n?pnaste spetskantade lintygs?rmar. Gl?djen ?fver v?r beundran gjorde henne s? varm, att hon ?t mig afstod sin gummikappa.
Nattoaletten var slutad, men sofva v?gade vi ej i en s?dan kyla, derf?r upp, upp alle man innan Jon Blund kommer!
?Nej, nu t?nda vi upp ett b?l!? det var naturligtvis den profetiska kandidaten, som n?dv?ndigt ville bli sannsp?dd, och f?rslaget antogs af brist p? n?got b?ttre. Fast?n det var om?jligt att v?lla skogseld, der inga tr?d funnos s? l?ngt ?gat n?dde, sl?pade vi f?rst tillhopa en del stenar, byggde s? en rigtig huslig h?rd, och d? vi ?fven ryckt upp en del en, s?lg och dvergbj?rk, t?nde Ellen en bit stearinljus och satte det midt p? h?rden; snart flammade ett pr?ktigt b?l h?gt mot den ljusrandiga sommarhimlen. Detta v?ckte ?ter v?ra domnande lifsandar och det till den grad, att jag f?rledde Ellen till att ?tf?lja mig p? ett nattligt str?ft?g, f?r att p? andra sidan om en b?ck s?ka en s?terv?g, som f?rlorat sig deri. Vi funno den ej, men Ellen f?ll vid sitt ifriga s?kande derefter p? n?san ?fver en af b?ckens tusende, sinom tusende rullstenar och br?t sitt paraply; det var det andra, som gick f?rloradt.
D? vi ?terkommo till kamraterna dukade de upp aftonm?ltiden: torr chokolad och kakes; jag f?reslog allm?n tebjudning, d? jag ville best? kokk?rl. Detta framtogs och befans vara samma flata blanka bleckflaska, som hittills tjenat till att gifva h?llning ?t min turnyr. Aseptinen t?mdes p? en nu utdrucken f?ltflaska, vatten hade vi i b?cken, te i kandidatens rensel och gl?der p? b?let. Min tennb?gare tjente som tekopp och Ellens nickelb?gare, som blott beh?fde en lindrig p?tryckning f?r att blifva ot?t, uppb?jdes till tesil. Hon hade ?fven ett bra stycke socker i renseln, men allm?nna meningen f?rsm?dde slik f?rfining. I st?llet d?k--jag misst?nker ur Heggens g?mmor--en liten flaska ren sprit, ?mnad, som det uppgafs, ?t ?mma f?tter, men som nu blandades med det kokheta teet, f?r att utan vidare f?rst--p? f?rs?k--k?ras i Hertha, som ifrigt bestred r?ttigheten af en s?dan behandling, d? hon ej gjort n?gon menniska f?r n?r. De tre andra drucko blandningen tyst och med fr?n elden bortv?nda anleten; jag fritogs p? grund af min ?lder och best?mda protester, men lofvade att i st?llet dricka oblandadt te ur b?gare, som den v?rste ryss, hela natten, om det kunde bidraga till s?llskapstrefnaden. Jag h?ll ord, drack en b?gare ur hvarje ?kok?, f?rs?tmade drycken med pepparmyntepastiller--en g?fva af Z¨¦phyrs kapten--bj?d desslikes mina kamrater, och de ?to deraf. S? tillbringade vi under muntert glam nattens timmar, g?ende och st?ende kring b?let, hvilket jemt kr?fde n?ring och v?rd. M?nen, som ej var alldeles full, satte upp ett godlynt ansigte, h?ll oss s?llskap till l?ngt fram p? morgonen och tyckte visst att vi voro ena glada nattsv?rmare.

XI
P? ?tert?g.
Klockan 4 sl?ckte vi omsorgsfullt elden genom att ?fver b?let uppstapla en stor h?g v?t gr?storf och mull. Denna h?g jemte Ellens paraply, utkastad i tv? delar, samt n?gra bitar stanniolpapper skola kanske i en afl?gsen framtid f?r en fornforskare vittna om en h?gt uppdrifven kultur hos ett d? sp?rl?st f?rsvunnet fjellfolk.
Klockan 5 b?rjade vi ?ter v?rt s?kande efter v?gen till Nordboden, nu genom att g? n?got tillbaka; vi funno sp?r, som ledde ?fver en ?ngsmark till en b?ck, s?go bred s?terv?g, h?rdt tilltrampad, p? en fjellsluttning p? andra sidan om vadet, och gingo raskt p?. K?lden var ganska skarp, v?ra kl?der fuktiga af dagg, men hoppet om att nu snart komma till en menniskoboning v?rmde allas sinnen, och solen steg str?lande ?fver fjellkammarne. Muntert trafvade vi ?fver vadet och uppf?r den breda s?terstigen p? fjellsluttningen, och nu fl?go ropen: ?Mansklack!? med ?fverd?digt g?ckande tonfall emellan oss. H?gre och h?gre stego vi, bl?sten hven kring oss, hvass, med helsning fr?n isbergen; vi str?fvade upp till en fjellplat?, s?go en af kreatur tillstampad plats, en oslagen ?ng och en liten hydda----.
Ellen, fr?mst i spetsen, ref upp d?rren, f?rsvann der inne, Heggen efter. Men intet jubelrop, ingen gl?dtig viftning i d?rren m?rktes; eftertruppen tystnade tv?rt och ilade efter med blandade k?nslor. Hyddan, synbarligen endast en f?bod, var till st?rsta delen uppf?rd af samma slags r? bergsskiffer, som vi s? ofta sett anv?nd till tak och f?tter eller pelare till de kistlika uthusen, samt af n?gra timmerstockar. En spish?ll till h?ger om d?rren, ett par stens?ten till venster, i bakgrunden ett slags s?ngst?lle, fyldt med gammal s?nderskuren s?f; det var allt. Hvad skulle vi icke nu k?nt f?r en fr?jd, om en Tobias n:r 3 suttit h?r och stirrat p? oss! En flygtig granskning visade oss, att man f?r flere dagar sedan drifvit boskapen fr?n denna trakt, men vi k?nde f?r litet till s?terlifvet, att vi deraf v?gade draga n?gra vidare slutsatser.
Tysta nedsj?nko vi alla p? stens?tena i den m?rka boden, genom hvars v?ggar bl?sten for med ett argt pipande ljud. P? en g?ng stod det f?r mig, att jag under hela v?r resa kastat bort min del af ansvaret genom att tankl?st inst?mma i ungdomens alla f?rslag; att jag med ett barns hela glada tankl?shet lefvat i stundens fr?jder utan en tanke p? det som l?g bakom eller framom det glada n?rvarande. Hade vi alla varit ?fverd?diga? Skulle vi nu plikta f?r detta? Skulle kanske i fem hem--Nej, jag v?gade ej f?lja denna tanke till slut----
?Ave ?r uttr?ttad, hon har ej f?rt?rt en bit sedan i g?r middag; vi ha ?tit chokolad och kakes, hon m?ste hvila?, h?rde jag hviskas der jag i en slags bed?fning satt i m?rkret med en hjerte?ngest, som f?rbj?d mig att tala eller svara. Villigt lydde jag uppmaningen att l?gga mig p? gj?terguttens forna l?ger, gjorde ej n?got motst?nd d? Hertha ?ste ?fver mig den smutsiga s?fven, med energisk f?rklaring att det gjorde detsamma hvad f?r slags varelser den f?r ?frigt inneh?ll; k?nde hur renslarne lades bakom min rygg, f?r att i n?gon m?n utest?nga bl?sten; m?rkte att n?gon l?g p? mina f?tter och att en eller tv? kamrater kr?po upp i andra ?ndan af b?set. Sedan f?rsvann allt i en oredig, qvalfull dr?m, i hvilken jag jemt vadade bland glidande stenar i strida elfvar, medan r?k och eld fr?n brinnande enris ville qv?fva mig. Jag v?cktes ur s?mnen genom Hertha, som tog bort sjalen fr?n mitt ansigte och uttalade sitt hopp om, att jag v?l ej l?g och blef ihjelr?kad. Kandidaten, hade nemligen med sin v?dliga f?rk?rlek f?r b?l--utan pluralis--t?ndt upp eld p? spiseln, och r?ken slog rakt mot v?ggen i st?llet f?r att vackert hvirfla upp genom skorstenen.
?ter br?t sig humorn fram d? kandidaten med t?rade ?gon m?ste kasta ut sina k?ra br?nder genom d?rren; men hvad som sedan f?rsiggick i v?ra sinnen, der vi tre sutto i m?rkret v?ntande p? v?ra outtr?ttliga v?gvisare, egnar sig ej f?r sk?mt. Ingen af oss sade ett ord, ingen f?lde en t?r, men nog s?kte vi annan hjelp ?n den, karta och kompass kunde lemna.
Efter en stund ?terkommo v?ra kamrater, och redan deras fasta tag i d?rren medf?rde hopp om goda underr?ttelser. De hade varit uppe p? det h?ga, kala fjellet vid sidan af hyddan--Ellen ?nda uppe p? toppen--hade derifr?n ?fversk?dat nejden och sett den v?g fr?n hvilken vi kommit.
?Jag kan med s?kerhet hitta tillbaka till R?fsj?arne och derifr?n till Lids?trarne, om vi ej finna fiskarhyddan?, sade hon. ?Jag tror mig ocks? kunna finna, v?g till Espedalsvattnet, men vill ej ikl?da mig ansvaret f?r en s?dan vandring, om ni ej alla vilja det.?--
Vi ?fverlade och funno, att det var ett f?r stort v?gspel att, utan mat och utan best?md s?kerhet om att den punkt, p? hvilken vi befunno oss, var den som p? kartan utvisades, f?retaga en vandring, som f?rde oss n?rmare sn?fjellen vid Jotunheim. Allts? tillbaka mot s?der, mot R?fsj?arne och till menniskor! Vi hvilade en stund i f?boden, och kamraterna st?rkte sig med den vanliga kosten, som jag under hela vandringen ej f?rm?dde smaka; s? togo vi ?ter v?r packning och tr?dde ut i klara solskenet. F?rst h?r delgaf oss Ellen det budskap, att vi m?ste b?rja v?r vandring med att vada ?fver ?en temligt strid b?ck.?
?Ah, jag k?nner nog igen dig, fast du ?r f?rkl?dd, sa' norrmannen om spickesillen!? och det samma t?nkte vi om v?r gamla bekanta elf, fast Ellen f?rkl?dt honom till en b?ck. Han var dock ganska hygglig h?r, s? att det hela aflopp med ett temligen h?gst?mdt fotbad i den kalla morgonstunden. D? detta var ?fverst?ndet, ?fverf?lls jag af alla kamraterna, tvangs att f?rt?ra en kakes, som f?rev?ndning f?r det konjaksblandade elfvatten, som de samtidigt dermed hade mig att nedsv?lja. De tycktes ha f?tt f?r sig, att det ej stod r?tt till med mig, d? jag, utan att beg?ra hjelp, tyst och vackert vadade ?fver elfven.
F?r att undvika k?rrmarkerna drogo vi oss ?t h?ger upp ?t en ?s. H?r s?go vi stenar uppstaplade, betecknande en osynlig v?g i rigtning ?t Jotunheim; vi stannade, s?go l?ngtande mot sn?fjellens gl?nsande toppar, men v?nde dem med en suck ryggen och gingo tillbaka mot s?der.
?sen var p? stora str?ckor bekl?dd med hvit mossa, s? djup, att foten nedsj?nk deri lika djupt som romanskrifvare s?ga, att den sjunker i mycket fina damers golfmattor. De skulle, desse diktare, bara varit med h?r, och de skulle f?tt erfara hur det k?nnes att klifva halfva mil s? der mjukt; jag ?r s?ker p?, att n?r de sedan skulle dra till med n?got rigtigt sk?nt kammarv?glag, skulle de taga till tuktad sten.
Ungdomen hade en synnerlig lust att hvarje halftimme hvila p? denna mossmatta, ?f?r att sola oss?, uppgaf kandidaten; ?f?r att g?ra ett ?fverslag af kostnaderna f?r nattherberget?, f?rs?krade Hertha, och skref till yttermera visso i anteckningsboken:
?Nattlogi vid l?gerelden p? vidderna 0,00 kr.?
?Vi skulle s? gerna vilja sofva en stund?, tillstodo v?ra ?rliga v?gvisare.
Men jag hade gjort ett tyst l?fte att ej h?lla rast f?rr?n vi ?ters?go den vackra fjellsj?n, der vi f?rst f?rlorat sp?ret, ty d? visste jag, att vi alla skulle k?nna igen v?gen. Med de fjellen voro vi s? bekanta, att vi n?stan voro du med dem. Ungdomen tog dock fortfarande min tystnad f?r pl?tslig p?kommen ?lderdomssvaghet. Ellen grep min rensel; under ett par timmars tid skiftades kamraterna till att b?ra den, och f?rst n?r jag gjorde dem uppm?rksamma p?, att vi alla efter en s? l?ng fasta beh?fde n?got som h?ll oss fast vid marken i denna l?tta luft, ?terfick jag min b?rda.
Fjellsj?n blinkade mot oss, och vid ?synen af den ?terkom allt v?rt mod; of?rv?gna, som tre dagar gamla torndyflar, b?rjade vi p? st?ende fot utstaka en ny vandringsplan f?r att komma till Espedalsvattnet, en plan, som skulle s?ttas i verket s? snart vi ?f?tt mat och en natts hvila.?
Det bl?ste fortfarande dugtigt, men himlen var klar och solig, s? vi ej beh?fde frukta fjellvandrares farligaste fiende, dimman. N?gon g?ng fl?g v?l en och annan tanke till--?nallar?; men ingen af oss trodde rigtigt p?, att norska bj?rnar skulle f?rf?lja _skuldl?sa_ svenska qvinnor. Klockan 1 n?dde vi ?fre delen af R?fsj?arne, och nu b?rjade vi undra, om der fans mat i fiskarhyddan. Vi visste, att mannen fick sin mj?lk fr?n Lids?tern och att han var nog god norrman att f?redraga den i bl?surt tillst?nd samt att hans kaffegr?dde ?fven torde vara mindre s?t, men vi tr?stade oss vid tanken p? v?r k?ttextrakt, v?r maccaroni och goda Neiiendamskaffe.
?ndtligen skymtade vi det smala n?set, emellan sj?arne, med sitt slagna h?. Denna syn var till den grad st?rkande, att v?ra v?gvisare r?kade rakt af i skenande galopp, ropande till oss att vi kunde hvila p? en backe tills de genom flaggning p? hel paraplyst?ng tillk?nnag?fvo, att de funnit en bebodd stuga. Men en s?dan v?ntan skulle blifvit ?det unga blod till slut f?r l?ng?, ty ?der var l?ngt fram, sa' k?ringen, s?g tillbaka?, fast?n den klara luften s?kte inbilla oss, att vi om n?gra ?gonblick m?ste vara vid m?let. Vi k?nde nu den norska himlens genomskinliga skalkaktighet, hvadan vi tre trafvade efter v?ra kamrater s? godt vi kunde. Men v?gvisarne f?rsvunno, d?ko upp, blefvo ?ter borta bakom n?gon backe innan, vi p? en afl?gsen h?jd s?go ett par andra varelser r?ra sig.
?Kor!? ropade mina tv? kamrater blygsamt.
?Karlar!? skrek undertecknad of?rbeh?llsamt, och alla tre uppf?rde vi en vild segerdans bland ljung och kr?kris.
Aldrig tyckte vi tre oss ha sett fagrare syn, ?n dessa menniskor, som aftecknade sig mot de kala bergen, och aldrig ha qvinnohjertan klappat lifligare vid ?synen af manliga varelser, ?n v?ra. Det f?rst?s, att vi kanske kunnat bli gladare, om de m?tande varit qvinnor, men vi voro ej orimliga i v?ra fordringar.
En fiskebod l?g p? n?set utmed v?r v?g, vi kr?po in der f?r att s?ka en stunds skydd mot bl?sten, men d? jag s?g spiseln der och elden i kandidatens ?gon, fruktade jag ett nytt b?l och flydde ut i det fria, der Hertha stod och s? godt hon kunde, spelade f?rkl?de f?r v?ra tv? yngre kamrater, hvilka just nu hade ett m?te med de tv? karlarne ungef?r en kilometers v?g ifr?n oss.
?Signal till framryckning!? rapporterade hon, fast det sedan visade sig, att hon blott sett m?nnens h?jda liar och att v?gvisarne vid det gripande m?tet gl?mde att hissa flagg. Vi tumlade vidare, framdrifna af vinden, m?tte de rare, v?lsignade karlarne, hvilka sm?logo mot oss och, utan att stanna, sade: ?V?gen bent fram, fiskaren hemma. Natten p? fjellen, ni??, ?benade? s? af p? sitt h?ll och vi p? v?rt, n?dde fiskarhyddan och funno b?da v?ra kamrater ligga fl?mtande af f?rtjusning i en s?ng med tv? lakan.

XII.
I fiskarhyddan.
Hyddan bestod af tv? rum och tv? s?ngar; i det inre hade kamraterna blifvit inhysta, och i det yttre, som naturligtvis hade en stor spis, tr?ffade vi v?r f?rre v?rd, gutten fr?n Lids?tern, i samtal med fiskaren, v?r gamle pr?ktige, of?rg?tlige Svend Opsal. Gutten hade haft ett ?rende hit, hade s? sport efter de fem svenskorna, hvilka ?mnade taga nattlogi h?r f?rra natten, och b?da m?nnen hade fruktat det v?rsta, d? de antogo att vi saknade alla slags f?do?mnen. Fiskaren visste nemligen, att Nordbodens fiske- och f?bod voro obebodda f?r tillf?llet, s? att vi troligen irrade husvilla omkring i ?demarken. Han hade f?rra dagen p? l?ngt afst?nd sett oss g? f?rbi, ?men s? muntra, att de ingenting ?ndsede?; nu s?go de b?da karlarne helt lyckliga ut vid v?r ?syn. Men Svend Opsal sade, att djerfvare qvinnor hade han aldrig sett och ej heller upplefvat, att n?gra s?dana varelser gifvit sig s? h?gt upp mot norr utan manlig f?rare.
?Det skall vara svenskor, som v?ga slikt?, menade han, och vi hoppas att genom detta mod ha ingifvit detta v?rt broderfolk en helsosam aktning f?r Sverges--m?n, ty ?n?r detta kan ske p? det f?rska tr?det?, o.s.v.--Ja, hvem kan veta, om ej v?r fjellvandring f?r ett stort inflytande p? norrm?nnens politiska t?nkes?tt.
Kandidaten och Hertha f?rsvunno genast i det inre rummet, hvars f?nster de f?rm?rkade medelst regnkappor, f?r att i en nattlig skymning dr?mma om en mjuk b?dd p? det h?rda golfvet.
Svend Opsal tillbj?d mig v?nligt sin egen snygga s?ng i det yttre rummet, men mitt sinne var s? upptaget af k?kstankar, att jag ej kunde hvila, fast det nu var 24 timmar sedan vi beg?fvo oss fr?n Lids?trarne.
??r v?l f?r hungrig till att sofva?, menade Svend och satte fram en stor tr?sk?l med kokt kall ?fjeld?rret?. ?Det dr?jer ju en stund innan jag f?tt koka ny fisk?, tillade han d? han s?g att jag ej anf?ll sk?len.
Vi kommo nu ?fverens om, att han f?rst skulle koka kaffe, och d? det blef f?rdigt, fr?jdade han mitt hjerta med ?synen af sk?ligt s?t gr?dde, s? att jag med stolthet kunde bjuda mina kamrater ?en god kopp p? s?ngen?. N?r s? m?ltiden, kokta foreller, sm?r, fladbr?d och, f?r f?rsta g?ngen, godt mjukt br?d samt ckokolad, var f?rdig, sutto vi ?ter alla vid odukadt bord och ?to med t?lg-f?llknifvar och skedskaft, glada och lyckliga som--ja, som r?ddade menniskor.
D? Svend Opsal f?rmodade, att vi nu hade krafter nog till att emottaga ett varnande exempel, f?rt?ljde han oss, att--jag hoppas det var p? 1600-talet--tv? norska studenter kommit hit till R?fsj?arne f?r att fiska. De hade rott ?fver till andra stranden, stormen hade ryckt b?ten fr?n dem; simma kunde de ej, och s? voro de prisgifna ?t en n?stan s?ker underg?ng i denna vildmark, dit d? s?llan n?gon menniska kom. Studenterna hade ocks? insett detta samt inr?ttat sig derefter, ty d? man tretton dagar senare s?kte dem h?r, funnos de liggande i hvar sin graf, bygd af stenar, men lifvet hade de ?nnu i beh?ll.--Hela r?ddningshistorien stod f?r ?frigt beskrifven i tryck p? ena v?ggen till Opsals inre kammare, men ingen af oss k?nde n?gon lust att l?sa den.
N?r det led emot aftonen rustade Svend Opsal sig att med sin fiskargut ro ut p? fiske. ?Du och en af jenterne kunna ligga i min s?ng i natt, gutten och jag komma sent hem, och d? l?gga vi oss p? golfvet, f?rst?r du?, sade den pr?ktige gubben samt lemnade oss nu i besittning af hela huset, och det var ej l?ngt lidet p? qv?llen f?rr?n vi alla gingo till hvila i de tv? s?ngarne samt i en b?dd p? kammargolfvet. Heggen l?g p? denna och Hertha och jag f?rs?kte sofva i stugus?ngen. F?r oss tv? blef det dock f?ga s?mn, ty f?rra nattens tilldragelser jemte Opsals starka kaffe hade en underlig verkan att bortjaga den. Vid midnattstid h?rde vi hofslag och lifligt prat utanf?r v?r ost?ngda d?rr; det bekymrade oss ej, ty den norska allmogens hela v?sen ingifver fr?mlingen en s?dan trygghet, att der ?r verklig sj?lsbot deri, n?r man kommer fr?n de ?ngsligt st?ngda d?rrarne i v?ra st?der och byar.
Efter en stunds f?rlopp intr?dde fiskargutten, gjorde upp eld och h?ngde kaffekitteln der?fver, s? kom v?nnen Opsal och derefter tre f?r mig ok?nda karlar, af hvilka den ene bar ett slags herredr?gt. Denne man visade sig genast vara fullt hemmastadd i stugan, hoppade upp p? b?nken, tog ned fr?n hyllan all den mat som fans; l?t b?ra in sin packning, ref omslaget af ett sk?lpund stearinljus, t?nde ett och satte det p? bordet samt betedde sig i det hela som husbonde p? st?llet. Med ?kta qvinlig uppm?rksamhet ?fvervakade jag tyst den h?ngande kaffekitteln, r?dd att den skulle koka ?fver, och jag k?nde mig befriad fr?n en stor omsorg, n?r en af karlarne satte sig emellan s?ngen och elden, s? n?ra mitt hufvudg?rd han kunde komma p? den korta b?nken. Jag har aldrig till den grad f?rst?tt att uppskatta v?rdet af st?tliga eldsk?rmar som nu, och det var med en suck jag h?rde honom kallas bort fr?n mig och jag ?ter fick det starka eldskenet och hettan rakt i ansigtet.
Som dessa fem karlar kunde ?ta fladbr?d! Det h?rdes under en timmes tid som om tio man galopperat p? ett tre alnars djupt lager af tomma ?gg, och man skall ej tro att de spilde tiden med on?digt snack.
?Du har fr?mmande, Svend Opsal?, sade den som vi sedan l?rde k?nna som innehafvare af fisker?ttigheten i R?fsj?arne och som husbonde i hyddan.
?Fyra svenska jenter och en k?ring. G?tt vilse i fjellen, varit ute f?rra natten i den starka k?lden?, svarade Opsal stilla. M?nnen svarade ej med n?got utrop, utan s?nde blott en flygtig blick bort till oss, n?mde n?got om, att det kunde ha blifvit farligt samt krasade ?ter p? sitt fladbr?d. Det var o?ndligt v?lg?rande f?r k?nslan att slippa vara f?rem?l f?r det slags uppm?rksamhet, som m?nnen kalla k?ringsladder, m?rk v?l, n?r ej de sjelfve g?ra deras n?sta till f?rem?l f?r detsamma.
Hittills hade jag med fullkomligt lugn betraktat det nattliga laget, men i det ?gonblick v?rden tog upp en l?ng svart butelj, blef jag hetare om ?ronen, ?n elden f?rm?tt g?ra mig. Med stort besv?r drog han upp korken, fattade en kopp och slog i--tjock hvit gr?dde. Jag n?p mig sjelf i armen till straff f?r det jag bringat vissa svenska f?rest?llningar med hit upp, och hade jag varit b?ttre kl?dd, skulle jag st?lt mig p? kn? i s?ngen och gjort afb?n f?r en s? skamlig misstanke mot de hederlige m?nnen.
F?ljande morgon fann jag en butelj br?nvin p? Svend Opsals hylla, d? jag der s?kte efter t?ndstickor, ett ytterligare sk?l till blygsel f?r mig, n?r jag s?g att hvarken den kalla natten eller den blifvande b?dden p? golfvet ans?gos vara anledningar nog f?r att ?styrka sig?----
Med tillhjelp af kl?fsadeln redde husets egare sig ett l?ger p? golfvet; de andre m?nnen lade sig helt enkelt i sina kl?der; elden slocknade s? sm?ningom, och det sista jag h?rde var Svend Opsals r?st: ?Jag f?r upp tidigt och br?nna b?nor!? Hertha hade under hela f?reg?ende scen med stor framg?ng spelat rolen af ?den sofvande sk?na hos r?fvarena?, men jag s?g nogsamt, att det blott var h?jden af dramatisk f?rest?llning.
Svend Opsal sof ej ?fver sig, ty redan vid fyratiden ersattes den nu bortdragna r?ken fr?n m?nnens tobakspipor med oset af br?nda kaffeb?nor, och s? snart kaffet var f?rdigt, blef det ?ter lif i de andre m?nnen. De reste p? sig, s?kte reda p? hvar sitt par ben i den orediga hop af dylika, som upptog golfvet; str?ckte p? armarne och anm?rkte n?got om kalla n?tter; derp? f?ljde allm?n kaffedrickning med fladbr?dskrasande, och s? lemnade tre af dem stugan.
Opsal och gutten sysslade ?nnu en stund der inne; den f?rre kokte en ny portion kaffe, och d? han m?rkte att jag ej l?ngre blundade, sade han: ?Du har nog ej sofvit godt, jag s?g du var orolig; nu har jag kokt kaffe ?t er, ni m? dricka n?r ni ha lust, ty nu fara vi alla p? fiske.?
Men d? jag ett par timmar senare steg upp och tittade genom f?nstret, l?go alla fem karlarne p? backen utanf?r; de hade ej haft god vind till fiske, men ville ej mera st?ra sina objudna g?ster inne i stugan. Vi tv? s?ngkamrater kl?dde oss s? fort vi kunde, f?r att kunna komma ut och skaka hand med desse hedersm?n.
Vi tillbringade hela f?rmiddagen hos Svend Opsal, som stannade hemma, n?r de andre drogo ut, jag vet ej hvart, och nu granskade han v?r karta, bekr?ftade att fjellsj?n var en af Risas k?llor, n?got som vi trott, och att vi fr?n den punkt, der vi t?ndt v?rt nattliga b?l, hade endast ungef?r en mil till Espedalsvattnet. Orsaken till v?r f?rirring, f?rklarade han, l?g i ett par tryckfel p? (den icke nya) kartan, s? att vi g?tt f?rbi Nordboden--de tv? fiskhyddorna; den f?bod vi legat i p? morgonen var Nordbodens f?bod. Med den erfarne gubbens tillhjelp lades nu en ny vandringsplan f?r att komma till Espedalsvattnet, men denna v?g gick ned?t bygden, d? ingen af oss f?r tredje g?ngen ville s?ka s?terstig p? andra sidan Risas k?llor. Vi tyckte oss ha gjort nog, f?r att f?rtjena efterverldens aktning, d? vi p? v?rt ?tert?g staplat nya stenar ofvanp? de, som vi h?r och der funno upplagda f?r att beteckna rigtningen af v?gen.
V?r v?rd sade sig vara afgjord h?german, talade med sakk?nnedom om hermetiskt tillslutna k?ttdosor (om detta var en f?ljd af hans politiska st?ndpunkt kan jag ej afg?ra) samt l?ste tidningar och, som jag tror, hyllade ?sigten om m?nnens herrav?lde ?fver djuren, qvinnan deri inber?knad.
Men detta oaktadt sm?log han med v?lbehag mot de n?fvertofflor, jag f?rf?rdigat ?t Hertha och med hvilka hon nu stoltserade. D? Ellen omtalade, att hennes sjelfgjorda n?fverskor (l?s hoar!) g?tt f?rlorade i det f?rsta, k?rr vi plumsat igenom, skar han henne och Hedvig hvar sitt par n?pna n?fversulor till att l?gga i skorna, i st?llet f?r bindsulorna, hvilka blifvit rent af vridna under nattens ?fventyr ute p? fjellen. Han gaf dessutom Ellen en st?djestaf f?r egen enskild r?kning, men gutten fingo vi l?na till gemensam ledning ?fver fjellryggarne, dock med vilkor, att vi drogo vidare strax efter middag, ty gutten skulle f?lja med gubben ut p? fiske.
Gamle pr?ktige Svend Opsal, vi s?nda dig alla ?nnu m?ngen tacksam tanke!

XIII.
P? v?g till Espedalsvattnet.
Med Torvald, fiskargutten, i spetsen, frivilligt b?rande en del af v?r packning, klefvo vi nu uppf?re en stenig, s?terstig, hvilken, trogen sitt sl?gtes natur, jemt och st?ndigt g?mde sig i k?rrmark. Men Torvald visste att ?terfinna den, utan allt s?kande, s? vi hade ej annat att g?ra ?n bara blindt klifva p?, s?som det h?fves ett parti, hvilket funnit sin f?rare.
Vi kommo nu till skogsregionerna, och tanken p? att vi under v?rt ?tert?g sett n?gra sp?r efter ett st?rre rofdjur, f?ranl?t mig att sp?rja Torvald, om h?r n?gon g?ng m?rktes till bj?rnar.
?Bj?rn!? tog han i, som om jag fr?gat efter nosh?rningar. ?Naj, inte h?r, men uppe i fjellen?, och han pekade med tummen ?fver skuldran i rigtning mot v?ra gamla bekanta fjelltoppar.
?N?, ormar d???
?Orm!? svarade han s? f?raktligt att jag sk?mdes.
?Ingen st?rre ?n stocken din.?
?Jag fattade mod vid detta till?gg, ty min k?pp ?r en meter l?ng, tjock som en vanlig hederlig vandringsstaf, s? att jag helst vill undvika n?rmare bekantskap med ormar af samma kaliber.?
D? vi hunnit upp till sjelfva bergs?sen och s?go tydlig s?terv?g nedf?r sluttningen, sade vi ett ?mt far v?l, med handtryckning, till ung Torvald, satte oss ned vid en b?ck, f?r att h?lla m?ltid samt n?rmare besk?da en f?r oss nu ovanlig syn: En man till h?st. Det var en bonde som varit till fjells och hemtat en oskodd f?le, troligen en af dem, som lockat oss, f?rvillade qvinnor, ?nnu l?ngre upp i ?demarken. Om det nu var i gl?djen ?fver att lyckligt ha st?kat undan alla karlar, eller det var under inflytande af andra rena k?nslor, som kandidaten ?ter fick ett anfall af ?bad-dille?, skall vara osagdt, men s?kert ?r, att hon beg?rde orimligheter af den arma b?cken, s? att ett par af v?ra kamrater st?lde sig p? dess sida och ?fver?ste den plaskande menniskan med allt det vatten, de kunde g?pna upp ur den smala vattenf?ran. Jag f?rh?ll mig neutral, ty vid Dockvattnet stod jag p? denna vattenmenniskas h?gra sida, d? hon d?k ned i sj?n f?r att ?fverbevisa sig om sanningen af min uppgift, att der var dy p? bottnen.
Det var en h?rlig v?g sedan, genom granskog till bygden, men anstr?ngande nog nedf?r de branta backarne, der vi dock stundom r?kade i starkare traf, ?n benen egentligen tyckte om. Men der v?gen erbj?d tillf?lle till allvarliga samtal, r?rde sig dessa om b?sta s?ttet att steka biff och koka r?skalad potatis. Vid v?gen v?xte kummin i m?ngd, och d? kandidaten pr?fvat v?xten och funnit den god att ?ta, lyckades jag intressera alla kamraterna f?r min id¨¦ att laga gr?nk?l af dess sp?da ?rtblad, en vanlig sk?nsk matr?tt, f?r hvars godhet Hertha gick i borgen. Och s? besl?ts det, att om vi ?fven p? skjutsstationen, Kvistberg, blefvo bjudna mj?lk och fladbr?d, skulle vi g?ra myteri, bem?ktiga oss spisen samt tillgripa v?rt k?ttextrakt.
I ofrivillig spr?ngmarsch kommo vi ned p? landsv?gen i dalbottnen, och ingen m? f?rt?nka oss att vi talade mindre ber?mmande ord om norrm?nnens p?fund att l?gga en g?stgifvareg?rd h?gt uppe p? berget vid andra sidan, s? att vi m?ste kl?ttra uppf?r en v?g, brantare ?n vi d?, n?r vi aldrig pr?fvat norsk skjuts, skulle haft lust att ?ka utf?re. V?gvisarne synade p? afst?nd g?rden, trodde ej att den kom ned?kande, f?r att hemta oss, s?go ej heller till n?gon elevator, det ?r uttydt hiss, st?tte stafvarne i fjellsidan och str?fvade upp?t. Vi andra efter, i v?rt anletes svett t?nkande p? ett dagligt br?d i limpform, men lusten att plocka kummink?l br?ndes bort i solhettan.
I ett stort rum, som i sig f?renade k?k och stuga samt representerade forntid och nutid genom den ?ppna spish?llen, som gjorde sk?l f?r sin plats, och den roterande jernspiseln, som stod der f?r syns skull, hade g?stgifvarmor, redan d? vi tre anl?nde, blifvit af v?gvisarne f?rh?rd i k?ksvetenskapen, utan att lemna stort annat svar ?n: ?Eg veit ikke eg.? Nu anst?lde vi samf?ldt ett skarpt korsf?rh?r med henne och pigan, hvaraf framgick, att der i huset fans ?gg, fl?sk, potatis, af fjol?rets sk?rd naturligtvis, n?gonting som kallades ?k?ttkakor?, men befans vara h?rdt stekta kotletter af oxk?tt. Der fans ?fven ?hermetik?, och deraf slutade vi, att g?stgifvaren var h?german, liksom Svend Opsal, som ocks? sv?rmade f?r s?dana v?l konserverade k?ttbitar.
Vi beg?rde att f? af allt, utom konserverna, och d? begreppet soppa h?r tycktes vara n?stan v?l svagt, best?lde vi ?fven ?multeb?r? (hjortron) med gr?dde. Vi hade satt oss i sinnet att undvika mj?lken, men det lyckades dock ej, ty der kom genast in en bunke, stor som en ankdam--detta skall ej tagas som en tidningsanka--och der fans flere ?n kandidaten, som med skedens tillhjelp rodde upp sina medtagna krafter i dess blida v?g.
Derefter trodde vi oss ha f?rtjent, att i hvilande st?llning inv?nta m?ltiden. Men samma m?rkliga rum, som innesl?t de tv? ofantliga spisarne, matbordet, b?nkarne, hunden, och ibland fick ett flygtigt bes?k af en utomordentligt humoristisk gris, var ?fven barnkammare. ?r det sant, att det ?r menniskans omgifning, som pr?glar hennes karakt?r och utbildar hennes slumrande anlag, s? var det v?l barnskriket, som i s? stor hast f?rvandlade Ellen till en sjungande barnsk?terska, och d? var det v?l den omgifvande r? potatisen, som i lika stor hast v?ckte Herthas slumrande k?kssnille, s? att hon erbj?d sig att skala en del deraf, ?bara det gick fort.? Kandidaten, som l?st filosofi, p?stod, att alla dessa husliga dygder frampressades af hungern; men som hon alltid hade en v?lsignad frisk matlust, kan hon f?rklaras j?fvig i detta ?nnu oanr?ttade _m?l_.
Tillbakavisad vid potatisskalningen hade ?fven Hertha s?kt ett ?gonblicks hvila, d? Ellen st?rtar in till oss med nedfallen h?rfl?ta, med fasa i anletsdragen och en smutsig barnunge p? armen. ?Hjelp, menniskor, Ave, Hertha, Heggen! G?stgifvarmor vill v?rma upp k?ttkakorna i hett vatten, r?dda dem, eljes ?ro de f?rlorade!? Ut st?rtade hon och efter henne Hertha; n?gra ?gonblick af tyst, hemsk v?ntan, och s? klingade ?ter Ellens barnvisa genom k?ksdepartementet, f?r oss tre ett tecken p?, att Hertha ?fvertagit k?ttkaksafdelningen.
Har man endast ett bra stort f?rr?d af tid och t?lamod, s? blir en norsk g?stgifvaremiddag alltid f?rdig till slut; h?r hade vi f?r litet af den senare varan, derf?r fingo vi de efterl?ngtade potatisen halfr? in p? bordet, men vi funno dem ?nd? f?rtr?ffliga, och de tunna, saftl?sa, tv? g?nger stekta, ur vattenn?d r?ddade k?ttkakorna voro f?rsvunna innan kritiken hann unders?ka dess v?rde. Emellan f?rsta och andra r?tten var ett l?ngre uppeh?ll, s? att Ellen ?ter igen fann sig f?ranl?ten att spela rolen af barnsk?terska. Och ?ter igen kom hon med ungen i st?rsta hugg och rapporterade, att ?menniskan? kr?fde tillsyn, ty nu ville hon vispa upp alla de tio ?gg, som vi skulle ha ?f?rlorade.? Hertha sade hastigt n?got, som ej h?rdes ut i k?ket, satte af i Ellens sp?r och kom tillbaka med en blandning af h?lft ?ggr?ra och h?lft f?rlorade ?gg, i vacker f?rening p? ett fat. Pigan kom med stekt fl?sk och Ellen efter, nu utan barnet p? armen. Tredje r?tten, multeb?ren, fjor?rets gr?da, jagade oss fr?n bordet genom sitt ?ckliga utseende och ?nnu ?ckligare smak.
Oaktadt husets folk tycktes vara mest bel?tna med de g?ster som foro der f?rbi, besl?to vi att stanna der ?fver hela f?ljande dag f?r att laga v?ra kl?der samt tillst?lla stortv?tt, och vi afskr?cktes ej derifr?n genom den stora dosis kanel, som kryddade teet vid v?r aftonvard.
Andra aftonen kom en trupp norska och svenska studenter tumlande ned fr?n Jotunheim och nu ned f?r berget, ofvanf?r g?rden, hamnade p? f?rstugubron, st?tte med alpstafvarne i marken och ropade s? innerligt svenskt matfriskt: ?Mat, mat!? samt tillade sedan med svensk omt?nksamhet fr?gan: ??r detta Kvistberg?? Vi hade ej mod att senare sp?rja dem om k?ttkakornas tillst?nd, men af en norsk l?rare, som med sin son ?mnade sig till Espedalsvattnet, h?rde vi, att kanelen ej tagit slut med det kryddade vatten, som vi blifvit bjudna.
Vi inackorderade oss nu hos den, lindrigast sagdt, tystl?tna och m?rkblickande husmodern f?r ett pris af 2 kr. per dygn, och sofvo s? i tre s?ngar, ?fverfulla af halm- och fj?derbolstrar.
N?sta morgon skulle jag ner och underhandla med qvinfolken om v?r tv?tt, men d? jag trodde mig ha pratat l?nge nog, f?r att kunna v?nta ett svar, kom f?rst det vanliga: ?Eg veit? o. s. v., och efter ytterligare en pressning: ?Naj du, alla menniskor ?ro i h?et, m? du veta.?
?Kan jag d? sjelf f? tv?tta h?r mot ers?ttning f?r ert besv?r att koka lut??
?Skall du tv?tta, _du_?? Det l?t ot?ckt ringaktande, men jag vek ej f?r det, utan f?rm?dde dem till att h?nga en kittel ?fver elden och f?rse mig med n?digt tillbeh?r till en stortv?tt. Och n?r jag s?, ikl?dd g?stgifvarmors kjortel och tr?ja, samt en stund omgifven af allt husets folk, ut?fvade min tv?tterskegerning, ingaf jag s? stor aktning, att jag, sedan kl?derna blifvit vederb?rligen kokta, fick det korta besked: ?Vi ska sk?lja tv?tten f?r dig, du.? Detta skedde ocks?, och sk?rdade jag stor heder och ber?m af alla kamraterna f?r detta hvitgl?nsande arbete.
Denna middag bortblandades mina gr?na k?lfunderingar af en r?dgr? vattensoppa med ett stackars s?ndrigt sviskon per mun. H?r fans vid g?rden ett f?rs?k till tr?dg?rdsanl?ggning, men inga andra gr?nsaker ?n rofvor, och f?r min del hade jag ?nnu i allt f?r friskt minne den rofva jag satte i elfven, f?r att l?ngta efter dessa sp?da stackare.
Tredje dagens morgon br?to vi upp, lemnande st?rsta delen af v?r packning qvar hos g?stgifvarmor, ty nu, d? den f?rsta planen g?tt om intet, m?ste vi, f?r att sedan komma till Skj?ggestad i Gudbrandsdalen, g? samma v?g tillbaka. I det sk?naste sommarv?der och med den norske l?raren och hans gosse till s?llskap gingo vi nu p? banad v?g, men under stark stigning genom den h?rligaste natur till Dalbacken, der vi legde b?tskjuts f?r att ro oss ?fver det vackra, 2,388 fot ?fver hafvet bel?gna, Espedalsvattnet. P? norrm?nnens beg?ran f?rsk?nades f?rden genom svenska s?nger, afsjungna af tv? v?ra kamrater, och roddaren tyckte, att vi var ?et forn?jeligt selskab?. B?tf?rden varade ett par tre timmar, och afgiften derf?r utgjorde 70 ?re f?r hvarje person.
Vi landsattes vid Megrunden, nedanf?r foten af Rutenfjellet, och ryckte fram i sluten trupp mot de n?rmaste af de tv? bondg?rdar, som l?go h?r vid stranden.
En yngre qvinna stod i d?rren, och hon svek ej v?r v?ntan: Hon sade nej och ?eg veit ikke? till alla v?ra b?ner om mat och herberge, men hon gaf oss b?da delarne n?r vi ville ?tage til Takke med hvad huset f?rm?dde?. H?r fans f?r ?frigt allt hvad den mest granntyckta menniska kunde beg?ra: duktyg, bordst?ll, gafflar, allt utom k?ttmat. Men minst ett halft tjog ?gg myste mot oss fr?n den hvita bordduken. Dock, ingen bordsgl?dje skulle vara fullkomlig f?r oss; ?ggen f?ref?llo mig hafva en antiqvarisk smak, och d? kandidaten modigt anf?ll sin andel af dem, hade det till f?ljd, att hon, med en hotfull blick p? den salta forellen, flydde fr?n bordet och hade i n?gon stilla vr? bland bergen en obevittnad uppg?relse, der utgiften l?r ha betydligt ?fverstigit den senaste inkomsten. Vi sofvo sedan h?r i s?ngar med resortmadrasser och hade framf?r v?ra f?nster ett fjell, i hvars skrefvor sm? sn?fl?ckar gl?nste emellan de l?ga bj?rkarne.
F?ljande morgon bestego vi det 4,866 fot h?ga Rutenfjell. En v?lvillig munter gris af en fots l?ngd, som hade sin lilla b?dd och tr?g vid spiseln, envisades att vilja vara v?r f?rare, men husmodern tog honom ?mt i famn och gaf oss i st?llet en man, v?r unge hygglige v?rd, till ledsagare, ty himlen var full af skyar och vi fruktade r?ka ut f?r dimma. Dimma och grisar st?, som bekant, i ett visst f?rh?llande till hvarandra, och vi voro glada att denne lille fyrfoting l?t regera sig af en af v?ra medsystrar. V?gen var under de tv? f?rsta timmarnes vandring af samma natur, som de oss s? v?lbekanta s?terstigarne, genom buskar, k?rr och hvitmossa, f?rbi sm?sj?ar och fjellknaggar. Men s? kom ?uren?, dessa f?lt af idel skarpa fjellflisor, jettestenar, hopade ?fver hvarandra, sl?ngda och vr?kta omkring hela fjelltoppen, s? man ovilkorligen kom p? den tanken, att d? de grekisk-romerska titanerne reste sig upp mot unionskungen Zevs-Jupiters absoluta veto, utk?mpades deras sista strid h?r p? de norska fjellryggarne. Det vore ?nskligt, att n?gon unionsv?nlig fornforskare n?rmare unders?kte denna ?ur? och s? genom urtidens h?ndelser belyste nyare tiders urtima riksdagar.
D? vi str?fvat oss upp till fjellets topp, var Jotunheims sn?fjell till st?rsta delen h?ljda i skyar. Troligen spelade de gamle jettarne oss detta spratt till straff f?r det vi p? annan v?g, ?n genom m?ns bemedling, s?kt n?rma oss dem; jettar och deras gelikar ha aldrig haft rykte f?r att fr?mja frihet och fram?tskridande. Men h?rligt var det ?nd? h?r uppe, och med n?je lade vi v?ra visitkort till dem, som vi funno p? en af f?raren k?nd plats, och satte oss s? f?r att se upp och ned p? verlden omkring oss. Vi b?do v?r f?rare f?rt?lja n?got.
?H?r ?r en s?gen om detta fjell, den ?r stygg att h?ra,? svarade han, men oaktadt varningen ville vi h?ra den. Mannen tvekade, men ber?ttade s? om en f?rare, som dr?pt en resande och plundrat liket. Jag vill ej ?tergifva s?gnen, som gjorde ett hemskt intryck p? oss alla, ett intryck, som Ellen dock bortjagade med ett par k?cka visor.
Och s? kraflade vi oss ned genom uren och vidare genom hvitmossa och ljung. P? n?got afst?nd syntes en sn?fl?ck; Ellen satte af i rigtning mot den, vi efter, f?r att m?ta henne och f? del af den sn?, vi s?go henne upphemta ur fjellsk?ran.
?Jag vill slicka!? ropade en anspr?ksl?s r?st.
?Jag vill suga!? fl?mtade en annan.
?Jag vill bita!? pustade en tredje medan kandidaten, matt efter g?rdagens strid med de antiqvariska h?ns?ggen, endast kastade l?ngtande blickar mot sn?n, som allt mer och mer sammansm?lte f?r v?ra brinnande blickar. ?ndtligen m?tte vi Ellen, och st?ende midt i en grupp gula ranunkler och r?da geranier, slickade, s?go och beto vi, hvar efter sin lust, i den arme sn?bollen, hvars sista lemningar nedpackades i Ellens nickelb?gare f?r att dermed f?rfriska v?r bleke kandidat.
L?ngre ned hade vi mer ?n nog af friskt porlande vatten i fjellb?ckarne.
D? vi nu hade en legd f?rare, skulle han naturligtvis g?ra fullt gagn, d. v. s. g? f?re i den rigtning, som vi nu alla k?nde. Ellen stannade derf?r hos v?r eftertrupp; Heggen fick uppdrag att springa ned?t s? fort hon kunde, och hennes lopp var icke ringa, f?r att r?dda forellerna fr?n kokning samt bringa dem p? stekpannan.
Jag, som bildade centern, s?g henne och f?raren intr?da genom stugans d?rr d? jag ?nnu hade en half timmes vandring ned; jag s?g henne komma ut igen, s?tta sig p? trappan i en vemodig st?llning, och jag anade, att hon kommit f?rsent f?r att utf?ra sitt uppdrag i k?ket. Eftertruppen hvarken h?rdes eller syntes, husen och sj?n nedanf?r fjellet fortskymdes nu och d? af framskjutande klippor, och jag genomilades af ensamhetens upph?jda k?nsla, ljuft blandad med tanken p? rosenr?d lax?ring och ett glas af f?rarens b?rvin, som vi blifvit lofvade.
?Redan kokt!? var Heggens f?rsta ord, d? vi alla voro samlade p? g?rdsplanen; kandidaten bleknade vid minnet af f?rra qv?llens orgier, men middagsm?ltiden aflopp dock lyckligt f?r oss alla, fast ?skeemaden? bestod af kall mj?lk med f?rska ostsmulor. Men allt var s? prydligt anr?ttadt, och den halfbutelj br?nvin, som prydde bordet, fr?jdade allas hjertan. I skymningen tillbj?d oss v?r v?nliga v?rdinna att ro ?fver till deras s?ter och ?ta ?rommegr?d? (gr?t kokad af tjock gr?dde och fint mj?l), men vi hade p? s?trarne till den grad left bland tjocka gr?ddan, ett vi b?fvade f?r att f? den i ett s? gr?tmyndigt tillst?nd.
Min f?rsta tanke, d? jag f?ljande morgon slog upp ?gonen i min goda s?ng, var att n?gon kokte rommegr?d p? fjellet midt f?r, ty en fin hvit ?nga steg upp ur en af dess remnor. Men det lilla mjuka molnet bredde sig, f?renade sig med andra dylika, som bolmade fram ?n h?r, ?n der, och snart v?ltrade sig i hvit-gr?, ulliga massor ned?t fjellsidorna, medan fjellkammen ?nnu upplystes af solstr?larne. Detta var v?r f?rsta bekantskap med den norska dimman; intressant, ja ofta mer ?n vacker att sk?da i alla de ljusbrytningar och f?rgspel, den kan framtrolla p? fjellen, men dock b?st att betrakta p? afst?nd fr?n en banad v?g nere i dalen. Upp?t dagen uppl?ste sig de b?ljande massorna i ett fint regn, och vi mindes nu att det ?fven regnat sjusofvaredagen. Visserligen k?nde norrm?nnen ej till sjusofvarnes v?derleksf?rh?llanden, ej heller f?ste de n?gon vigt dervid, och d? har saken naturligtvis ingen betydelse f?r norrm?n; dock, hvem kunde veta, om ej vi svenskar kunde, f?r v?r tros skull, blifva f?rf?ljda af sjusofvareregn p? ?terstoden af v?r vandring? Vi lagade oss derf?r snart till uppbrott, betalte v?r r?kning som lemnades muntligen och lydde som f?ljer: Logi och mat f?r tv? dagar, 3 kr. per man, vinet gratis. F?rarel?n 2 kr. (att delas emellan oss fem) b?tskjuts tillbaka till Dalbacken eller r?ttare till Vass?nden 70 ?re pr man.--Hvem v?gar nu s?ga, att man ej kan resa billigt i Norge?

XIV.
Fr?n Espedalsvattnet till Gudbrandsdalen.
V?r f?rare hissade ett af husets lakan till segel p? sin b?t, och s? gledo vi ?ter fram p? Espedalsvattnet med tillhjelp af roddarens ?ror, ty seglet visade sig snart vara blott en prydnad f?r oss alla. Regnet fortfor, det var kyligt i b?ten, och d? kandidaten ej kunde ha hopp om att f? ett b?l, grep hon ett par ?ror f?r att v?rma sig vid dem. I Vass?nden, en g?rd f?rst?s, tr?ffade vi ett turists?llskap, som ?mnade i st?rsta hast bes?ka Jotunfjellen och s? jaga tillbaka till Danmark. Damerna s?go nedtyngda ut i deras v?ta dr?gter och slokande hattar; under en af dessa igenk?nde jag en gammal bekant och fick i en hast en kyss, hjertlig, men v?t af det norska regnet. Det v?ta s?llskapet steg dock snart i en b?t och rodde vidare under himlens strida t?rar, men vi stannade qvar ?nnu en stund, ty Hertha hade ?nyo tilltr?dt sin kokerskebefattning och tillredde mj?lv?lling vid den flammande elden p? spiselh?llen. Denna middag p? Vass?nden, med sm?r och fladbr?d, st?r i hennes anteckningsbok debiterad med 25 ?re personen. Men d? jag sedan skulle anteckna n?got om detta st?lles v?rdinna, som naturligtvis hade sitt namn efter g?rden, liksom andra norska b?nder, skref jag henne f?r S?f?nden. Kamraterna p?stodo, att detta, i betraktande af gummans figur, skedde af ?del qvinlig blygsamhet i f?rening med min tro, att hennes och g?rdens namn stafvades med hv.
Under ett fint ih?llande regn gingo vi, glada ?fver att vi ej voro skapade af socker, den h?rliga v?gen tillbaka ned till Kvistberg, der g?stgifvarmor stirrade p? oss som om hon hoppats att aldrig ?terse v?ra glada anleten. Himlen vete hvad som s? f?rm?rkade den unga hustruns blick och nedtyngde hennes sinne! Vi, som trodde att vi lyckats uppt?a henne, k?nde oss betydligt afkylda genom hennes s?tt att bem?ta oss som fullkomliga fr?mlingar, och drogo oss tillbaka till den stora ?dsliga sal, hvilken tjenade oss till arbetsrum, och f?retogo nya lagningsbestyr p? v?ra kl?der, medan vi lyckades uppdrifva en i huset boende skomakare, som ?tog sig att bota v?ra skor.
I solsken hade vi f?rra g?ngen g?stat Kvistberg, ?sk?dat h?bergningen p? sl?dar, dragna af de ?lskv?rdaste bland alla ?k, den lille gule norrbaggen; vi hade beundrat hundens och grisens lifliga intresse f?r arbetet, hvilket de bevisade genom att hvarje g?ng m?ta h?sten i den brante backen och genom glada skall och grymtningar f?lja honom till ladans bro, och kandidaten och jag k?nde oss s? smittade af denna h?bergningspoesi, att vi satte efter hunden och grisen in i ladan f?r att hjelpa g?stgifvarfar att t?mma h?sl?den.
Och nu regnade det, all poesi var f?rsvunnen och blott en otreflig g?stgifvareg?rd ?terstod. St?mningen f?rb?ttrades ej vid tanken p? en f?rnyad bekantskap med den gamla upplagan af k?ttkakor och mj?lk; mina kummintankar, som under v?gen fr?n Vass?nden, med kamraternas hjelp, tagit gestalt af den finaste gr?nk?l med f?rlorade ?gg och brynt potatis, gick i vatten, ty man hindrade mig fr?n att stanna i regnet och plocka den gr?nskande ?rten. Och nu visste jag ej b?ttre r?d att f?rstr? tankarne, ?n att sk?ta mitt kall som s?llskapets tv?tterska, hvilket nu ?ter igen var n?dv?ndigt sedan vi f?rst hade svettats p? vandringarne uppf?r och sedan blifvit genomregnade p? ?resan utf?re? till Kvistberg. Men vid mitt f?rsta ord derom f?rklarade v?gvisarne ?ter deras missn?je, och det med en kraft, som f?rr?dde deras ?mhet om mitt skinn, och Ellen gjorde den f?rst?ndiga anm?rkningen, att de inf?dda qvinnorna v?l ej kunde berga h? i regnv?der och derf?r nog kunde bevekas till att tv?tta ?t oss. Hon sammanvek sitt broderi och begaf sig nedf?r en trappa, hvilken b?de genom sin lodr?tta st?llning och trappstegens stora afst?nd fr?n hvarandra, lifligt erinrade om ?uren? p? toppen af Rutenfjell, och ?terkom efter ett ?gonblick med segers?ll min.
?Qvinnorna h?r tv?tta ?t oss och torka v?ra kl?der i k?ket, s? att allt ?r f?rdigt till i morgon. Naturligtvis betala vi dem bra f?r detta arbete?, sade hon.
Vi helsade budskapet med jubel, och vi fyra gingo i en h?gtidlig rad ned f?r den omenskliga trappan och ?fverlemnade hvar sitt kl?dbylte till pigan, som mottog dem med en djup tystnad och med en min, som f?rr?dde en viss f?rv?ning, och s? ?terv?nde vi alla till h?ganloftsburen, der kandidaten satt och stoppade strumpor, ett arbete som m?rkv?rdigt nog aldrig tr?t f?r denna v?r v?ll?rda kamrat.
N?gra timmar f?rfl?to innan mina tysta tvifvel p? g?stgifvarmors raskhet kl?dde sig i ord, och vi hade f?r l?nge sedan druckit v?rt eftermiddagskaffe, d? jag besl?t mig f?r att g?ra fjellstigning ner i k?ket, f?r att se hur l?ngt det lidit med tv?tten. Jag rigtade mina blickar mot taket och s?g en tafla af obeskriflig realism. P? torkst?ngerna under takbjelkarne bredde sig alla v?ra plagg--otv?ttade med sorgset nedh?ngande spetsar. Synen var s? ?fverd?digt lustig, att jag hufvudstupa for ut ur k?ket och sedan raglade uppf?r fjelltrappan.
?Ellen, du!--Ner och se p? dina tv?tterskors gerning!? Jag s?g en blixt i hennes ?ga, skymtade hennes nackfl?ta i d?rren och nedsj?nk s? redl?s i salens h?ndelsevis tomma gungstol. Ellen nedref obarmhertigt de egendomliga draperierna i k?kstaket och gjorde ett l?fte, som hon sedan troget h?ll, att aldrig s?tta sin lit till en inf?dd norsk sj?l f?rr, ?n hon h?rt honom h?gtidligen efterstafva de l?ften, hon af honom beg?rde. Qvinnorna hade ej f?rst?tt henne, och f?r tr?ga och likn?jda att br?ka med fr?gor, uppfylde de den ?nskan de f?rstodo, nemligen att kl?derna skulle h?ngas till torkning i taket.
?Skall jag sitta h?r inregnad hos dessa idioter, s? kan jag lika gerna ?terv?nda till hospitalet?, tyckte kandidaten, k?rande sin knutna hand in i en strumpa f?r att unders?ka dess skador, och en gr? regnst?mning lade sig ?fver oss alla vid denna hennes hospitalsjemf?relse.
Den v?g vi nu ?mnade g? till Ringebo eller Skj?ggestad bestod af s?terstigar uppf?r ett brant fjell, och sedan vidare fr?n s?ter till s?ter in i Gudbrandsdalen. Detta var det billigaste och intressantaste s?ttet att komma dit. Men regnet gjorde dessa stigar dubbelt sv?ra, b?ckarne sv?lde och dansade redan ned fr?n fjellstupen, dimman v?ltrade sig tung ned i dalen; h?r kunde vi f? sitta flere dagar.
Skjutsboken hemtades, kartan utbreddes och en allm?n r?dpl?gning f?ljde, hvars utg?ng blef, att vi f?ljande dag, om det d? ej var vackert v?der, skulle taga skjuts f?rst till Moe, sedan derifr?n till Engeland och s? forts?tta den ?terst?ende delen af landsv?gen till Skj?ggestad till fots, s? sparade vi in en dag, d? vandringen ?fver s?trarne hade tagit minst tre dagar. Detta beslut t?nde solar i hvarje ?ga innan vi tillsl?to dem f?r aftonen.
Hej! hvad det f?ljande morgon bar af med tv? k?rror och en skjutspojke, flere best?s aldrig f?r ?halfannan skjuts.? Upp?t backe, ned?t backe, kandidaten, var min k?rsven; muntrare h?star ?n v?ra sm? norrbaggar och gladare folk skulle man f? leta efter. Solen br?t fram genom molnen, fjellen antogo de mest underliga former under de b?ljande dimmorna, h?starne drucko vid v?gen n?r de hade lust. Det var en h?rlig, en upplifvande f?rd efter vistelsen p? det ?dsliga Kvistberg!
Skjutsh?llet fr?n Moe till Engeland gick lika lustigt, och framf?r den fr?msta k?rran hade vi en s? gladlynt h?st, att han stundom stannade midt i backarne och ?med munnen f?ngade flugor p? sina framben?, som gutten upplyste oss, d? vi sporde hvad dessa r?relser skulle betyda. Men f?r ?frigt trafvade han hurtigt i v?g, eldade betande kor och kalfvar till djerfva sidospr?ng nedf?r bergens sidor, f?r att derefter med svansarne, h?jda som vimplar, galoppera backe upp, backe ned som f?rel?pare f?r v?rt festt?g. St?rre n?t, ?n dessa, g?ra ofta tjenst vid festliga triumft?g. (Se korrespondenters beskrifningar f?r kringresande konstn?rer!)
Och skjutsafgiften? Ja s?! Jo, den uppgick f?r hvarje person till 1,58 kr. f?r f?rsta skjutsh?llet och 1,83 kr. f?r det andra. Och nu voro vi inne i ?stra Gausdal.
I Engeland togo vi ?ter v?r packning och gingo i stark hetta en vacker genv?g, ?fver ?ngar och genom en skog, full af de mest f?rf?riska bl?b?r och smultron, men vi hade ej tid att stanna, ty vi m?ste vara vid L?gen innan det blef allt f?r sent p? aftonen, och fr?n Engeland och dit hade vi ett par mil att vandra.
P? n?sta gifvareg?rd, S?nstevold, h?llo vi middag.
Nu beh?fde vi ej l?ngre sv?rma om kummink?l, ty nu voro vi p? allm?n turiststr?t och ?to godt, soppa var dock ej brukligt, men ersattes af outt?mliga smultronssk?lar med kantals gr?dde. I Herthas anteckningsbok l?ses: ?Pr?ktig middag p? S?nstevold, O,80 kr, och jag kan ej antaga att vi andra f?tt betala mera ?n hon, ty der var ingen st?rre skilnad i v?r friska matlust.?
Det enda som kan kallas dyrt var ?let, 40 ?re per helbutelj; men jag har ingen s?dan post p? min r?kning; der st?r i st?llet: ?En kanna utm?rkt kaffe, 0,10 kr.!!?
Vi togo oss h?r flere timmars hvila, ty vi hade nu blott tretton kilometer (omkring 1-1/4 mil) till L?gen och Holmens g?stgifvareg?rd i Gudbrandsdalen; denna str?cka hoppades vi kunna g? p? tre timmar. Klockan var ?fver 7, d? vi gingo fr?n S?nstevold, och v?gen bar st?ndigt uppf?r de sex f?rsta kilometern, men hvilken v?g och hvilken natur! Skogar, fjell och dansande b?ckar nedf?r fjellens sidor, och ?fver det en h?rlig himmel med en luft, uppfriskande som--ja, som Megrundens b?rvin efter fjellvandringen. Men nu b?rjade v?gen stupa ned?t och det tv?rbrantare ?n vi n?gonsin trott att en mensklig k?rv?g hade lof att g?ra, och f?r att ej ?r?ka i drift?, m?ste vi styra kursen i zigzag; dock sprungo vi v?rre ?n de st?rste f?rfalskare, som veta att ingen f?rf?ljer deras slingrande sp?r ?fver v?rt hiskligt ojemna jordklot.
Klockan 10 1/2 stodo vi vid sj?n L?gen, som var ?de och tom, och m?rkret var p? djupet, s? vi ej kunde skymta b?tkarlens hydda.
Men erfarenheten hade, innan vi kommo till Norge, l?rt oss, att personer, stadda i ett svagt upplysningstillst?nd, kunna skrika sig till en snabb befordran; derf?r satte vi oss i en enda t?t klunga, f?rest?llande den allmanna meningen, och g?fvo upp de aldra fasligaste skr?n, b?rjande som sp?da ungtuppar och ?fvergingo till de mera imponerande toner, som i n?dfall kunna g?lla f?r manliga v?ckarerop:
?B?t ?fver! Ro hit med b?ten!?
Efter en stunds gastande kom der en Karon roende, f?r att bringa oss ?fver till andra sidan stranden. Detta n?je kostade oss hvardera hela 7 ?re, men d? vi ?fvertygat oss om, att karlen tagit oss f?r sina gelikar, erlade vi 10 ?re i frivilliga b?ter f?r ett allt f?r naturtroget nattskr?l.
Holmens g?stgifvareg?rd ligger invid L?gen; d?rrarne stodo ?fven i denna hederliga nejd vid?ppna, s? att vi klefvo utan vidare in i en stor stuga, der husets tjensteandar h?rbart slumrade. Det heter ju, att en sak ej kan g?ras b?de fort och v?l; derf?r m?ste vi, som voro allt f?r tr?tta att f?rdrifva tiden med ?tande, finna oss i att v?nta en timmes tid innan alla v?ra s?ngar blefvo b?ddade. V?gvisarne fingo dock genast ett f?rdigt sofrum, men vi andra drefvos ut i skilda byggnader, ty pigan upplyste, att hon lagt en norsk turist i ett rum med tv? s?ngar.
R?kningen p? Holmen hade f?r hvar och en af oss f?ljande utseende: Nattlogi 0,80 kr., frukost O,50 kr.
Och det var en frukost med ?gg, kallt k?tt, ansjovis, fin ost, kaffe och mj?lk.
V?ra tappra v?gvisare m?tte oss denna morgon med nedslagna miner; deras skor och f?tter voro i lika bedr?fligt skick, och d? vi f?rs?krat dess egarinnor, att det ingalunda vore hvarken feghet eller annan ogudaktighet att ej vilja g? p? kantrade skovrak med s?rade f?tter, tryckte de r?rda v?ra h?nder, togo skjuts och foro i tv? skjutsh?ll de ?terst?ende 30 kilometerna till Skj?ggestad.
Vi andra fortsatte vandringen i sakta mak, ty snart kunde Hertha ej l?ngre d?lja, att ?fven hon hade en akillesh?l. Men vi hade ju v?r egen med. kandidat, och hon hade sin rensel, i hvars outgrundliga djup der fans lindring f?r sm?rtorna.
N?sta ?station? (norskt namn p? g?stgifvareg?rd) heter Kirkestuen, h?r ?to vi en middag med tv? k?ttr?tter, smultron med gr?dde samt ett utm?rkt kaffe, pris 1,10 kr.
B?de p? matpris, elegans och komplimenter m?rkte vi, liksom mannen n?r han s?g galgen, att vi kommit inom civilisationens bredare str?mf?ra. Svend Opsal tog en af kamraterna vid pannluggen och sade: ?Du likner ju en julebuk, du!? Men vid L?gens strand, der mina kamrater voro inne i ett hus f?r att k?pa mj?lk, sade mannen. ?Naj se da! de ha ju pene fr?kner i Sverge.? Kamraterna p?stodo, att der l?g en gapande f?rv?ning i tonfallet, men d? der l?r varit m?rkt i stugan, blir det hela n?got tvifvelaktigt.
En norsk turist hade klifvit f?rbi oss p? v?gen till Kirkestuen; der satt han sedan bredvid mig vid bordet, och att d?ma efter hans l?ngd, antog jag att det var han, som legat i de tv? s?ngarne p? Holmen. Han p?stod sig visserligen blott ha legat i en, men d? m?ste han, haft sina ben inr?ttade p? samma s?tt, som engelsm?nnen sina metsp?n, s? de kunde f?rkortas efter behag, ty till och med i skjutsb?ckerna f? de norska s?ngarne h?lla till godo med den anm?rkningen, att de ?ro f?r korta.
Vi afbidade p? n?mde station de svalare eftermiddagstimmarne innan vi fortsatte v?r v?g, eller som kandidaten anm?rkte p? ?ren? norska: ?gingo 30 kilometer benv?g f?r att kvile lidt p? Skj?ggestad.?
Hur vacker naturen i Gudbrandsdalen ?n ?r, blef det nemligen snart klart f?r oss tre, som ej kunde f? nog af den mera storslagna fjellnaturen, att h?r blott finnes v?lkl?dda berg, leende bygder, gr?na s?desf?lt p? bergsluttningar samt en bl?gr?n flod eller smal sj? och en utm?rkt landsv?g i dalbottnen hela v?gen fram till v?ra koffertar. V?ra tv? v?gvisande kamrater hade af bekanta blifvit anbefalda Skj?ggestad, som ett l?mpligt st?lle f?r sommarg?ster, hvilka ej gingo ut f?r att idka s?llskapslif bland nervsvaga personer, alpstafvar fr?n Kristiania och kl?dkistor fr?n Stockholm samt hela Norden f?r resten.
D? vi n?rmade oss v?rt utsedda hvilost?lle, s?go vi v?ra tv? kamrater, ?tf?ljda af en hvit m?ssa, under hvilken vi anade ett studenthufvud, och v?r harm gaf sig luft i knotande beskyllningar f?r svaghet och brist p? trohet mot gjorda ?fverenskommelser, samt i det enh?lliga beslutet, att de skulle f? ha karlen f?r deras egen r?kning. Man torde h?rvid hafva godheten l?gga m?rke till den stora olikheten emellan v?rt h?gt uttalade beslut och de tysta f?resatser, som f?re likst?llighetstiden pl?gade fattas af qvinnor, n?r de s?go sina likar i ungkarlss?llskap. Kandidaten satte f?tterna i marken, s? fast och s?kert som en liten norrbagge, Hertha styrkte sin h?llning genom att sl? upp sitt halft f?rolyckade paraply, och jag b?rjade just bli liksom r?dd f?r den ok?nde manlige gestaltens ?de, n?r han sprang fram och utan vidare sl?t mig i famnen, med f?ltflaska och min h?jda bj?rkk?pp, och utropet: ?K?re, s?de, gamle Ave!? r?jde p? en g?ng sin danska b?rd, sina k?nslor och p? hvems syndaregister hans n?rvaro h?r skulle skrifvas.
Vi k?nde honom alla, men trodde honom vara med sin familj p? bes?k i Stockholm, och nu stod han h?r i aftonsolens glans vid Skj?ggestad.
P? denna g?stgifvareg?rd hade han i tv? dagar h?llit flugorna, myggen och v?ra koffertar s?llskap; dessa senare hade han egnat en s? ?m uppm?rksamhet, att g?stgifvarefolket, honom o?tspord, trolofvat ynglingen med en af dess egarinnor och nu voro ifrigt p? sp?r f?r att bland oss fem finna den r?tta. Ett fint nationaldrag och dertill ett s? ?kta menskligt, att vi till och med kunna sp?ra det i den svenska folkkarakteren. Forskningarne p? egen hand gingo dock s? klent f?r v?rt v?lvilliga v?rdfolk--frun ?tog sig att blifva v?r v?rdinna mot en ers?ttning af 2 kr. per man dagligen--att det syntes vara n?dv?ndigt att vi sjelfve f?rh?rdes. Men icke v?ra gemensamma best?mda f?rnekanden af alla giftasgriller, eller den arme studentens gr?na tjugu?riga ungdom kunde rubba det erotiska parets en g?ng fattade, ?fvertygelse.
Ynglingen--vi kunna ju kalla honom Ambrosius--hade begifvit sig fr?n Stockholm till denna n?got afl?gsna m?tesplats, kl?dd i l?tt sommarkostym, hvilken han gjort ?nnu l?ttare genom att lemna sin ?fverrock qvar i Kristiania. Hans ?friga utrustning bestod af en liten rensel, en bror till kandidatens, men mycket mindre inneh?llsrik, en tobakspung med tillh?rande pipa, en liten resv?ska, ett par gr? linneskor och en fruntimmersregnkappa--en svart gummisyster till kandidatens--en burk vasilin och en alpstaf.
?Nu m?ste jag naturligtvis till fjells?? sporde Ambrosius sedan ?terseendets fr?jd blifvit afkyld af qv?llsdaggen. ?Men jag vill ej g? allena, som Adam i paradiset?, tillade han med n?got b?nfallande i st?mman.
Han var n?stan naken nog i sin ?tsittande dr?gt f?r att kunna g?ra det, men fast vi ej hade n?gon Eva att sk?nka honom, besl?t jag att f?rse honom med ens hjelp p? f?rden. Ute p? verandan satt samme l?nge norske turist, som om?jligt kunde ha legat rak i n?gon norsk stationss?ng, och f?r honom f?rest?lde jag v?r Ambrosius till ben?get medtagande upp till s?trarne, och s? ombonade vi studenten med en r?d sjal, som jag f?r femton ?r sedan f?tt af en svensk republikanska, f?r att ge mig mera f?rg, 1/2 kaka chokolad och 5 kubiktum konjak samt hans l?nta fruntimmerskappa, l?tt och tunn som de s?pbubblor, hvilka lyckan p?st?s roa sig med att bl?sa ?t folk, men kappan var dock enf?rgad svart.
Ynglingarne gingo i den tidiga morgonstunden den 7 augusti ?bent? till fjells och s?ters, och om denna, v?r Ambrosii vandring skall blott f?rt?ljas, att han och norrmannen en morgon i soluppg?ngen l?go p? fjellet, troligen f?r att iakttaga detta sk?despel under ett fint duggregn. Gummikappan l?g utbredd under dem, och den tunna republikanska sjalen h?ljde v?r ungersvens breda axlar.
?Her er forbandet koldt!? sade dansken huttrande.
?Vi er ?ver tr?gr?ndsen?, upplyste norrmannen i en ton af innerligt v?lbefinnande.
Denne h?rdade ungdom gick sedan till Jotunfjellen, lemnande Ambrosius att s?ka sig ned i samma v?grigtning, han kommit uppf?r fjellen. Detta lyckades honom ocks? f?rtr?ffligt, n?r man ej r?knar hans irrvandringar och m?nga bekymmer innan han lyckades f? en b?t f?r att komma ?fver L?gen till den strand der vi v?ntade honom utan all oro.
?Jag lemnar er aldrig mera!? f?rs?krade han innerligt, d? han ?ter befann sig bland oss vid matbordet i Sj?ggestad.
Under hans fr?nvaro hade vi anv?ndt tiden p? b?sta s?tt. Hertha hade f?tt str?ng befallning att vara l?kt p? h?len till m?ndagen den 10, d? vi tre kamrater, med bihang af Ambrosius, ?mnade bryta upp till ny vandring; hvarth?n hade vi ?nnu ej klart f?r oss V?ra tv? kamrater hade slagit sig i ro med virkning och broderi. Kandidaten stoppade strumpor, med sinnet uppfyldt af nit mot husflugor och ?tskilliga myggarter med intressant benbyggnad och utm?rkta sugapparater. Hon hade med ?kta qvinligt t?lamod funnit sig i, att de p? viddernes k?rrmarker, deras f?dernesland kringsv?rmat oss v?rre ?n friare kring en rik arftagerska och varit efterh?ngsna som handelsexpediter, n?svisa som pensionsflickor och snarstickna som unga literat?rer, men att de--myggorna--h?r fortsatte samma lefnadss?tt och idkade samma f?dkrok, det bringade kandidatens blod i kokning. Och n?r s? husflugorna klefvo ner sig i gr?ddsk?len, trampade sockret under sina f?tter, gjorde en konst i bordduken d? de anst?lde flyg?fningar kring steken och hade simmuppvisning i soppterrinen, d? sprang kandidaten upp fr?n sitt s?te och anst?lde, med servetens tillhjelp, en jagt s? det hven om ?ronen p? b?de flugor och menniskor. H?raf kom det sig att hon ej i skjutsboken ville, i likhet med oss andra, skrifva ett par erk?nnande ord om g?sters behandling p? Skj?ggestad.
V?r f?rsta uppt?cktsf?rd fr?n n?mde st?lle g?lde en skomakare, och redan samma qv?ll, som vi anl?nde dit, gingo vi fyra kamrater 3 kilometers landsv?g f?r att tr?ffa en s?dan karl, men fingo s? h?ra, att han g?tt till fjells f?r att sk?rda h?. Folk samlades kring oss, och vi pressade hvarje vuxen mansperson f?r att s?ka v?cka m?jligen slumrande becks?msanlag, men f?rg?fves. Ja, det vill s?ga, att vi funno flere, som vidk?ndes dylika anlag, men de voro ?nnu s? outvecklade att de b?fvade tillbaka f?r svenska fruntimmersskor af s? bedr?fligt utseende som v?ra. Vi hade jagat en dylik slumrande skomakaresj?l in i en loge, men han r?ddade sig genom att ropa: ?Der kommer ju skomakaren!? Der blef nu en jagt, f?ngen f?re, tv? af oss efter, och s? kringr?ndes den andre karlen, drefs in i en n?rbel?gen handelsbod och befans vara ?en galen gut?, det vill s?ga en, som aldrig i sitt lif t?nkt p? att bli skomakare.
??h!? ropade nu v?r f?r detta f?nge. ?Skomakaren ?r ju uppe hos Jon H?jen och syr, det minnes jag nu. G?n bara dit upp, s? l?ter nog Jon honom laga edra skor.? Och s? pekade minst fem personer, ifriga att blifva oss qvitt, upp p? en bondg?rd, som l?g h?gt uppflugen p? bergsryggen, der dess byggnader svagt skymtades i qv?llens skymning.
?Skola vi f?rst krafla oss dit upp och s? tillbaka hit, f?r att slutligen g? 3 kilometer landsv?g till g?stgifvareg?rden?? sporde jag, som b?rjade tycka att det hela artade sig till en liten vandring p? 8 ¨˘ 10 kilometer p? aftonqvisten.
?Naj da! Der g?r en ben v?g fr?n Jons g?rd ned till stationen?, lj?d det enst?mmiga svaret.
?S?tt i v?g d?!?
Till all lycka hade vi v?ra k?ppar med oss, ty nu bar det af, som om vi g?tt p? takstegar uppf?re genom hal slagen ?ngsmark, genom frodiga korn?krar och s? ?fver steniga boskapsv?gar upp till Jon H?jen. Hur han bodde och s?g ut, skall jag ej kunna s?ga, ty der var nerm?rkt i den stora stugan, men en v?nlig man var han och till?t villigt den efters?kte och medg?rlige skomakaren att ut?fva ett f?rb?ttringsverk p? v?ra fem par vandringsskor.
Derp? bj?d en qvinna oss s?t mj?lk, och jag pr?fvade p? att s?tta mig in i norska landtbruksf?rh?llanden, ett f?rs?k som ?kade min lilla kunskapsskatt med den upplysningen, att de norske b?nderna m?ste l?gga sina g?rdar--?hvar de kunde b?st.?
Det var s? m?rkt det kunde blifva vid den ljusa ?rstiden, n?r vi till far v?l skakade hand med Jon Hojen och hans husfolk samt sporde efter den bena v?gen.
?Den g?n I icke i qv?ll!? sade husbonden med en ton, som ej till?t qvinnor n?gon inv?ndning. ?Den ?r s? brant att knappt vi kunna st? p? den, vet ja.?
Vi hade ej annat att g?ra, ?n g? tillbaka samma v?g vi kommit.--Det var n?ra midnatt d? vi upptr?dde p? g?stgifvareg?rdens trappa; v?rden, som tycktes antaga att vi hade uteliggarevanor, h?ll just p? att st?nga d?rrarne--man gifve akt p? dessa drag af stigande civilisation!--och f?rklarade, att han antagit att vi ej ?mnade komma hem under natten.
D? det redan f?ljande f?rmiddag visade sig, att kandidaten ej kunde lefva i fred med Skj?ggestads flygande insekter, drogo hon och jag ut p? en vetenskaplig expedition f?r att upps?ka en klyfta, som tycktes vara v?r v?rdinnas enskilta egendom, och som hon, enligt sin egen uppgift, gjort till en pligt att visa f?r alla ?b?ttre resande?. Hon gaf oss s? m?nga anvisningar, att de trillade ur v?rt minne vid ?synen af en tr?dg?rd, full med r?da vinb?r.
G?rdens piga svarade p? v?r fr?ga, om vi fingo k?pa n?gra b?r. ?Eg veit ikke eg.? Hvar husbondfolket fans? ?Eg veit ikke eg.? Om hon kunde skynda sig? ?Eg veit ikke eg?; detta sista okunnighetsprof illustrerade hon genom att l?gga armarne i kors ?fver br?stet medan hon gled h?n ?fver tunet, f?r att n?gonst?des i ett fj?s anm?la v?r ankomst. Enahanda svar erh?llo vi af husets omyndiga dotter, b?de n?r hon i stor v?lmening plockade de st?rsta, mest--gr?na b?r hon kunde finna och n?r hon tillfr?gades om priset f?r dem. Handeln afsl?ts dock till hennes fullkomliga bel?tenhet, och hon lofvade oss en lika stor portion mogna b?r till samma pris, d? vi kommo tillbaka.
De mest meddelsamma varelser vi m?tte p? denna vandring voro grisarne, ty de f?ljde oss l?nga stycken under lifligt samspr?k. Men som vi ej f?rstodo hvad de pratade, och ingen menniska i de nejderna k?nde gummans klyfta, s? kraflade vi f?rg?fves i bergen f?r att finna den. Jag tr?ttnade f?rst vid expeditionen, men kandidatens vetenskapliga ifver st?fjades hvarken af tr?dr?tter eller stenblock. Icke ens d? en gran str?k hatten af mitt hufvud och f?rpassade den ned i en mindre klyfta, och hon m?ste ned f?r att hemta den kunde f?rm? henne lemna gummans natursk?nheter att sk?ta sig sjelfve. F?rst n?r kandidaten f?ll p? n?san p? en s?terv?g, som hon en minut f?rut f?rklarat f?r att vara b?de god och--h?rd, bif?ll hon till ?tert?get, utan att medf?ra annan vinst af expeditionen, ?n en murkla, som hon p? st?ende fot sjelf f?rt?rde. V?r enda tr?st var, att vi gjort f?rden p? egen bekostnad, utan att hvarken ha anlitat statens eller mecenaters offervillighet.
F?ljande dag var en s?ndag, och d? vi efter ?tskilliga: ?Eg veit ikke eg? lyckades f? veta, att der var gudstjenst i Ringebo urgamla kyrka, n?got som blott derst?des egde rum hvarannan s?ndag, gingo vi dit alla fem. Vi trodde l?nge, att vi skulle bli de enda ?h?rarne, och voro i s? fall villiga att bespara b?de prest och klockare allt besv?r med v?r uppbyggelse, hvadan vi gingo ut och solade oss. Men s? kom v?r skomakare, som tillika var orgelnist, klockare och esskornettbl?sare, det senare i Ringebo musikk?r, och han s?kte nu att f?rdrifva tiden f?r sig sjelf och oss, genom att spela orgel. ?ndtligen kom der dock s? m?nga ?h?rare, deribland tre od?pta spenabarn, att de kyrkliga ceremonierna kunde b?rja. Men d? presten, sedan han betr?dt predikstolen, med en l?ngsamhet och slapphet, som skarpt afstack mot energien hos Titus, sysslade med Jerusalems jemmerliga f?rst?ring, lemnade tre af oss i all tysthet templet, men v?ra tappra v?gvisare h?llo ut till slut, utan att en enda g?ng ha dukat under f?r s?mnens l?mska angrepp.
P? eftermiddagen, d? vi ?terf?tt v?r Ambrosius, f?retogo kandidaten och jag en ny kl?ttringsf?rd, denna g?ng till ortens rikaste bonde, som bodde ?fverst p? bergs?sen i rigtning ?t kyrkan. Med tillhjelp af h?nder och f?tter kommo vi ?benv?gen?, som kandidaten vanligtvis uttryckte sig, upp till den stora hvitm?lade g?rden. Vi mottogos v?nligt af den unga husmodern, bj?dos p? s?t mj?lk och bakelser och fingo till?telse att bese ?staburen? med dess ofantliga staplar af fladbr?d och stora l?rar med torkadt och r?kadt fl?sk, inpackadt i groft, torrt salt. N?st de stora bylten af osm?lt ister, hvilket h?r blott begagnades till seldonssm?rja och dylikt, v?ckte korfvarne v?rt medlidande, ty likt arma f?rbrytare h?ngde de i taket, ett rof f?r sol och vind, och s? f?rtorkade, att ingen korp ens skulle v?gat sitt n?bb f?r att bita i dem. I staburens andra afdelning fans s?ngkl?der, sn?hvita f?rf?llar inber?knade, nog f?r att fr?jda sj?len p? en mor med tio giftasvuxna d?ttrar, och h?r fans icke ens en s?dan ?nnu.
Under v?r synf?rr?ttning i staburen kom husbonden hem, och vi fingo af honom en del upplysningar om landtbruksf?rh?llandena h?r uppe. Vi hade under v?ra vandringar flerest?des sett stora stenblock, p? hvilka ordet Flom jemte ett par ?rtal och en hand voro inhuggna. Nu l?rde vi dock fullt f?rst? hvad skada en dylik v?rflod kan anst?lla; mannen pekade p? den bl?gr?na L?gen nere i dalbottnen och sade: ?Der l?gger flommen v?ra ?kertegar.? Det vill s?ga, den rifver med sig matjorden fr?n den branta bergsh?llen.
Bonden hade sin s?ter en mil fr?n g?rden, hustrun visade oss den sadel, hon begagnade, n?r hon red dit upp, och vi t?nkte b?da, att det m?tte vara en vacker syn att se henne p? detta s?tt f?rdas p? den ensliga s?terv?gen.
Skj?ggestad bes?ktes under dessa dagar ofta af resande, alla ?kande, och bland dessa var en sportman p? ?bicycle?, en yngling, som k?rde rent f?r lifvet i hopp att vinna en--medalj. Han kom st?rtande in, ?som en fem ?r gammel hanmyre og drak lemonade v?rre end den gl?ende enden af den b?dshage?, som v?r Ambrosius uttryckte sig, st?rtade ut och k?rde--bicycl'n i s?nder, men r?ddade kanske derigenom sitt unga lif.
Vid denna tidpunkt voro vi fyra ?nnu utan n?gon best?md resplan f?r den ?terst?ende ferietiden. Men s? satt der en middag till bords med oss en ung man, som tagit sig en liten promenad uppe i Jotunfjellens sn?f?lt, och han utstakade ?t oss en v?g, p? en g?ng vacker och beqv?m att vandra, d? vi hade en manlig varelse att taga vara p?. Innan denne menniskov?nlige norrman kuskade af i en karriol, hade vi tre v?gsamma qvinnor ing?tt aftal med honom om, att en dag emellan den 18 och 20 augusti kl. 2 1/4 efterm. m?tas p? ett h?rn af Karl Johansgade i Kristiania, f?r att s?ga honom hur denna vandring genom Valders behagat oss.
V?ra tv? kamrater, som trodde sig kunna fritt f?rfoga ?fver hela september, funderade p? att taga hemv?gen genom Romsdalen ?fver Trondhjem o.s.v. Vi togo nu d. 10 augusti far v?l af v?ra tappra, r?diga v?gvisare, hvilka dock f?ljde oss ett stycke p? v?gen, Heggen med kompassen f?st i hatten, till tecken att hon ej var i officiel tjenstg?ring. Afskedet l?ttades genom himlens sinnesn?rvaro, hvilken visade sig i ett fint regn, som gjorde v?ra t?rar ?fverfl?diga. Men i denna stund tror jag att vi fem liksom samlade minnena af all den tillitsfullhet, ?rlighet och v?nlighet, som m?tt oss p? v?ra vandringar p? fjell och i dal i det gamla pr?ktiga Norge.

XV.
I Valders med Ambrosius (_bihang_).
Under fortfarande regn marscherade vi till Kirkestuen, s? att vi nu f?r f?rsta g?ngen fingo se Ambrosius kl?dd i kandidatens systerkappa och sl?ckt tobakspipa. Detta senare redskap var det enda, som nu i synlig m?tto skilde hans kostym fr?n kandidatens, ty hans hvita studentm?ssa hade en lika slokig form samt lika obest?md f?rg som hennes hatt, och hans linneskor skilde sig obetydligt fr?n hennes f?r detta gula oljeduksdamasker. V?rt f?rr?d af paraplyer, var nu f?rminskadt till ett oskadadt samt ett, tillh?rande Hertha, hvilket skyddsmedel var s? uttr?ttadt af att st? i sp?ndt f?rh?llande till henne, att det vid hvarje vindfl?gt med en v?nligt smekande ?tb?rd f?ll ned f?r hennes ansigte. Alla f?rs?k af Ambrosius att v?nja paraplyet af med s?dana erotiska k?nsloutbrott, visade sig vara fruktl?sa; men hur ?n n?mda unga qvinna behandlade det veka skydd, hon valt sig, tvangs det att fortfarande hjelpa henne med att representera elegansen.
?N? det er godt at paraply-eselet ikke er et mandfolk!? tyckte Ambrosius, n?r han s?g hur ?mt, men tillika handfast hon behandlade detsamma.
I Kirkestuen ?to vi ?ter en f?rtr?fflig middag, och v?ra samveten buro oss det glada vittnesb?rdet, att vi tagit in n?ring f?r mer ?n en kronas v?rde, s? att vi med fr?jd och icke med suckan betalte detta belopp. Regnet gick nu p?, som om det arbetade p? beting, hvadan vi togo skjuts till Holmen, i hopp att n?sta dag kunna g? de ?terst?ende 22 kilometerna till Lillehammer.
Jag har aldrig f?rr trott det vara m?jligt att, utan dagspenning f?r arbetet, kunna skratta fr?n morgon till afton, utan att ens hvila under m?ltiderna, men Ambrosius l?rde oss, att s?dant kan l?ta sig g?ra. Det m? dock till?ggas, att arbetet betydligt l?ttades derigenom, att alla, som s?go och h?rde oss, inst?mde i skrattqvartetten. S? till exempel h?nde det oss vid en g?stgifvareg?rd, dit vi under det fortfarande regnet kommo med skjuts, men nu fortsatte v?gen till fots, att vi bokstafligen blefvo utskrattade, fast vi aldrig varit under stationens tak. Det var Ambrosii galna utstyrsel, nu ytterligare karrikerad genom en af resv?skan bildad turnyr samt hvarjehanda annat fyllnadsgods, som han bar under den qvinliga regnkappan. Kandidaten anade ej or?d, utan gick f?re, s? kom han, men d? hejdades v?r g?srad utanf?r g?rdsgrinden af ett hvinande tjut. Vi sk?dade tillbaka och s?go genom en ?ppen d?rr en flock rent vikna menniskokroppar, och fr?n dem utgingo rigtiga ?ngestrop, illustrerande satsen: ?Den st?rsta fr?jd, som menniskor k?nna, ?r blott en salig sm?rta?. Och vi, vi stodo i en liknande st?llning utanf?r grinden.
Den sista milen till Lillehammer marscherade vi, fast Herthas h?l och Ambrosii, en g?ng i f?rflutna tider, vrickade fot kr?fde med lika r?tt kandidatens l?karev?rd. B?da patienterna f?rdrogo ock sina sm?rtor med lika hjeltemod.
Det ?r dock m?jligt att det var dessa, som en dag gjorde Hertha s? vek, att hon fordrade det jag skulle midt p? landsv?gen predika omv?ndelse och f?rnuft f?r ett af de st?rsta norska n?t vi p?tr?ffat under v?ra vandringar. Jag f?rest?lde henne, att man, om man sjelf ville komma fram?t p? lifvets bana, ej kunde h?lla moraliska f?redrag f?r alla de f?, man tr?ffar p? allfarsv?g, men hennes hjerta slog allt h?gre och h?gre f?r den p?tr?ngande varelsen ju l?ngre den f?ljde oss.
?Men kan du d? inte allvarsamt f?rest?lla kr?ket, att vi ej f?rm? g?ra n?got f?r dess framtid?? fr?gade hon, ?ngsligt blickande tillbaka ?fver sin skuldra.
?Framtiden r?r mig ej en smula s? l?nge vi ?ro i Norge. Den nye kamraten ?r, som du ser, prydd med s?dana tecken, hvilka utvisa vissa farliga egenskaper, men som p? samma g?ng antyder en h?gre f?rtroendepost hos sina likar. Du b?r titta n?rmare p? kamraten och vara v?nlig!? f?rmanade jag s? moderligt som det anst?r en ?ldre fru, n?r en flicka tror sig vara i fara.
?S? kan n?tet h?lla sig till sina likar och v?rdigheter och ej trafva _efter oss!_? utbrast hon, sl?ende upp sitt paraply med en energi, som skaffade detta ett af sina anfall, d? det alltid regelbundet f?ll slappt ned ?fver hennes rodnande anlete.
?_Efter oss!_ Vet du d? ej att vi lefva i en tid, d? alla mera framst?ende n?t str?fva efter att komma in i de kretsar, som de mest otidigt f?rf?lja? Det h?r kr?ket har inga allvarliga afsigter i afseende p? dig eller kandidaten, men vill sannolikt vid l?mpligt tillf?lle f?r sin krets omtala, att det har framst?ende svenska bekantskaper.--Jag har sett svenska n?t, som handlat s? i afseende p? framst?ende norrm?n?, f?rklarade jag lugnande.
?Du ?r oefterr?ttlig!? p?stod Hertha, men det ?r ovisst, om detta p?st?ende g?lde mig eller paraplyet, som hon s?kte st?ls?tta med tillhjelp af en h?rn?l. ?Kandidat, kan inte du bota kr?ket f?r efterh?ngsenhet??
?Jag har ej n?rmare studerat den ?komman?, log kandidaten och satte sina gulkl?dda f?tter, vanligen af Ambrosius ben?mda ?de sm? gule?, i raskare takt och gjorde sig blind f?r alla de bl?b?r, smultron och hallon, som lockade vid v?gkanterna.
D? nedk?mpade Hertha sin qvinliga stolthet och v?nde sig v?djande till den manlige kamraten, Ambrosius, bedjande med blickar, ?th?fvor och ord:
?K?re, sn?lle Ambrosius, kan icke du, som ?r en man, skilja oss af med odjuret! Vi ha g?tt en kilometer, vi ha g?tt tv? i detta s?llskap, och ?nnu t?la vi det! T?nk bara hvilken oro det skall v?cka i n?tets hem, n?r en s? framst?ende medlem i afton saknas! Om du nu ej inskrider, skall du f? se att vi i detta s?llskap komma int?gande i Lillehammer, och der kan till yttermera spektakel h?nda oss, att vi bli beskylda f?r att ha lockat besten med oss.?
Ambrosius stannade, s?g sig f?rstulet tillbaka, fann att den objudne reskamraten, som en stund st?tt tvekande, nu ?ter satte sig i g?ng och b?rjade lunka efter oss, nu och d? utst?tande h?ga rop. Han stoppade hastigt sin pipa, bad kandidaten ?st? f?r?, medan han t?nde den, drog s? n?gra kraftiga drag, v?nde sig om mot den objudne kamraten och ropade med en stark manlig v?lljudande st?mma:
?Hold kj?ft, ko, du kjeder mig!? sv?ngde sig s? p? klacken, r?ckte sin gummikl?dda arm inbjudande ?t den i systerkappan kl?dda kandidaten och skred fram?t med lugna steg.
Detta manliga upptr?dande hade en m?rkv?rdig verkan p? n?tet, en ko med messingsknappar p? hornen, till tecken att karakteren var ?tvivlsom?, och med en klingande bjellra kring halsen, en symbol af hennes rang, heder och v?rdighet som f?ledare i den krets hon tillh?rde. Kanske var det just denna hennes st?llning i samh?llet, som gjorde henne otillg?nglig f?r en annan behandling, ?n den som Ambrosius bestod henne; kanske var det blott spr?ket, kort, kraftfullt som fr?n en man, hvilken en g?ng m?jligen kan komma att utf?rda provisoriska lagar f?r menskliga varelser, som f?tt knappar p? de hotande hornen; kanske var det ocks? v?rt skratt, som i f?rening med Ambrosii djupa allvar talade s? starkt till kossans sinnen, ty hon gjorde helt om och viftade med svansen.
Sedan s?go vi henne stanna hos en flock af sina likar, och p? deras h?ftiga r?mande och i det hela naturalistiska beteende kunde vi sluta, att der h?lls ett slags politiskt m?te med tal om allt det ?fvermod, ?fverf?rfining och ?fverfl?d, som ?fversv?mmar den ?fverklass som kallas menniskor.
H?ndelsen anf?res i detta filantropiska verk till v?gledning f?r andra vandrare, hvilka p? sin stig bli utsatta f?r efterh?ngsenhet af mindre utvecklade individer, hvilka hafva den fixa id¨¦, att ett intelligent s?llskap kan l?na dem en smula glans, f?r hvilken senare de s? ofta gl?mma sina pligter som bjellern?t.
Prisande v?r manlige kamrats stora politiska f?rst?nd och hans mod, d? det g?lde att i kapp med kandidaten kl?nga ?fver h?ga stafg?rden, f?r att komma ?t det ?fverfl?d af hallon, som jag uppt?ckt, int?gade vi i Lillehammer.
H?r styrde vi genast v?ra steg till Johannesens hotell, fingo v?rt f?rra trefliga rum, n?stan en sal, sedan ?den unge fyr?--norskornas vanliga ben?mning p? Ambrosius--f?tt sig ett qvarter anvisadt i ett trefligt rum intill matsalen.
?Ave, du, vi m? ha noget at skrue i os!? voro hans f?rsta ord d? han s?g det dukade bordet. Om det var af missn?je med ben?mningen ?den unge fyr?, hvilken han fann n?got opassande f?r sin svarta sk?ggbotten, eller det blott var en v?lsignad god matlust, som allest?des kom honom att anst?lla fruktansv?rda f?r?delser ?p? norsk f?de?, kan ej nu afg?ras; men s?kert ?r, att ?fven Johannesen borde f? ett godt begrepp om hvad d?dliga turister kunna f?rt?ra efter en cirka sexton kilometers vandring. Ty det ?r till att m?rka, att Ambrosius alltid ans?g sig ha grundade sk?l att misst?nka oss f?r att ?ta ?nnu mera ?n han; synnerhet h?ll han skarpt ?ga med kandidaten vid de dukade borden.
Det blef temligen sent p? aftonen innan kandidaten, Ambrosius och jag beg?fvo oss af, f?r att bes?ka de vackra vattenfallen, hvilka nu efter regnet borde te sig ?nnu st?tligare. Hertha stannade qvar p? hotellet, ty dels hade upptr?det med det efterh?ngsna n?tet--hon ?r mindre van vid s?dant--tagit h?rdt p? hennes krafter, dels hade kandidaten ett par g?nger under dagens vandring f?tt f?rbinda hennes strejkande h?l. Nu besl?t hon att egna aftonen ?t liter?ra syssels?ttningar, ty det var henne f?rbeh?llet att f?ra de anteckningar, hvilka skulle utg?ra k?llskriften till detta stora verk. Med den anm?rkningen, att n?r en menniska lider af n?gon skavank, griper hon till f?rfattarskapet, tog hon nu fatt p? sitt arbete.
Efter ?tskilliga f?f?nga f?rs?k att nu komma p? r?tt sida om de d?nande vattenfallen, n?dde vi dem slutligen, och Ambrosius, som nu f?r f?rsta g?ngen s?g en s?dan f?reteelse i den oskyldiga naturen, menade att fallen voro ?henrivende? om man kom i deras omedelbara n?rhet.
Tiggerier m?tte vi ingenst?des i Norge, hvarken i en eller annan form; men h?r vid vattenfallen omsv?rmades vi af ett par sm? flickor, som p? det grymmaste koketterade f?r oss med en gammal gr?ddkanna, ur hvilken de drucko det skummande elfvattnet. Vi voro f?rf?rligt t?rstiga, men ingen af oss egde sm?mynt, och att bedja de sm? norskorna om att gratis f? l?na kannan, der till voro vi tv? qvinnor allt f?r svenska och Ambrosius allt f?r praktisk dansk. Han h?ll sin f?r detta hvita studentm?ssa under en n?rbel?gen qvarnr?nna, och drack sig s? ot?rstig. Kandidaten talade n?got om gagnet af m?ttliga f?rsakelser, men ?fverr?stades af elfvens och fallens d?n, och jag gick till en stillsammare b?ck och drack der, likt den hjelten Gideons utvalde k?mpar, ur handen.
Dessa vattenhaltiga omsorger f?rde Ambrosius in i tv?ttersketankar, och han sporde mig afsides, om det vore f?r sent att lemna fram till tv?tt p? hotellet, n?r han icke hade mer ?n ett plagg att r?kna till tv?tterskan.
??r du vild! Klockan ?r ju ?fver tio p? qv?llen, och vi resa vid sjutiden.?
?S? m? jeg vadske den i vandfadet da.?
?Men den kan ju ej hinna torka ?fver natten, kamrat.?
?Den kan vel ej blive v?dere end mine str?mper; som jeg hver aften pent vadsker i vandfadet; jeg kan vel ogs? t?rre den p? mig.?
Kandidaten v?nde sig om, och d? vi ej ville att hon skulle h?ra, att Ambrosius p? detta s?tt frestades att offra sitt unga lif, f?r att synas ren i v?ra ?gon, talade vi ej mera om saken den aftonen. I st?llet sj?ng han ett par af Ambrosius Stubbs s?nger ur den bekanta komedien af samma namn, och f?r att s?tta kandidaten in i den r?tta st?mningen, spelade han och jag hufvudrollerna och de flesta birollerna med allt det allvar som en upph?jd dramatisk konst kr?fver. S?dana sm?saker l?r man l?tt p? landsortsteatrar.
Detta tog naturligtvis tid, s? att vi ej kommo i s?ng f?re midnatt, och d? vi f?ljande morgon voro kl?dda och f?rdiga att dricka kaffe, sof Ambrosius ?nnu den oskyldiges s?mn, och hans ullstrumpor h?ngde med klara t?rar i t?spetsarne d? jag h?ftigt slog larm p? hans d?rr.
N?r han h?rde att det var fr?ga om mat, kom han snart i kl?derna, och d? vi m?ttes vid bordet, sade han p? f?rebr?ende danska: ?Ave, du har skr?mt mig f?rskr?ckligt; jag trodde du blifvit _?ndssvag_, d? du kallade mig menniska. Och s? ber?ttade han, att n?st intill honom bott ett svenskt ?kta par.
?Hur vet du att det var ett svenskt par?? fr?gade kandidaten.
?Jo, jag h?rde dem ju f?rst gr?la, och sedan sade frun: God natt, _?lskade man_?, f?rklarade sig Ambrosius.
F?rsedda med ett v?ldigt paket sm?rg?sar, hvilket f?rtroendefullt lemnades ?t Ambrosius, blefvo vi af v?r hygglige v?rd skjutsade till ?ngb?ten, och v?r koffert, som vi mot en afgift af 50 ?re f?tt afs?nd fr?n Sk?ggestad till Lillehammer, skickades nu af herr Johannesen direkte till Kristiania och Z¨¦phyr mot en mycket ringa afgift, och s? gingo vi om bord p? v?r gamle bekante Skidbladner f?r att medf?lja till Gj?vik.
Under de sista kilometerna till Lillehammer s?go vi ofta en skymt af de m?nga sommarg?ster, som flockvis inackordera sig i dessa vackra nejder. Befolkningen i Gausdalarne och i Gudbrandsdalen prisade hvar p? sin dialekt, men med samma v?rme, deras luft framf?r den angr?nsande dalens, och v?r ?sigt ?r, att all den luft, som i Norge finnes under bar himmel, m?ste vara i st?nd till att helbregda en menniska till b?de kropp och sj?l, om hon ej lider allt f?r illa af sjelfviskhet, bos?ttningsqval, kassafeber och andra sv?ra synder och laster. De sv?rmar af kaffedrickande damer och konverserande herrar, hvilka vi h?r och der skymtade p? husens verandor, bekr?ftade genom deras munterhet helt omedvetet denna v?r ?sigt.
I n?rheten af Lillehammer hade vi till och med m?tt en ung svensk, som nu s?g betydligt yngre ut ?n f?r tre veckor sedan. Det var en n?ra bekant till v?ra i Gudbrandsdalen hvilande kamrater; hans min sade, att han igenk?nde oss, och v?rt f?rnuft inbillade oss, att han m?ste f?rundra sig ?fver att de tv? unga damerna blifvit antingen f?rbytta eller f?rvandlade till en dansk student. Men om vi nu ocks? burit v?ra kamrater i plaidremmar, kunde han ju om?jligt ha stannat och sport efter deras befinnande, ty han var icke presenterad f?r oss, och vi g?ra anspr?k p? att behandlas som bildade medlemmar af det hyfsade svenska folket.
Mj?sen med omgifningar var sig lik, Skidbladner likas? och bl?sten ?fven, s? att vi h?llo oss stilla i matsalongen och blefvo f?rem?l f?r en med visitkort, h?gre titel och dito ?lder beg?fvad ungherres, i den mest smickrande uppm?rksamhet f?rkl?dda, nyfikenhet. Genom en stilla ?fverenskommelse. ?fverlemnades han ?t kandidaten till l?mplig behandling, och han fick all den underr?ttelse, som hennes och mitt visitkort f?rm?dde gifva honom, under det Hertha och Ambrosius ingingo ett h?gtidligt f?rbund, att aldrig spela unga snobbroller n?r de blefvo gamla ungkarlar.
Kandidaten och jag blixtrade af harm, n?r vi af denne betitlade norrman beklagades, att vi ej f?reg?ende afton varit vid ett visst sanatorium och sett ?folket, dansa hallingen f?r herrskapet mot betalning.? Vi samlade i tankarne de medlemmar af norska folket, som vi l?rt k?nna, och tyckte det skulle vara _om?jligt_ att i detta allvarliga land finna slika hallingdansare, men nu s?go vi ju med egna ?gon och h?rde med egna ?ron att ?fven i Norge finnes en p?bel, som f?rnedrar och l?ter sig f?rnedra.--Alldeles som hos oss!
Fr?n Gj?vik, hvarest der tyckes vara daglig ?dyrskue? d? Skidbladners passagerare der g? i land, trafvade vi nu raskt i rigtning mot det h?rliga Valders med dess brant stupande fjellsidor och vildt brusande forsar.
Sm?rg?sarne befunno sig ?nnu i ograveradt tillst?nd i plaidremmen, men nu blef v?r f?rsta omsorg att finna n?got l?mpligt st?lle med b?nkar, en ko, och en menniska som s?lde oskummad mj?lk, ty vi voro ?nnu s? pass l?ngt fr?n v?rt hemland, att vi ej blygdes f?r en n?dv?ndig sparsamhet med kassan. H?r ?r nemligen en lifligt trafikerad str?kv?g f?r utl?ndska turister, s? vi anade att priset p? g?stgifvarmat och dito husrum m?ste vara h?gre ?n till exempel i Vestra Gausdal.
En oss tillm?tesg?ende ok?nd qvinna f?rr?dde ?t oss sin grannhustrus hus och ko, och s? ryckte vi in i en stuga, hvarest vi h?llo en grundlig mats?cksmiddag under allvarliga anstr?ngningar att f? se bottnen p? ett ofantligt mj?lkfat. Kamraterna dr?jde s? l?nge vid denna lofliga f?rr?ttning, att jag hann vid v?gens stenr?s plocka mig en efterr?tt af smultron innan vi beg?fvo oss vidare.
De f?rsta ?gonblicken efter en styf m?ltid var Ambrosius vanligen st?md f?r allvarliga betraktelser vid sin evinnerliga tobakspipa; nu sl?t han sig till min sida och sade med en viss hemlighetsfull ton:
?H?r, Ave, jeg ved at du er et f?rnuftigt menneske, hvor gal du end ser ud! Jeg vil sp?rge dig, om nogen af jer vil l?ne mig--? Du ved jeg glemde at f? vadsket. Det gj?r ej noget om ?rmerne er lidt korte, eller om den er udsk?ren ved halsen--gj?r det vel, hva, Ave? Le nu ikke som en ?ndssvag, ugift skade, n?r jeg taler som et alvorligt menneske!--Jeg tror ej jeg er bredere ?ver skuldrene end--?
Resten af hans funderingar n?dde ej mina ?ron, ty d? l?g jag med ansigtet nere bland v?gkantens pr?lande blommor och b?r.
Kamraterna hade s? pass ofta bes?kt teatrar, att de k?nde de medspelandes skyldighet att vara sten d?fva f?r hviskningar, som h?ras ?fver ett helt ?hus;? men hvarken kandidaten eller Hertha kunde hindra ett starkt anfall af svaghet i f?tterna, hvilket f?rsatte dem b?da i ett tillst?nd af tyst hemlighetsfullt raglande.
?Kuppelsk?re hjernedyr!? mumlade Ambrosius, klifvande ?fver en starrbligande padda, och med sublimt f?rakt f?r kamrater, som borde vara besj?lade af nordens ande, hvilken ej tager h?nsyn till kl?desplagg och k?n, uppst?mde han en italiensk aria, s? fjellens eko kommo fram fr?n alla sidor och s?kte t?fla med s?ngaren.
?K?re Ambrosius, skona din st?mma i detta kalla, fuktiga v?der, s? skall jag l?na dig ett----!?
?K?re, s?de, grimme, kloge, kuppelsk?re kandidat, hvad vil du l?ne mig?? afbr?t han henne h?ftigt.
?Ett--insektpulver.?
Han afslog detta surrogat med f?rakt, men emottog lydigt ett par nystoppade ullstrumpor, som uppd?k ur kandidatens rensel, d? jag trol?st f?rr?dde hans ?daglige aftenvadsk i vandfadet?. Hans f?r detta ljusgr? eleganta linneskor (hvilka, endast d? han skulle ?ge grefvens roll?, utbyttes mot ett par skinnpjexor) hade, enligt hans egen f?rs?kran, ?en um?delig lyst til at drikke myrvand?, och det ?r antagligt, att strumporna fingo deras andel af denna f?rfriskning.
Det ih?llande strida regnet tvingade oss flere g?nger att taga skjuts, och d? Ambrosius och Hertha ej kunde draga jemt i den fr?msta k?rran, emedan hon v?grade att h?lla hans tobakspipa hvarje g?ng han skulle smacka p? h?sten, och dessutom ej orkade skratta oupph?rligt, men ?nd? grymt tvingades dertill, besl?ts det, att han n?sta skjutsh?ll skulle k?ra f?r kandidaten, och gutten f?r oss tv? andra.
Detta gick bra ett skjutsh?ll, det gick bra tv?, men vid det tredje drog Ambrosius mig afsides och bad att f? k?ra f?r mig, ty kandidaten sk?tte sjelf t?mmarne, och detta fann ynglingen vara ett bet?nkligt tidens tecken, synnerligast f?r en ung dam, som har f?tt en k?rsven vid sin sida i k?rran.
Det obehagliga i v?r manlige kamrats bel?genhet afhjelptes derigenom, att vi vid n?sta g?stgifvareg?rd, v?l m?tta och goda, instoppades alla fyra i en tr?ng, v?l tillt?ppt--l?rftsbur. H?r sj?ng han s?dana strids- och segers?nger in i Herthas h?gra ?ra, att hon f?reslog det vi tre qvinnor skulle l?gga en kafle i munnen p? honom och s? h?lla hans unga hufvud ute i det stridaste h?llregnet, d? han hvarken hade barmhertighet med sin egen strupe eller v?ra h?rselorganer, f?r hvilka det jemt ?slog lock.? Hon kan ?nnu i dag ej r?tt f?rl?ta mig och kandidaten, att vi bara skrattade ?t hennes tankar p? ?fverfall mot sidokamraten.
Vid denna tidpunkt visste vi redan alla tre genom daglig erfarenhet, att hvarken k?ld eller v?ta, hunger, t?rst eller s?mnl?shet hade magt ?fver v?r manlige kamrats ?sprudlende lune;? det enda s?tt vi k?nde att f? honom att en stund unna v?ra skrattmuskler en knapph?ndig hvila var, att f?rs?tta honom i ett tillst?nd af ?fverm?ttnad, d? han vanligen hotade oss med, att han aldrig, aldrig ville ??de mere?.
Men dagsmarscherna voro nu l?nga, och det var ej alltid m?jligt att lugna honom tills vi kommo till n?sta g?stgifvareg?rd, ty vi hade vanligtvis ej g?tt l?ngt efter frukosten eller middagen f?rr?n han regelbundet ?terf?rde i mitt minne en nu afliden svensk man, som jag i forna dagar hade ?ran att kalla v?r husv?rd. N?r denne herre kom mosig hem, tog hans hemmavarande halfva anst?t af detta tillst?nd och f?rklarade mannen f?r full.
?Full! _Jag_? Nej det ?r du som ?r full!? f?rklarade d? den manlige h?lften af detta k?tt, som ju var ett, ?fven om det ej kunde blifva ense om hvilken del deraf som f?tt ruset.
S? snart Ambrosius k?nde de f?rsta tecken till matlust, b?rjade han: ?Ave, nu er du sulten igen, skr?kkelige menneske! Ja, det nytter ej af du negter, for jeg ser det; du er ?ndssvag af sult.--Bare ti stille, du er sulten som en ond r?v og t?rstig som den gloende enden af en r?dden syl--jo du er, Ave!? Hvad var under s?dana omst?ndigheter att g?ra annat ?n ?ta?
En dag hade vi beslutat att h?lla ?mellanm?l? i n?gon hygglig bondstuga, och efter n?got s?kande besl?to vi oss f?r att int?ga i en st?rre g?rd med snyggt utseende. P? tr?skeln stod en halfvuxen jente, som skyndsamt inf?rde oss i husets b?sta rum, en stor sal, under f?rklarande att ?kj?rringen er ikke hjemme.? Hennes f?rtroende r?rde oss djupt, ty det hade h?ndt oss ett par g?nger i Valders, att sm? omyndiga barn ryckt till sig de allra minsta i flocken och med dem skyndat hals ?fver hufvud in i husen och tillbommat d?rrarne vid v?r ?syn, och d? dylikt aldrig h?nde s? l?nge vi ej hade n?gon herre med oss, tro vi, att de togo Ambrosius f?r en anf?rare af n?got slags modernare r?fvareband. Nu ?tog jag mig att utsp?rja denna oskyldiga lilla om tillst?ndet i kj?rringens visthus.
?Ha ni n?gon mat h?r??
?Naj da!? utropade hon med en h?pnad, som om jag fr?gat henne om jag fick k?pa ett af de smutsiga barn, hon v?rdade.
?Pot?ter??
?Naj du, ej vid denna tid!?
?Sill??
?Naj da!?
??gg??
?Naj da!?
?Ugnsbr?d??
?Langt ifra!?
?P?lse??
?Ja da!?
Nu visste jag, att h?r i huset ej fans annat att f? ?n mj?lk, sm?r, mesost och fladbr?d, och sedan vi lemnat v?ra tv? kamrater i Skj?ggestad, fans der i v?rt s?llskap ingen som tog parti f?r sistn?mde del af den norska egendomligheten. Ambrosius f?rklarade, att det var ?en d?rlig f?de?. Hertha ?tog sig dock att upphjelpa den tunna kosten med en f?rsvarlig tjock chokolad, och f?rsvann s? i stugan, der naturligtvis hvarken den stora spiseln eller den lilla jerngrytan, h?ngande p? sin krok ?fver elden, saknades.
Hade nu bara n?mde unga qvinna pligttroget utf?rt alla de till kokningen h?rande f?rberedelserna, skulle jag k?nt mig trygg, men hon visade sig vara beh?ftad med en n?stan vidskeplig tro p?, att barnflickan skulle h?lla sitt l?fte att skura jerngrytan innan hon slog mj?lk deri. F?ljden af denna tro blef en mulattf?rgad anr?ttning, framburen i en soppsk?l, med tills?gelse af Hertha, att den genast skulle f?rt?ras, ty der hade varit kokt bl?b?rssoppa i grytan.
Kandidaten och Ambrosius ins?go ocks? genast n?dv?ndigheten af, att utan all ?fverl?ggning gripa verket an innan reflektionen fick tid att utf?rda upproriska proklamationer till de inv?rtes magterna, och d? Hertha med sublimt d?dsf?rakt f?rst sjelf t?mde en kopp, f?ljde de andra exemplet under hemsk tystnad. Jag flydde fr?n kalaset med bortv?nda blickar och n?jde mig med andlig spis ur en bordlagd missionstidning tills den lilla norska jenten h?gtidligt kom med ?p?lsen?, hvilken unders?ktes och befans vara en till gulnad ?lder kommen f?rtalg, omkl?dd med tarmskinn.
?Skr?kkelig f?de!? mumlade Ambrosius, med ena ?gat f?st p? den gula p?lsen, det andra p? den svartmuskiga chokoladen.
Jag ?terv?nde resignerad till min andliga spis, men afbr?ts ?ter i min l?sning af jenten, som nu, str?lande af stolthet, bj?d mig en spilkum rent kokhett--vatten.
Men nu sprungo b?de kandidaten och Hertha fram f?r att skydda mig; de hade ?mnat att ?fverraska mig med en kopp buljong, men upptagna som de voro af deras egen m?ltids besv?rligheter, hade de gl?mt att sl? k?ttextrakt i det kokande vattnet. Jenten visste troligen, att man i Sverge k?nde konsten att koka soppa p? spik eller korfstickor, och vi hade just nyss f?tt en ?p?lsepinne? af henne tillika med p?lsen.
?Hvad ?ro vi nu skyldige dig, lille jente??
?Eg veit ikke eg. Kj?rringen er ikke hjemme.?
Lyckligtvis visste hon att se str?lande glad ut ?fver s?v?l betalningen till husmodern, som ?fver drickspenningarne till henne sjelf, s? att det ej var samvetsqval ?fver m?ltiden som gjorde mina tre kamrater s? bleka d? de t?nkte p? densamma. F?r ?frigt kom kj?rringen, en ung qvinna, hem och betygade oss sin bel?tenhet med den svenska v?ldg?stningen.
P? n?sta g?stgifvareg?rd togo vi alla v?r skada igen vid ett godt middagsbord och ett pr?ktigt kaffe.
I denna f?rfinade del af landet fans der vanligen ett godt piano p? hvarje g?stgifvareg?rd, och f?r att f?r sig sjelf och oss f?rkorta den _l?nga_ v?ntans qval f?re m?ltiderna, grep Ambrosius till musiken, n?got som allest?des f?rv?rfvade oss ett stort anseende. Men att sedan bevara detta anseende var ingen l?tt sak, ty Ambrosius kom snart underfund med, att jag var den egentliga innehafvarinnan af s?llskapets v?rdighet samt att denna hufvudsakligen satt i min r?de ressjal, hvilken vid bordet fick d?lja en del af de skador, som vandringslifvet f?rorsakat den ?friga dr?gten. Det g?lde derf?r, att hvarken se upp p? honom, n?r han med en obeskriflig grace och det allvarsammaste ansigte hjelpte till att drapera mig i min ?V?rdigheds mantel,? eller titta p? kandidaten och Hertha, hvilka d? vanligen skyndsamt togo plats vid hvar sitt f?nster, ifrigt studerande utsigten, medan vissa ryckningar i skuldrorna voro f?rf?rligt smittosamma. Hamnade vi s? lyckligt vid bordet, och jag, bitr?dd af Hertha, b?rjade ?en ?ndrig konversation? med de ?frige bordsg?sterna, skedde detta under den kittlande f?rnimmelsen, att vi ute p? landsv?gen skulle f? se hela v?rt upptr?dande ?tergifvet med mycket dramatiskt lif.
I dessa mera dyrbara regioner funnos alltid godt mjukt br?d, s? att vi nu hade helt och h?llet uppgjort v?r r?kning med fladbr?det, ty varnade af v?r m?ltid i bondg?rden, intogo vi h?danefter v?ra mellanm?l i bagarebodar, hvilka h?r funnos i hvarje by. ?fverallt bem?ttes vi med den st?rsta v?nlighet, fast folket i allm?nhet ?r ett ordknappt sl?gte; men vi fyra voro fullkomligt ense derom, att vackra handlingar m?tta mera ?n granna ord. Denna uppt?ckt tror jag f?rskref sig egentligen fr?n en dag, d? kandidaten ifrigt beg?rde hveteskorpor, men man f?rs?krade, att der endast fans ?kafring?, och d? hon s? undergifvet bad att f? ?en bit? deraf, fann att norsk kafring ?r detsamma som svenska runda ?sockerskorpor?. V?rt spr?k ?r onekligen mycket finare i klangen ?n det norska.
En kall eftermiddag kommo vi, hungriga som vanligt, till Sveens g?stgifvareg?rd, f?r hvilken en resande norrman vid f?rra skjutsstationen varnat oss, utan att dock vilja gifva sk?l f?r sin vink. Sn? hade f?reg?ende dag fallit p? afl?gsna fjelltoppar, en syn, som sedd fr?n ett f?nster i g?stgifvareg?rdens matsal, kanske bidrog n?got till att g?ra detta rum ?nnu kallare ?n det egentligen var. H?r fans ej n?got piano, Ambrosius r?kte, kandidaten gjorde f?rberedelser till att stoppa strumpor, och Hertha sysselsatte sig med spetsigheter i s?llskap med en virkn?l, f?r att f?rdrifva ett par timmar medan maten lagades, och jag s?kte v?rma mig genom att i s?llskap med en f?r mig fullkomligt obekant ko, plocka bl?b?r p? en n?rbel?gen bergssluttning samt att hemf?ra sk?rden i ett par st?rre ?rtblad af en v?xt, som i Norge b?r det m?lande namnet ?Lausehatt?. ?ndtligen kom maten och efter den ett kaffe, som m?jligen inneh?ll sk?let till norrmannens varning, ty icke tror jag att dess svarta best?ndsdelar utgjordes af kaffeb?nor.
H?r blefvo vi dessutom, liksom kung Erik i f?ngelset, ?pl?gade med v?ta lakan;? dessutom fattades en f?nsterruta just vid hufvudg?rden af en af v?ra s?ngar.
?Den rutan har l?nge varit i s?nder, men det har ingen resande brytt sig om?, upplyste st?derskan. Men hon hade dock den stora godheten att sticka tv? gamla jerngafflar igenom ett nytt hvitt s?ngt?cke och spetsa detta upp framf?r f?nstret. Denna gerning kom mig att under natten dr?mma om oskyldigt fosterl?ndska sk?nska snapphanar, som spetsades uppe i ?stra G?inge samtidigt med en stenbocksfest i Helsingborg, der sk?ningar under str?mmande t?rar fr?n en r?ttvis himmel insamlade slantar till en ?restod ?fver Magnus Stenbock.
D? jag vaknade ur denna hemska dr?m, satt kandidaten uppr?tt i s?ngen och stoppade strumpor; hon hade ej f?tt nattro f?r de tunna v?ggarnes skull, upplyste hon, ty innanf?r en af dessa rent af ?baggb?lade? Ambrosius, eller ?snorkede morderiskt?, som han sjelf skulle ha uttryckt sig om han h?rt n?gon af oss draga s?dana timmerstockar. Sedan kandidaten styrkt sig med n?gra p? ett tefat hvilande bl?b?r, togo vi Hertha till hjelp och utkastade en plan till skyndsam flygt fr?n Sveen och morgonkaffet, sedan vi f?rst betalt f?r de lidanden, vi h?r utst?tt. Ambrosius v?cktes, och d? han fick del af beslutet, t?nde han sin pipa och f?rklarade sig villig att genast lemna ?b?de Sveen og sveden (svedd) kaffe?.
Det var en klar frostkall morgon, vattenpussarne p? v?gen voro isbelagda d? vi gingo den 3 kilometer l?nga v?gen till Thons?sens sanatorium f?r att dricka morgonkaffe. Vi hade hittills sorgf?lligt undvikit n?rmare ber?ring med sanatorier och pensionater; nu m?ste vi in i denna bisv?rm, till hvars ?ra jag f?rgade mina vandringshandskar skinande svarta i bl?b?rssaft samt f?rledde Hertha att g?ra det samma med sina. S? rustade, upptr?dde vi utv?rtes modiga inf?r dessa sommarg?ster i bj?rnskinnspelsar, str?hattar och alpstafvar, klefvo in i den proppfulla matsalen, skredo fram till disken och sporde om vi kunde f? en kaffefrukost.
?Eg veit ikke eg,?
D? uppl?t jag min mun p? ren sk?nsk svenska, talade och sade ur djupet af fyra skandinaviska hjertan. _?Hvem_ vet det d???
Detta manliga upptr?dande gjorde en m?rkv?rdig verkan; vi erh?llo ett halft l?fte om mat och v?ntade p? sin h?jd tv? timmar p? kaffe och bredda sm?rg?sar sedan en v?lvillig svensk dam, en bekant till kandidaten ytterligare lagt sig ut f?r oss. Man hade h?r hemma varnat oss f?r de h?ga matprisen p? sanatorierna; h?r tycktes de dock vara s? billiga, man rimligtvis kunde beg?ra.
Hur sk?nt der ?n ?r i Valders, en sk?nhet som ej l?r gl?mmas af oss fyra, som sk?mtande, sjungande och b?rplockande drogo f?rbi dessa v?ldiga lodr?tta fjell, dessa skummande och dansande elfvar och forsar, dessa spegelblanka sj?ar och idylliska dalar, s? l?ngtade vi dock alla att f? ?terse de majest?tiska sn?fjellen. F?r att f? njuta af en s?dan syn, beh?fde vi blott g? 5 kilometer till sanatoriets ?utsigtsberg? och s? samma bit tillbaka till sanatoriet, f?r att derifr?n forts?tta vandringen till den ber?mda Bagnsdalen. Det var ju blott en liten afstickare p? en svensk mil, en sm?sak f?r oss och ?nnu mer f?r alla de af v?ra medmenniskor, hvilka g? hela deras lif och speja efter gl?nsande utsigter p? samh?llsh?jderna.
Under v?gen till utsigtsberget m?tte vi v?r ena reskamrat under f?rden till Kristiania, den f?rr flygtigt omn?mda sk?nskan. Nu kom hon ?kande i s?llskap med en norska, b?da p? hemf?rd fr?n Jotunfjellen. De tillh?rda b?da en norsk turistklubb, som vi sedermera uppt?ckte d? vi fingo den gl?djen att n?rmare l?ra k?nna de pr?ktiga flickorna. Nu i f?rbifarten endast nickade vi till hvarandra, och ett outs?gligt leende spred sig ?fver deras friska drag n?r de s?go den f?r dem ok?nde Ambrosius, ikl?dd min v?rdighets h?gr?da mantel, skrida fram med sin ?lskade tobakspipa i munnen.
Solen, som ej synts p? flere dagar, lyste nu fr?n en molnfri himmel, sn?fjellen str?lade i en bl?ndande sn?glans, och till f?rh?jande af det praktfulla sk?despelet, utbj?d en trasig och smutsig pojke smultron i en m?rklagd tr?sk?l. Men om b?ren ocks? blifvit serverade i en sprucken tr?sko, skulle ungdomen satt sig ?fver en s?dan sm?sak i detta storslagna ?gonblick, ty ingen af oss hade f?rr sett sommarens och vinterns sk?nhet i s? innerlig f?rening. Det ?r troligen i dylika stunder, hvilka i det mera f?rfinade s?llskapslifvet representeras af utringade balkl?dningar och smultronglace, som s? m?ngen ungdom ej kan k?nna skilnaden p? ett ?delt k?ril och en utn?tt tr?sko. Lyckligtvis var ingen af oss f?rfallen till erotik, fast det enskilda f?rtroliga samtal, som f?rdes emellan mig och Ambrosius, r?rde hans och mina penningeangel?genheter, hvilka befunne sig i ett f?rtr?ffligt skick.
Det k?ndes sv?rt f?r oss alla fyra att ?ndtligen n?dgas v?nda ryggen mot v?ra ?lskade sn?fjell, och vi gingo ocks? bakl?nges nedf?r s? ofta vi kunde; men ?nnu v?rre f?ngenskap v?ntade oss dock p? ?terv?gen till sanatoriet. Hittills hade vi under vandringen endast betat smultron, hallon, hjortron och bl?b?r i f?rbig?ende, men h?r m?ttes vi af ett bl?b?rsf?lt, som f?ngslade oss med en svartbl? demonisk magt, s? att vi bokstafligen sj?nko ned deri och blefvo liggande.
Turister af alla fasoner och nationer drogo oss f?rbi, tittade och logo, och vi besvarade leendena med v?ra svarta l?ppar, s? munterheten gick som en smitta ?fver p? alla, som der s?go oss. Middagssolen log fr?n en glad himmel, och ?nnu l?go vi der emellan klipporna vid v?gen, plockande och ?tande, men d? b?rjade jag frukta f?r att kandidaten ?ter i tysthet umgicks med tankar p? ett nattligt b?l under bar himmel, och s? slog jag larm. Men ungdomen h?rde det ej. D? grep jag till hotelser om dyr skjutslega fr?n sanatoriet till Bagnsdalen, om vi ?nnu l?ngre f?rhalade tiden, ty vi hade, om jag minnes r?tt, minst ett par mil dit. Vid denna hotelse upplyfte Ambrosius sitt hufvud och sade ot?ligt:
?Ave, du m? gjerne snakke alt hvad du vil og har lyst til, bare du tier stille og l?der mig sidde roligt i solen?, och d? de tv? andra kamraterna genom en envis tystnad samtyckte till hans tal, lade jag mitt hufvud ned p? en sten och ?fvade resignationens qvinliga dygd.
Men jag skulle bli h?mnad, ty d? Ambrosius ?ndtligen steg upp, visade det sig, att den sol han s? ?roligt? suttit uti, hade fl?ckar, som f?rgade fr?n sig; han hade f?tt en stor svartbl? ?plet?, som om?jligt kunde skylas af hans korta moderna rockskj?rt. Efter den stunden f?rekom han ?nnu oftare draperad i min v?rdighetsmantal, och inom hus gick han vanligen bakl?nges; men h?nde det p? n?gon g?stgifvareg?rd, att en mindre, f?rtroligare krets bad honom s?tta sig till pianot, skedde detta ej f?rr ?n han artigt bedt ?selskabet undskylde bl?b?rene.?
Nu i f?rsta h?pnaden blef han dock med ens mycket ifrig f?r att vi skulle taga skjuts fr?n sanatoriet, ty han kunde ej ?lide bagtal af fremmede kuppelsk?re mennesker?, f?rklarade han. Och s? fick han den lysande sjalen ?fver skuldrorna och satte af i f?rv?g till en vagnman, der han best?lde en vagn, s? att vi med ofl?ckadt rykte ?kte bort fr?n det proppfulla sanatoriet.
Den norske turist, som i Skj?ggestad lade denna v?r resplan, hade ej sagt f?r mycket, d? han lofvade att v?gen fr?n Thons?sen till Fjeldheim och Bagn skulle ?fverraska oss. Man skall ju aldrig s?ga aldrig, derf?r vill jag blott skrifva, att jag troligen sent gl?mmer denna v?g, en formlig rutschbana, slingrande sig i s?dana b?jningar, att vi stundom uppe i h?jden s?go nedanf?r, men ?nd? bredvid oss antingen det v?gstycke, vi nyss f?rdats, eller ock ett, som vi skulle befara. Och hvilken natur sedan! Skog, fjell, klippor och s? pl?tsligt nedanf?r oss en b?rdig dal med vackra husgrupper, ett par kyrkor och en elf, som vid Fjeldheim bildade ett fall, s? att vattnet stod som en fin hvit dimma ?fver den skummande och d?nande forsen.
?Hit vill jag n?sta sommar, medan far ?r p? resor, f?ra hit min mor och syster!? sade Ambrosius med str?lande blickar, och vi alla tyckte, att en feriehvila i denna tjusande nejd skulle vara ett universalmedel mot ?fveranstr?ngning, n?r man ej f?rm?r att, i likhet med oss, hvila sig genom att g? 25 ¨¤ 30 mil, n?got som ?r det s?kraste s?ttet att bli f?rfriskad till b?de kropp och sj?l.
Denna f?rtjusande ?kj?retur? var v?r sista p? denna resa, och detta blandade en droppe vemod i gl?djeb?garen.
P? Fjeldheim intogo vi en sen middag, efter hvilken Ambrosius ute vid forsen gaf rollen af ?en ?ldre for?dt fin herre?, med en s?dan framg?ng, att dolda ?sk?dare p? g?stgifvareg?rden tillk?nnag?fvo sitt ljudliga bifall till lustspelet.
De allt h?gre och h?gre prisen ? g?stgifvareg?rdarne jemte b?ndernas omsorgsfullt tillbommade d?rrar visade oss, att vi nu befunno oss i en af ?trafikens puls?dror?; men p? det l?saren ej m? tro att prisen voro orimliga, m? h?r n?mnas, att ?nnu hade ingen middag med kaffe kostat mera ?n 1,50 kr. per hufvud.
Vi fortsatte samma eftermiddag v?r vandring, ty ?v?ra dagar voro r?knade?, fast ungdomen s?llan v?rdade sig om att t?lja dess timmar i denna underbara natur. Derf?r h?nde det oss mer ?n en g?ng, att vi l?ngt fr?n n?sta g?stgifvareg?rd ?fverraskades af m?rkret, s? vi ej kunde skilja klippor fr?n hus och ej s?go annan ljusning vid v?r v?g, ?n de hvita strimmor af forsar och b?ckar, som i vildt ?fverd?d dansade fr?n den ena klippan till den andra emellan de m?rka skogbevuxna fjellen. En s?dan afton slogo vi det vildaste larm p? ett hus vid v?gen, utan att n?gon menniska r?rde sig der inne. Kanske var huset tomt, kanske ocks? att dess inv?nare blefvo r?dda f?r s? mycken energi i en viljeslapp tid, ty icke nog med att vi en g?ng hems?kte f?nster och d?rrar, utan vi ?terv?nde ?noch ein mal?, sedan vi g?tt ett stycke utan att se ett sp?r af menniskoboningar. Men d? alla v?ra anstr?ngningar att h?r f? n?gon upplysning om v?gen till g?stgifvareg?rden misslyckades, trafvade vi vidare i nattens m?rker, uppeh?llande v?rt mod genom Ambrosii f?rtr?ffliga s?tt att brumma som en bj?rn samt genom att lysa med t?ndstiskor p? hvarje hvit stolpe invid v?gen, der vi fr?jdades af en och samma inskrift: ?Rode?, och s? ett par siffror. I b?rjan af v?r vandring trodde jag, att detta hade n?got hemlighetsfullt samband med landets lifliga grisafvel, men nu visste vi alla, att inskriften endast utvisade, hvilken ?rote?, som hade skyldighet att underh?lla v?gstycket. Ambrosius bestod nu dessa stolpar en hel del m?rkliga namn, f?r det de ej b?ttre skilde sig fr?n de r?tta v?gvisarne. Efter att ytterligare ha rifvit upp folk och d?rrar i tv? st?rre g?rdar och f?tt veta, att de icke gjorde anspr?k p? att vara g?stgifvareg?rdar, kommo vi sent p? natten fram till en s?dan. Men h?r besl?t jag att ut?fva en handling af r?ttvisa mot den skyldige Ambrosius: aftonm?ltiden skulle nu blott best? af mj?lk och kafring.
?En god f?de, s?de Ave, men du ser ju at bordet st?r d?kked----.?
?R?r oss ej, vi ?ro ej hungriga!?
?Na, s? skruer jeg i mig kafring da!? lofvade han, och jag h?rde sedan att han gjort en st?rre f?r?delse p? sockerskorporna, fast han p?stod att det var kandidaten, som varit ?sulten som et myg fra Skj?ggestad.?
F?r ?frigt voro vi vid denna tidpunkt s? f?rderfvade af v?llefnad, att vi hyste ett stilla hat till ??rret? mesosten med dess broderade magg?rdel och ansjovis-kuttingen, hvilka f?rem?l voro st?ende prydnader p? hvarje frukost- och aftonvardsbord: derf?r var v?r f?rsta fr?ga p? hvarje st?lle efter v?r n?stas k?tt och br?d. Och s? h?nde det sig en dag, att kandidaten p? en dylik k?ttslig fr?ga fick ett svar, hvilket kom henne att som v?rt f?ltrop och l?sen gifva orden: ?Stekta ripor och smultron.?
?God f?de! Jeg skal skrue i mig ti ryper og tre potter jordb?r!? lofvade Ambrosius, som i samma andedrag p?stod att jag var ??ndssvag af bare sult.?
?H?r kandidat?, inf?ll jag n?got fiendtligt i detta ungdomens dr?mda land, ?jungfrun sade v?l icke h?ndelsevis stekta _refbenspjell_??
?Nej, det sade hon visst icke.?
?Nej, men kanske ribben, som ?r samma sak?.
?For pokker, der fl?j riporna til Sverrig!? h?nade Ambrosius; men kandidaten menade, att h?r m?jligen bj?ds p? b?de ryper och ribben.
?Det er lige fedt?, menade han och skred till bordet, noga aktande sig f?r att v?nda sin rygg med tillh?rande solfl?ck ?t de n?rvarande engelske och danske turisterna.
Det blef, som jag trodde, refbenspjell till hufvudr?tt, och den hade en betydlig fornnordisk smak, hvilken f?ranledde en misstanke om, att refbenen f?rskrefvo sig fr?n det sista slagtet af framlidne galten S?rimner. Den gamle grisen till ?ra, eller r?ttare f?r att skaffa honom en stilla hvila, m?ste vi alla fyra anlita min f?ltflaska. Men det ?friga bords?llskapet tycktes dock ej befinna sig illa af denna k?mpekost, hvilken dock efterf?ljdes af k?ttbullar fr?n en nyare tid.
Vi hade hittills i Valders sparat starkt p? inneh?llet i v?ra f?ltflaskor, ty redan i Kvistberg l?rde vi, att man i Norge endast genom ett kringg?ende af lagen kunde erh?lla spirituosa. D? hade fjellvandringarne medtagit v?rt lilla f?rr?d, och n?r jag bad mor Kvistberg att f? k?pa mera, s?g hon p? mig som om jag vore en f?rr?dare mot land och rike. En norsk student l?rde mig d? s?ttet att i detta afseende sk?ta flaskan, men jag frestades ej f?rr ?n l?ngt efter?t att begagna mig af denna kunskap, och d? sedan jag f?rst i ett par handelsbodar f?tt m?rdande ?gonkast p? min fr?ga, om h?r s?ldes vin eller konjak. Slutligen en regnig dag tr?ffade vi en man, som vi besl?to tvinga.
?Ni har v?l konjak i ert hus??
?Ja da, men ingen till salu.?
?Hvem beg?r v?l det! Men vi _m?ste_, f?r v?r helsas skull, ha denna f?ltflaska fyld, och vi g?ra er ansvarig f?r hvad som h?nder oss p? resan om ni v?grar oss denna tjenst.?
?Det ?r str?ngt?, menade mannen med ett bekymradt utseende, ?men jag m?ste v?l hjelpa er?. Och n?r han och jag uttalat hade, vardt f?ltflaskan fyld, och jag betalte honom konjakens uppgifna v?rde i drickspengar.
Men vi ?terv?nda till v?r ribbensstation! H?r sammantr?ffade vi nemligen med de tv? f?rr n?mda qvinliga turisterna, sk?nskan och norskan. De hade varit uppe i Jotunheim, bestigit det ryktbara fjellet Galtepiggen, dit ingen qvinna f?re dem l?r ha v?gat sig; de hade med strumpor och skor vadat ?fver b?ckar, plumsat i sn?, kl?ttrat i ?ur? och st?tt i tidningarne, och ?nd? syntes dessa vederm?dor ej det ringaste p? de tv? pr?ktiga flickorna, ehuru de till annat el?nde varit med starka t?g fastbundna vid manlige reskamrater. De tyckte dock, att vi tre qvinnor voro l?ngt starkare ?n de, d? vi i tio dagar vandrat med Ambrosius och ?nd? ej skrattat oss rent f?rderfvade; de hade d? endast h?rt p? honom ett par timmar, och funno redan det vara lifsfarligt. Men s?dan tjusning ut?fvade hvarje fara p? dessa tv? turister, att de ?fverenskommo med oss om ress?llskap den ?terst?ende v?gen till Kristiania.
Det blef nu om?jligt f?r Ambrosius att l?ngre resa som blott ?den unge fyr?, ty m?nga m?tande danskar k?nde hans namn, h?rde vi dem hviska, och det ?r antagligt, att m?ngen tog oss f?r ett ?gastande? konstn?rss?llskap, ty der hviskades ocks? om ?dejlige sangstemmer?, fast ingen sj?ng utom han. Men det ?r dock mera troligt, att flere dermed menade, att ?fven hans far hade ?en dejlig stemme?.
Vi gingo nu sex i f?lje till n?sta g?stgifvareg?rd, och h?r tvungo vi fem qvinnor v?r v?n Ambrosius till en hel halftimmes v?rdig tystnad utan tobaksr?kning. Vi beh?fde nemligen en stunds rast f?r v?ra skrattmuskler, och s? inbillade vi honom, att den person, till hvilken der nu dukades med s?dan l?ngsam h?gtidlighet, var en ber?md norsk l?rd, som uppeh?ll sig h?r f?r att g?ra vigtiga forskningar. Ambrosius betraktade oss en efter en med pr?fvande blick, och d? han fann oss alla ?v?rdigt kuppelsk?re?, stoppade han pipan i fickan och satte sig ned f?r att ?skjule bl?b?ren for denne norske st?rrelse?. Det hela slutades dock ej b?ttre, ?n att Ambrosius p? sitt ?ppet ?lskv?rda s?tt b?rjade r?kna penningar f?r att, som han uppgaf, se om han hade nog till att k?pa sig en cigarr, efter som han var f?rbjuden att r?ka pipa. Den ?tande norrmannen k?mpade en stund mot de mindre allvarliga magterna i sin natur, men pl?tsligt segrade dessa, och han utbrast:
?Jeg synes jeg, at de kun med hele deres selskab m? optr?de p? Heens station, s? f?r de nok flere penge, thi det f?rekommer mig at de alle spille komedie?. Der gick nu ett ljus upp f?r Ambrosius, att den store mannen m?ste vara en vanlig d?dlig och att det nu varit vi, som spelat komedi med v?r unge fyr. Utan ord, men med de mest v?ltaliga ?tb?rder f?rklarade han d? norrmannen, att vi voro en flock ??ndssvage, kuppelsk?re feminine bl?de hjernedyr?, som han f?tt att ?tr?kkes med ned til Kristiania.?
Efter den betan anstr?ngde jag b?de mig och den r?de sjalen till det yttersta f?r att uppr?tth?lla v?r v?rdighet, eller snarare f?r att hindra den bland oss sex rasande skrattlusten att epidemiskt utbreda sig bland de turister, som kommo i den minsta ber?ring med oss.
Den angrep eljes vanligen folk af alla nationer; till och med allvarsamma engelsm?n dukade under f?r denna farsot. Vid en skjutsstation, der vi f?r tredje g?ngen sammantr?ffade med tre engelska turister, blef tillst?ndet s? bet?nkligt bland dessa, att en af dem tog Ambrosius afsides och med gl?nsande blickar tillstod, att han i en h?gre grad tilltalades af tanken att (jag tror det var p? obest?md tid) f? vandra tillsammans med s? muntra qvinnor, synnerligast d? en af dem var l?kare; hans enda sorg var nu, att han ej f?rstod hvad vi sade.
Himlen signe hans klara ?gon och r?dblommiga ansigte! Han tog f?r gifvet, att vi blott voro s? der glada f?r att roa v?r manlige reskamrat. Han hade troligen ingen aning om, hur man h?r i Norden str?fvar f?r att befria qvinnan fr?n alla egenskaper, som hittills f?rm?tt framkalla ett harml?st leende p? mannens underordnade l?ppar.
V?r sista dagsmarsch, fr?n S?rum till N?s, slutades s?, att v?ra tv? nyvunna kamrater sprungo fr?n oss i skymningen, f?r att s?ka bereda rum ?t oss alla i herberget; men n?r vi fyra ?ndtligen kommo dit, stodo vi utan tak ?fver hufvudet. V?rdinnan kom oss nemligen till m?tes ute p? tunet och f?rklarade, att hon hade ?fverfullt hus och att vi borde s?ka att f? logi i n?gon af de n?rbel?gna bondg?rdarne. Kandidaten och Ambrosius beg?fvo sig genast ut, likt tv? israeliter med l?dor p? ryggen, f?r att bespeja landet, men ?terkommo utan att medf?ra s? mycket som ett krusb?r, ?n mindre en drufklase p? sina spejarestafvar; s?ngst?lle var det ej att t?nka p?, ty turiststr?mmen gick h?r i starka v?gor. Lyckligtvis fans h?r ?nnu mat att f? p? N?s, och vi brukade p? v?r vandring aldrig s?rja hvarken f?r natten eller morgondagen.
F?ljande morgon skulle vi g? om bord p? en liten ?ngb?t, f?r att ?fver Spirelen komma till Heens jernv?gsstation, och d? ?ngb?tens kapten h?rde att vi fyra voro husvilla, st?lde han hela b?ten, jemte ett stearinljus, en kort skinntr?ja och en n?got l?ngre ?fverrock till v?rt f?rfogande. Detta var en stor artighet, men af det mera kyliga slaget, ty det hviskades man och man emellan, att det nog blef frost under natten.
F?rsedda med ett par af v?rdinnans sjalar, stego vi fyra ut p? f?rstugubron och kastade vemodiga blickar p? de iskallt blickande stjernorna, och t?nkte p? hur m?nga stora rum med oupptagna enmanss?ngar, som funnos der uppe, medan vi ej hade annat ?n en liten tom ?ngb?t att luta v?ra hufvud till.
?Sjung sjung!? hviskade d? v?r ?lskv?rda norska turist till Ambrosius, som om hon hoppats att hans toner skulle kunna utvidga herberget. Kanske hyste han sjelf samma f?rest?llning; ty han hof upp sin r?st och sj?ng ett par s?nger, hvilka visserligen utvidgade v?rdinnans hjerta, s? att t?rar perlade i hennes ?gon, men huset blef ej st?rre f?r det. D? satte han, som ett sista f?rs?k, till med ?S?terjentens s?ndagsmorgen?, s? alla g?sterna v?rmdes dervid, men ingen k?nde sig dock ha lust att byta s?ngst?lle med oss, hvadan vi nu ej hade annat att g?ra, ?n larfva af mot stranden, hackande t?nderna af k?ld.
?ngb?ten tycktes vara fullkomligt folktom, och efter en del besv?r hittade vi salongen och stearinljuset, som t?ndes och visade oss en ?dslighet, som kom Ambrosius att h?lla ett allegoriskt f?redrag om ?gr?dende kv?g?, som ej lemnade sina b?s f?r resande s?ngf?glar, utan drefvo dem ut i natten att frysa v?rre ?n en gammal orang-utang.
Den h?rda verkligheten visade sig ocks? nu i form af smala stoppade b?nkar, p? hvilka vi f?rs?kte ligga; men d? salongen hade form af en st?rre, midt ?fver afhuggen karott, blef v?r st?llning snarlik en krumg?ddas, och d? man ?nnu har lifvet i beh?ll, finner man ingen hvila i en dylik st?llning. Vi tre qvinnor flyttade derf?r de smala stenh?rda madrasserna ner p? golfvet och insvepte oss s? godt vi kunde i v?ra reskl?der, och jag stack vanv?rdigt en fot i hvar ?rm af den erbjudna ?fverrocken. Ambrosius fick skinntr?jan och den ene l?nte sj?len. Och s? envisades han att fortfarande vilja ge rollen af en st?rre krumg?dda p? b?nken, men icke stum, som en s?dan roll kr?fver, utan under en oafbruten ?enetale?, inneh?llande hvarjehanda onda ?nskningar ?fver den arma lilla ?ngb?ten.
?Tyst nu, s? sl?cka vi ljuset och f?rs?ka sofva!?
?Tyst! Vil du bare tie stille, Ave, s? vi andre kan nyde ro for din skr?kkelige snakken! Du g?r p? v?rre end en otte ?r gammel hanmyre.--Hva siger du, kandidat? Kan heller ikke du holde snackem?llen, s? et skikkeligt ungt menneske kan f? sove p? sin b?nk--Begynder du ogs?, Hertha! A, gj?r mig den f?rn?jelsen at smukt holde din lille velsignade mund! Hva, fryser du, Hertha? H?r du ikke der nede ved d?ren!?
?Nej, jag fryser ej s? farligt, tig nu bara!?
?Hva, fryser du ikke? Vil du bare skamme dig at v?re varm, n?r vi andre fryse som forladte hunr?ve og min bl?b?rsplet f?r koldfeber, det er jeg vis p?. Sig alt hvad du vil og har lyst til, Hertha, men ti helst stille eller tilst? at du fryser!?
?N? v?l d?, jag fryser dugtigt.?
?Fryser du! Skammer du dig ikke, du som er s? godt i stand, eller rent ud sagt fed? Tror du at et menneske, som du, har lof at fryse?--Ja, bare ti stille, kandidat! Jeg fryser n?r jag vil og har lyst, og det gj?r jeg og Ambrosius, og de to er i grunden enige.--Ave! H?r du ikke, Ave! Jeg tror jeg f?r kalde dig menniska, for du sover ju. Lad v?re at sove, Ave, du bare v?kker mig med din snusen! Du beh?fver slet ikke hjelpe dampmaskinen at puste, for den hviler sig og er--varm, det gamle ?kle dampdyr.?
Klockan 2 t?nde vi ljus, f?r att en stund r?ra och rota i hvar sin usle b?dd och k?nna efter om vi ej voro rent f?rfrusna. Detta upptog en timme; sedan sl?ckte vi ?ter ljuset, och Ambrosius fortsatte oafbrutet sin ?enetale?, hvilken hade en m?rklig f?rm?ga att skydda oss fr?n att frysa fast vid madrasserna.
D? vi legat och skrattat till klockan 5, t?nde kandidaten ?ter ljuset och f?reslog ett par timmars gymnastik, och n?r st?derskan vid sjutiden kom in till oss, voro vi alla salongsmessiga, och ej ett sp?r syntes till att vi legat p? golfvet. Denna v?nliga tjensteande kokade nu en v?ldig m?ngd godt kaffe, dukade fram sm?r, mjukt br?d, ost, korf och ?gg, samt befriade oss s?lunda fr?n att g? tillbaka till N?s; och f?r denna frukost beg?rde hon blott 60 ?re per man.
Vi regerade ?nnu en stund env?ldigt p? b?ten, och d? gaf Ambrosius mig det vitnesb?rdet, att han aldrig sett n?gon gammal ?abekat? kunna till den grad ?holde ud? med ungdomen. Och han f?rs?krade mig, att hade han varit med p? v?ra fjellvandringar, s? skulle jag aldrig ha blifvit v?t om f?tterna, ty han skulle ha burit mig h?gt ?fver alla elfvar och vattendrag. F?r att visa att detta ej var l?st prat, tog han mig hastigt och lustigt p? sina muskul?sa armar och bar mig omkring i salongen, under det hon hviskade:
?Hvad tror du far og mor vilde sige om de h?rde at jeg kalder dig med s? grimme navne?.
Pr?ktige pojke, du visste nog att vi alla f?rstodo att r?tt uppskatta detta ?fverm?tt af sund lifskraft och ungdomslust, som en stund bryter s?llskapslifvets stela tv?ng och ser i hvarje ?lder blott en like samt gl?der sig dubbelt n?r den kan locka en ?ldre menniska att dr?mma sig trettio ?r tillbaka i tiden. Tack, Ambrosius, tack f?r denna tio dagars l?nga dr?m i det sk?na Valders!
Snart voro v?ra tv? nya kamrater och med dem en stor skara andra turister om bord; v?dret var kallt och ruskigt, s? att den sex timmars l?nga f?rden p? Spirelen ej sk?nkte oss st?rre njutning.
Vid framkomsten till Heen blef der allm?n rusning till ?kaptenens hotell?, der man l?r ?ta en fin middag f?r 1,80 kr, men d? turiststr?mmen vrok sig dit in med en v?ldig fart och ?vek? stolarne kring de ?nnu icke dukade borden, togo vi ?ter v?ra renslar f?r att g? till det andra n?rbel?gna hotellet. De f?rr n?mde engelsm?nnen, bekanta till v?ra nya kamrater, f?ljde exemplet och d? vi alla v?ntat ?fver en timme, engelsm?nnen vid schackspelet, vi vid gamla tidskrifter, fingo vi en finare middag till ett pris af 2 kr.; detta var den dyraste m?ltid vi under hela resan ?tit p? landbacken. Kom nu n?gon och s?g, att man ej kan resa billigt, ?som b?ttre folk?, i Norge!
Det var ?fverenskommet emellan oss och v?ra tv? nya kamrater, att vi skulle g?ra jernv?gsturen i samma kup¨¦, och d? Ambrosius h?ll p? att rita v?ra portr?tt i sin anteckningsbok, ville vi helst vara i fred f?r fr?mlingar. P? inr?dan af Ambrosius gingo vi alla sex in i en r?kkup¨¦, men d? han ej ?nd? ans?g oss rigtigt s?kra f?r intr?ng, gaf han rollen af ett skrikande lindebarn, och det med en naturtrohet, som kom hvarje passagerare att fly l?ngt fr?n v?rt grannskap.
Jag ?nskar att jag kunnat pryda detta verk med de ?tta dr?pliga bilder, som Ambrosius ritade, de skulle i h?g grad h?jt f?rtjensten f?r--f?rl?ggaren. Ty portr?tten st?tte mycket p? karrikatur och n?got p? skandal, och som bekant ?r det endast b?cker i s?dan anda, som f?r n?rvarande kunna g?ra n?gon st?rre lycka i v?r l?sverld. Men Ambrosius kunde ej skilja sig fr?n sina konstverk; de skulle, sade han, ute bland Vesterhafvets ?klitter? frammana minnet ?om den mest morsamma rejse? han n?gonsin gjort.
I Drammen skildes vi fr?n v?r pr?ktiga norska och p? bang?rden i Kristiania tills vidare fr?n v?r sk?nska turist, som dock skulle f?lja med Z¨¦phyr till Malm?. Jag f?reslog, underst?dd af Hertha, att vi skulle g? med v?rdighet igenom den norska hufvudstadens gator, och Ambrosius inst?mde i f?rslaget genom att halfh?gt uppst?mma en studentmarsch, hvilken tvang oss alla in i en s? rask takt, att ingen menniska kunde misstaga sig om v?r egenskap som glada turister, hvilka ej l?to nedsl? sig af det ih?llande regnet.
Det var nerm?rkt n?r vi klefvo om bord p? Z¨¦phyr, der vi helsades v?lkomna af kaptenen och v?ra tv? i Skj?ggestad qvarlemnade kamrater, s? att nu voro vi fem, utan anf?rare, ?ter f?rsamlade med Ambrosius som bihang. De tv? kamraterna hade genom en ov?ntad, men gl?djande underr?ttelse blifvit manade till skyndsamt uppbrott fr?n Gudbrandsdalen och hade skyndat att, medelst skjuts och jernbana, uppn? Kristiania samtidigt med oss.
De f?ljande tv? dagarne anv?nde vi till att i s?llskap med Ambrosius besk?da en del af Kristianias sev?rdigheter samt till en f?rd till Ladeg?rds?n. H?r bes?kte vi samvetsgrant Oskarshal, bondstugan och Stafkirken, alldeles som prinsen af Wales sedermera gjorde; dock m? ingen deraf draga den slutsatsen, att vi ha n?gra anspr?k p? att i n?got fall dela smak med samme h?ge resande.
Och s? tror jag mig samvetsgrant ha ber?ttat allt, som kan tjena till upplysning och uppmuntran f?r kommande sl?gten af qvinliga turister.
?n m?tet med norrmannen p? Karl Johansgade d?, min n?diga!--
Ni har r?tt, ?rade l?sarinna, det gl?mde vi--icke. Vi gingo vid den aftalade timmen till en bod vid det aftalade h?rnet f?r att k?pa ett par stoppn?lar till kandidaten, ja det vill s?ga, hon handlade och vi f?rhalade tiden. Men just som uret i ett n?rbel?get kyrktorn slog den utsatte stunden, for den qvinliga trol?shetens ande in i Herthas nya promenadskor, och hon flydde med bortv?ndt anlete ned?t Skippergade, men vi tv? andra h?llo tappert st?nd ?nnu en minut, bevakade af v?nnen Ambrosius. Och s? kom norrmannen. Hertha ?terf?rdes genast f?ngen af Ambrosius, och s? fingo vi alla fyra tillf?lle att s?ga norrmannen ett hjertligt tack f?r den pr?ktiga resplan, han ?t oss utstakat.
?Jag tyckte jag s?g edra tv? kamrater h?r redan i g?r, jag helsade, men d? de ej besvarade helsningen, m?ste jag ha misstagit mig?, sade han.
Vi bek?nde d?, att v?ra tv? kamrater med djup bedr?fvelse beklagat sig ?fver att tv? g?nger ha m?tt honom p? samma gata, och d? de voro fullkomligt oskyldiga till alla m?tesaftal, utom med Z¨¦phyr, s? ans?go de sig ej ha skyldighet att dela v?ra ?fventyr inne p? stadsgatorna.
Om han var gift? Ja, ?rade l?sarinnor, det gl?mde vi alla fyra att taga reda p?. Men han s?g s? innerligt glad och f?rn?jd ut, skrattade s? hjertligt, att vi antogo att han hade alla giftastankar bakom sig, s?vida han m?jligen ej var f?rlofvad, men det f?rsummade vi ocks? att fr?ga efter. Vi hade s? mycket annat att tala om medan han f?ljde oss ned till ?ngb?ten.
H?r tr?ffade vi ?ter v?r norska kamrat; hon f?ljde ned sin sk?nska v?ninna, och nu n?r Z¨¦phyr b?rjade rusta sig till aff?rd, och afskedet kastade vemodiga skuggor ?fver v?ra anleten, g?fvo somliga af oss hvarandra, enligt ?kta fornnordisk vikingased, goda g?fvor. Hertha fick af norskan det paraply, som st?dt henne under vandringen upp?t Galtepiggen och som nu beh?fde hemta nya krafter och ett nytt ?fverdrag i ett blidare klimat, men blef i st?llet bortr?fvadt under resan till Malm?; kandidaten erh?ll af Ambrosius en elegant och berest nagelborste, och han fick i utbyte ett par alldeles nystoppade strumpor.
Nu komma nyf?rv?rfvade norska v?nner, f?r att
med himlens gr?t, som ned?t kinden glider han st?r och helsar folk p? alla tider, har ?n han helsas sjelf i Norges land.
I aftondimman sjunker kungastaden och tysta st? vi alla fem p? d?ck, ty sk?mtets slussar torkat, hela raden, och t?refaten ville springa l?ck, n?r minnet nu ses staf och rensel fatta och kila af mot Mj?sens fagra strand, f?r att, likt fj?ril'n, hvarje ros beskatta --ja, tr?ste oss, om s? vi s?kt att snatta!-- Vi kysste endast nickelb?garns rand.
Och landet g?mmes f?r v?rt sorgsna ?ga --vi ha dock tio, tv? f?r hvar och en-- men minnet g?r att sig i ?Gausa? l?ga, drar se'n till fjells p? viljestarka ben. Det jublar h?gt p? granbevuxna branter, det sv?nger m?ssan ?t hvar fjellbj?rks topp, det gnor omkring likt Norges bruna ?fanter?, [ziguenare] och famnar bergen rundt kring alla kanter; ty minnet har ju ingen mensklig kropp.
?n st?r det rosenr?dt vid K?rnlis s?ter och helsar Anna med ett tyst Guds fred! och s? med henne ?rommevafler? ?ter samt tar in gr?dde med en v?ldig sked; ?n far det bort till de afl?gsna fjellen och rullar sig p? dvergbj?rk, ljung och en, der sn?n ?n ligger hvit p? m?nga st?llen, s? minnet snart far under f?rskinnsf?llen p? s?terb?dden, h?rd som klippans sten.
Der ligger det en stund i ljufva dr?mmar vid spisens eld och kaffepannans doft; s? vadar det i strida, klara str?mmar vid stjerneljus p? himlens bl?a loft; ser d? p? afst?nd Jotunfjellen bl?nka i silfverglans p? ?viddens? kala str?t, ser husvill flock sm? b?gare isk?nka, f?r att till mat ej frestas tanken s?nka, men gr?a s?lgen st?r i nattlig gr?t--
H?ll minne! h?ll nu rast i fagra bygder bland frodigt korn och enkel lefnadssed, och se dig glad p? Nordens gamla dygder och sola dig i fromma hjertans fred! Och se hur andelifvet kraftigt spirar, der kunskapss?den utstr?s tung och ren, hur vaknadt folk i stillhet kransen virar, tredubbel krans, som en g?ng Norden sirar, d? trenne stammar k?nna sig som en.
Du stolte, styfve, gode broder Nore, i allt du talar Nordens spr?k ?nd?; f?r syskon tre helt visst det b?ttre vore, om vi hvarandra b?ttre l?rt f?rst?.-- Tag mot v?r helsning med ett manligt l?je, s? hjertefriskt, som stundom du kan le! Tack f?r ett godt, ett h?rligt sommarn?je! I detta tack du all den k?rlek r?je, som du kan f?, n?r du vill k?rlek ge!

End of the Project Gutenberg EBook of Utan anf?rare, by Ave
*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UTAN ANF?RARE ***
***** This file should be named 15783-8.txt or 15783-8.zip ***** This and all associated files of various formats will be found in: http://www.gutenberg.org/1/5/7/8/15783/
Produced by Martin ?gren, Torbj?rn Alm and PG Distributed Proofreaders
Updated editions will replace the previous one--the old editions will be renamed.
Creating the works from public domain print editions means that no one owns a United States copyright in these works, so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United States without permission and without paying copyright royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you do not charge anything for copies of this eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, performances and research. They may be modified and printed and given away--you may do practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is subject to the trademark license, especially commercial redistribution.

*** START: FULL LICENSE ***
THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free distribution of electronic works, by using or distributing this work (or any other work associated in any way with the phrase "Project Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project Gutenberg-tm License (available with this file or online at <http://gutenberg.net/>/license).
Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm electronic works
1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to and accept all the terms of this license and intellectual property (trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be used on or associated in any way with an electronic work by people who agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works even without complying with the full terms of this agreement. See paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic works. See paragraph 1.E below.
1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the collection are in the public domain in the United States. If an individual work is in the public domain in the United States and you are located in the United States, we do not claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, displaying or creating derivative works based on the work as long as all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily comply with the terms of this agreement by keeping this work in the same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in a constant state of change. If you are outside the United States, check the laws of your country in addition to the terms of this agreement before downloading, copying, displaying, performing, distributing or creating derivative works based on this work or any other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning the copyright status of any work in any country outside the United States.
1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, copied or distributed:
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net
1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived from the public domain (does not contain a notice indicating that it is posted with permission of the copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in the United States without paying any fees or charges. If you are redistributing or providing access to a work with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted with the permission of the copyright holder, your use and distribution must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm License terms from this work, or any files containing a part of this work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this electronic work, or any part of this electronic work, without prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with active links or immediate access to the full terms of the Project Gutenberg-tm License.
1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any word processing or hypertext form. However, if you provide access to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.net), you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided that
- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has agreed to donate royalties under this paragraph to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid within 60 days following each date on which you prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty payments should be clearly marked as such and sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm License. You must require such a user to return or destroy all copies of the works possessed in a physical medium and discontinue all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm works.
- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the electronic work is discovered and reported to you within 90 days of receipt of the work.
- You comply with all other terms of this agreement for free distribution of Project Gutenberg-tm works.
1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
1.F.
1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread public domain works in creating the Project Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic works, and the medium on which they may be stored, may contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by your equipment.
1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all liability to you for damages, costs and expenses, including legal fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH DAMAGE.
1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a written explanation to the person you received the work from. If you received the work on a physical medium, you must return the medium with your written explanation. The person or entity that provided you with the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a refund. If you received the work electronically, the person or entity providing it to you may choose to give you a second opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy is also defective, you may demand a refund in writing without further opportunities to fix the problem.
1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
1.F.6. INDEMNITY
- You agree to indemnify and hold the Foundation, the trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance with this agreement, and any volunteers associated with the production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, that arise directly or indirectly from any of the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of electronic works in formats readable by the widest variety of computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from people in all walks of life.
Volunteers and financial support to provide volunteers with the assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will remain freely available for generations to come. In 2001, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit 501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered throughout numerous locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact information can be found at the Foundation's web site and official page at http://pglaf.org
For additional contact information: Dr. Gregory B. Newby Chief Executive and Director gbnewby@pglaf.org
Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide spread public support and donations to carry out its mission of increasing the number of public domain and licensed works that can be freely distributed in machine readable form accessible by the widest array of equipment including outdated equipment. Many small donations ($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt status with the IRS.
The Foundation is committed to complying with the laws regulating charities and charitable donations in all 50 states of the United States. Compliance requirements are not uniform and it takes a considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up with these requirements. We do not solicit donations in locations where we have not received written confirmation of compliance. To SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state visit http://pglaf.org
While we cannot and do not solicit contributions from states where we have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition against accepting unsolicited donations from donors in such states who approach us with offers to donate.
International donations are gratefully accepted, but we cannot make any statements concerning tax treatment of donations received from outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation methods and addresses. Donations are accepted in a number of other ways including including checks, online payments and credit card donations. To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be freely shared with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
http://www.gutenberg.net
This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, including how to make donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
*** END: FULL LICENSE ***

Utan anf?rare

from http://www.dertz.in/